Jennifer Hale är grym
Jennifer Hale spelar rollen som Cmd. Sheppard.
Destructoid har precis postat en grymt bra intervju med Jennifer Hale, bland annat känd som rösten till Commander Sheppard.
Intervjun finns i både text och ljudform men jag rekommenderar helt klart ljudversionen (youtube) då man får höra röstskådespelerskan själv tala och får fram de där extra små nyanserna. Med jämna mellanrum, som när hon säger planet så är det inte bara Jennifer Hale utan det är även min ”Jade” Sheppard som talar och alla minnen och känslor från Mass Effect kommer tillbaka. I övrigt så är hon väldigt öppen och avslappnad vilket ger en mycket bra inblick i röstskådespelandet och hur överlåten hon är till sina roller.
Hon lyfter även en väldigt viktig punkt i att det sällan är kvinnor med huvudroll lyfts fram på samma sätt som för motsvarande män. Exempelvis så får man ju bara se manliga Sheppard i varenda trailer för Mass Effect 2. Inte en enda gång lyfts kvinnliga Sheppard fram, trots att Jennifers skådespelarprestation är bättre och faktiskt i min mening det enda rätta sättet att spela Mass Effect på. Förstår inte varför man inte marknadsför spelet mer med att man kan välja karaktär. Dels för att det är en titel som tilltalar många kvinnor, som säkert många av dem vill spela som tjej, samt att som kille känner jag att skall jag kolla på en och samma rumpa i 40 timmar så känns det onekligen lite trist att glo på en snubbes.
Egentligen skulle jag personligen vilja se fler kvinnor i huvudrollen på spel. Gärna i en roll som inte involverar Bayonetta-stil med överdrivna sexuella anspelningar eller de allt för vanliga jätteboobsen och ickeexisterande midjan. Eller som till exempel Kendra i Dead Space. Liksom hela spelet har en estetik som är grundad i en form av trovärdighet och seriositet. Men tjejen har ju boobs som man bara ser att de gjorde lite större än de behövde vara. Varför? Visst, de är inte gigantiska, men det är så onödigt liksom. Kan hon inte bara få vara den hon är utan att tonårspojkarna får sitt (i fallet Dead Space: en riktig bitch)?
Faith i från Mirror's Edge. En föredömligt designad kvinnlig karaktär.
Nej skärpning! Mer karaktärer som Faith i Mirror’s Edge. Kort och gott färre nästan nakna animétjejkatter och fler verklighetstrogna karaktärer som Elena Fisher i framtidens spel, tack.
Joel Dinegrim
Håller med dig rakt igenom. Är riktigt trött på denna sexism som löper genom en stor del av spelmediet.
NuYus senaste blog: 00-talets essentiella filmer
Håller helt med.
Ett till exempel på en riktigt bra kvinnlig huvudperson är reporten Jade i det underbara Beyond Good and Evil (2003).
Sedan gillade jag Lulu i Final Fantasy X.
Hon var alltid skärpt och cool, tre steg före de andra. Rikku var också ganska bra, skärpt, kompetent, självständig och med lite bett. Tyvärr var dock Yuna, som väl var lite av huvudkaraktär alldeles för vän, underdånig och allmänt gränslöst messnäll. Synd. Hon hade kunnat vara så mycket intressantare.
Oskar Källners senaste blog: Spel jag klarade under 2009
Nu har jag inte spelat FFX så jag vet inte hur det utvecklar sig där, men generellt att en karaktär är vän, underdånig och messnäll behöver inte vara dåligt. Istället kan det skapa intressant dynamik och framför allt om denna karaktär, trots all sin underdånighet, uträttar något stort. Då växer ju karaktären något enormt och är egentligen större än den starka coola tjejen.
Har inga problem med kvinnliga karaktärer som är mesiga, såvida inte ALLA kvinnliga karaktärer är mesiga och väna eller ALLA kvinnliga karaktärer har attityd och är coola. Samma sak gäller naturligtvis manliga karaktärer.
Det är bland annat därför Mass Effect 2 är världens bästa spel. Karaktärerna är mångfaceterade och har både starka och svaga sidor. Även de mest hårda och starka karaktärerna såsom Miranda. De känns helt enkelt mänskliga och trovärdiga. Och det är det viktigaste: En vän och underdånig karaktär som känns trovärdig kan vara nog så intressant. Speciellt om man som sagt får se denne växa över sina ev. brister eller psykologiskt arv.
Självklart har du rätt. En karaktär behöver inte vara dålig bara för att hon är mesig.
Jag tror att mitt problem med Yuna är det att hon aldrig riktigt biter ifrån. Hon dras bokstavligt talat genom ett helvete, och inser i slutändan att allt som hon trodde på och offrat för, bara är ett stort bedrägeri. Ett spel för gallerierna. Ändå blir hon knappt arg. Bara sväljer och går vidare. Hon löser den press hon lever under genom att (på ett oerhört cheesy sätt) ställa sig och skrika/skratta lite tillsammans med den manliga huvudkaraktären Tidus. Det känns inte riktigt realistiskt.
Som tur är så har hon ett gäng vänner omkring sig som stöttar henne på det finaste möjliga sätt (och det är också en stor del av behållningen av spelet).
Hon påminner mig allt för mycket om människor jag träffat som på ett gränslöst sätt är ”snälla”. De har en osunt låg respekt för sin egen integritet och låter andra köra över dem om och om igen.
Det som jag verkligen stör mig på är min misstanke att hon är modellerad på ett japansk ideal av hur en ”fin flicka” ska bete sig. Detta innebär självklart inte att hon är en dålig karaktär. Hon är tvärt om väl utmejslad och mångbottnad, påverkad, som du noterar av sitt psykologiska arv, och hon växer mycket riktigt mot slutet av historien och finner en ny styrka inom sig. Men jag är inte säker på om jag gillar idealet hon porträtterar.
Ren sexism är inte det enda man kan debattera. Jag anser att även överdriven underdånighet blir problematisk om det idealiseras för mycket.
Eller också är det bara jag som är allt för svensk.
/Oskar
Oskar Källners senaste blog: Spel jag klarade under 2009
En annan favorit av kvinnliga spelkaraktärer är Alyx Vance i Half Life 2. Hon är inte överdrivet cool, har ingen flådig attityd, utan är tvärt om hjärtlig, omsorgsfull, ja till och med feminin men med en känsla för humor. Ändå har hon inga problem med att vara en av ledarna bakom rebellrörelsen och rör sig självklart och med självförtroende både bland sina egna och mot fienden.
Men jag känner att jag måste göra allvar nu av mina planer och spela igenom Mass Effect. Ettan alltså.
Har inte gjort det ännu. Så jag kan gripa mig an tvåan efteråt. 
Oskar Källners senaste blog: Spel jag klarade under 2009