Efter nästan 73 timmar på klockat på sista savegamet plus ytterligare en hög med timmar efter att ha exempelvis dött så har jag nu klarat av Lost Odyssey. Det var en stark emontionell resa, som fick min kära fru att fälla en liten tår i slutsekvenserna – trots att hon inte varit med genom hela resan. Själv så drabbades jag inte riktigt lika mycket av emontionell koppling, men det var ändå en stark upplevelse, speciellt de fantastiska skrivna småhistorierna inbakade i spelet.

Därför finns inte så mycket annat att säga än att det är en definitiv köprekommendation. Ett helt fantastiskt rollspel, som nu även är bra prissatt på de flesta ställena.