-
Introducerar Spelkriget.se
-
Bloggen upphör…eller?
-
Senaste kommentarer
11 Äntligen: Spretigt hår och stora svärd i det Malmerska residenset
Kvällsmys med Final Fantasy XIII 
Jag högg då i alla fall! Efter ett positivt omdöme i radio speltorsk och efter att EmmyZ så övertygande intalade sig själv och oss andra att hon gjort ett bra impulsköp så var jag chanslös. Det var bara att gå och köpa den första delen i sagan om de nya kristallerna, Fabula Nova Crystallis, och samtidigt grinda lite poäng i webhallens MMO (ni som har konto där vet vad jag menar). Final Fantasy XIII har hittat hem till oss. Visst ser det mysigt ut?
Så vad tycker jag om spelet efter att ha spelat nu i kväll? Jag kan bara sammanfatta det i att jag är helt hooked. Spelet har fångat mig och jag är helt fast. Det är kort och gott fruktansvärt bra. Jag vet inte hur det gått till dock. Hade det varit en film hade det bara varit ett stor enda ”what the…?!”.
Men nu är det inte en film och några aspirationer på att vara det gör inte heller spelet. Däremot är det oändligt vackert, det är väldigt charmigt och det är perfekt stegring – hittills – i hur stridssystemet introduceras. Man har gott om tid att lära sig hur det hela fungerar, istället för att bara få en ny funktion, två fiender att testa på, och sedan kastas in i en bossfight som i många andra spel. Jag har aldrig spelat ett Final Fantasy förut – ok, jag har spelat 20 minuter Final Fantasy II på iPhone – men har ändå tagit mig igenom en rad japanska rollspel på min 360. Trots det så tycker jag att denna långsamma introduktion är perfekt. Man får nämligen tid att insupa den fascinerande världen.
Vanille - Charmigare och mindre irriterande än väntat
Sedan så har vi karaktärerna. De må följa mallar, men i vilket spel eller film är det inte så? Det som är intressant med en sådan karaktär är vad som händer inom den mallen, och givet vad jag sett hittills ser det mycket lovande ut. Jag hade hört att Vanille (röda toffsar) skulle vara en karaktär man kommer vilja skjuta varje gång hon öppnar munnen, men vad jag sett och hört hittills, efter två avklarade kapitel, så tycker jag snarare hon är lite gulligt charmig i sin naiva ton. Hon skuttar omkring och verkar vid första intrycket inte ha full koll på läget, men när det väl kommer till kritan så vet hon precis vad läget är. Så charmigheten har i mitt fall övervunnit irritationsmomenten so far. Såvida Vanille inte blir extremt irriterande längre fram så gillar jag henne som hon är. Hon springer väl kanske lite för mesigt dock med viftande händer. Vilken tjej springer så? I verkligheten.
Serah och Snow. Gulligt värre! Sen att han är en gigant på två meter och hon rätt så liten i växten även med spelets ögon mätt gör att det kan tidvis se lite creepy ut. Men det är faktiskt bara tre år mellan dem.
Däremot kan Snow (snubbe med mössa) vara lite väl japansk hjälte ibland, vilket å andra sidan vid tillfälle justeras rätt så bra av Lightnings högernäve (hon stencoola med svärdet). Jag tror nog att när han får växa lite som karaktär så blir det mer intressant. Det var ju även lite gulligt i flashbacken till hans frieri till Serah tidigt i spelet. Eller också är det bara jag som är för mjuk och blödig. Äsch, jag ger mig, han är en rätt så skön snubbe ibland han med.
Lightning. Gillar verkligen karaktärsdesignen.
Huvudpersonen, Lightning, är ännu ett hyffsat oskrivet blad, men vad jag sett gillar jag. Hon är cool. Lite intressant trivia är att röstskådespelerskan är samma som gjorde Liara i Mass Effect. Så frågan är hur det blir att lyssna på mitt love interest från Mass Effect 1 under hela spelet. Kommer det vara Liara eller Lightning som slutligen ”äger” rösten när creditstexten rullar?
Slutligen måste jag säga att jag verkligen gillar detta spelet så här långt. Ser fram emot många härliga timmar i den världen. Hur blev det så? Kanske har jag en soft spot för det asiatiska? Det var väl kanske därför jag föll hårt för Lost Odyssey, trots den ibland osmakliga karaktärsdesignen, och det var väl därför jag slutligen blev helt förälskad i Hong Kong.
Eller är det bara att det hela är så otroligt vackert?
Det låter riktigt lovande. Jag har inte heller spelat ett enda FF-spel men tänker börja med det här och det känns ju som om man kan komma in i det ganska lätt om man är ny i genren.
Karktärsdesignen är ju bara för underbar alltså.
Peters senaste blog: Vad är grejen med onlinespel?
Ja, utan att låta för mycket som Göran Hägglund tycker jag det verkar som det framförallt är spelmedia som är luttrat och hackar på FF13, de flesta av ”verklighetens folk” jag stött på verkar gilla spelet skarpt. Som jag då
Sebastian Magnussons senaste blog: Spelklassiker Musik 53 – Årets Soundtrack
Sebastian: Brukar väl vara så med väldigt många spel. Det har väl delvis att göra också med betygsinflation som gör att alla tycker en sjua är värdelöst, när det egentligen inte borde vara det. Sedan är det ju olika slags analyser. Spelmedia skall bedömma ett spel utifrån alla möjliga vinklar och gräva lite i småfelen. Vi ”verklighetens folk” skall bedömma spelen från en vinkel: Är det, totalt sett, en bra upplevelse värt pengarna?
Men visst, spelmedias hackande på linjäriteten i FF13 är lite löjligt faktiskt tycker jag. Det är ju ett fantastiskt lir (att dömma av de första två kapitlen jag spelat) och jrpg är ju ändå rätt så linjära även om man har en overworldkarta. Inte mindre roligt att spela ändå. Personligen tycker jag linjäriteten är något positivt. Mindre bök och man vet vart man skall. Spelmedia är väldigt upphängda på det där att det har rpg i genrebeskrivningen. Kan inte spel bara få vara ett spel, utan ett fack.
Liksom är det bra eller inte är ju frågan.
Peter: Håller med. Karaktärsdesignen är riktigt bra. Folk är möjligtvis lite för snygga. Lite hollywood blockbuster över det liksom.
Jag håller med angående att spelmedia och recensenter i allmänhet inte alltid håller med de riktiga folket
Hur många klagade på att New Super Mario Bros Wii var för linjärt? Det är ju totalupplevelsen som bör betygsättas och det känns inte alltid som det är den som betygsätts. Eller så hänger de bara upp sig på något och sedan blir det pannkaka av allt, oavsett hur bra eller dåligt det nu än må vara.
Aftonstjaernas senaste blog: En kärleksförklaring till Final Fantasy 13
Det här med linjärt tycker även jag är en positiv sak. Folk klagar alltför mycket på linjära spel, när det i själva verket är de fria spelen som har problem. Jag spelar hellre att shmup, rälsskjutare eller ljuspistolsskjutare framför GTA vilken dag som helst. Där slipper man i alla fall bli schizofren för att spelet vill flera saker samtidigt.
Spelet blir ett köp längre fram.
För övrigt, har jag missat något när du, Aftonstjaerna, säger att recensenter klagar på NSMB Wiis linjära upplägg?
NuYus senaste blog: Machinarium – spelrecension
NuYu: Nä du har inte missat något, vad jag menade var att det ju inte var någon som klagade på det
Aftonstjaernas senaste blog: En kärleksförklaring till Final Fantasy 13
Jag vill vara Lightning! Eller ja, i alla fall se ut som henne :p
Jag är också verkligen helt hooked. Enkelt (inledningsvis), linjärt, stereotypt … who cares! Underbar grafik och skönt upplägg. Like it love it
EmmyZs senaste blog: Sista chansen
Måste säga att jag fullkomligt älskar bilden. Awesome.
Och mycket bra inlägg. Intressanta funderingar! själv är jag en 13 timmar in, men nu kom det en himla massa annat emellan. Så många spel, så lite tid!
Angelicas senaste blog: Del 2 i att vara fantastisk
Aftonstjaerna: Precis vad jag menar.
NuYu: Ja visst är det konstigt att det klagas på när saker är linjära. Film är ju 100% linjärt och det är inget problem där. I spel tycker jag ofta öppen värld leder till väldigt mycket grinding. För linjärt kan bli lite tråkigt om man bara spelar sådant. Perfektion är Mass Effect 2 där det är flera separata linjära feta substories men man väljer ganska mycket vilken ordning man tar dem i och även hur många av dem man gör, kryddat med lite sköna sidemissions (var speciellt ett jag uppskattade där det var ett felaktigt VI som löpt amok på ett skepp, vilket följdes av att man skulle trace:a varifrån det kom). Assassin’s Creed 2 var bra öppen värld, men även där blev det stundom för mycket möjligheter och krav på grinding (för att få pengar).
EmmyZ: Vore jag tjej skulle jag nog tycka samma sak. Lightning är awesome! Badass: The girl!
Angelica: Tack för bildkritiken. Fick till den rätta homestylingkänslan i bildkompositionen känner jag. Sen att det ser ut så hemma hos oss…well…*host* *host*…man är ju lite pedant av sig. Ang. många spel så dras jag själv mellan Bioshock 2 och Final Fantasy XIII. Två fantastiska spel som inte kunde vara mer olika. Får nog göra klart Bioshock 2 först (är väl halvvägs), men FF13:s värld lockar hela tiden. Har bara spelat några timmar och hela tiden tänker jag nästan oroligt: Måtte det inte ta slut!
Tjena Malmer.
Förstår jag dig rätt i att det är första spelet i Final Fantasy-serien som du ger dig på? Spelet i sig må vara helt outstanding vad gäller grafik men har mycket att ta igen hos de betydligt bättre och tidigare titlarna från Square (Enix).
Kan du leva med tidig PSX-grafik är det en absolut rekommendation att köra igenom tidigare spel i serien, särskilt 6, 7, 8 och 9. Version 7 och 8 går i nuläget att köpa billigt via PSN om man nu saknar en PSX/PS2 eller den första generationens PS3 med bakåtkompabilitet.
För mig personligen har FF13 en extremt tunn story jämfört med tidigare titlar men överlag är dess produktion så pass bra att spelet är beroendeframkallande. Även om Square har fått fram helt ok voice actors så önskar jag att de nån gång som ett alternativ skulle erbjuda spelaren originalrösterna med engelska texter. Detta märks särskilt på Vanille som är en söndersprallig personlighet som man bara hittar i Japan. Att ha en krystad engelsk röst på henne förstör så mycket.
Men överlag är spelet en grafisk triumf och en gedigen produktion som bara överskuggas av sin egen serie vad gäller JRPGs.
A. Akterskytt: Det är korrekt. Detta är första Final Fantasy jag ger mig på. Men jag har dock spelat och verkligen gjort i stort sett allt som går att göra i Lost Odyssey, som är ett väldigt klassiskt JRPG av Final Fantasy skaparen Hironobu Sakaguchi. Vad jag förstått så är det väldigt nära det som tidigare Final Fantasy varit. Jag älskade verkligen det spelet. FF13 är ett annat slags spel, och jag tycker i mångt och mycket modernare också. Något där emellan vore dock perfekt.
Dock tror jag inte jag kan leva med oldschoolgrafiken nu när det finns så mycket annat bra att spela. Jag har ju inte heller något nostalgiskt skimmer kring FF7. Skulle varit nice om det fanns något cheat mode för de där gamla spelen så man slipper grinda och bara kan få uppleva storyn.
Ang. röstskådespelare på japanska är det lite klurigt då det även rör sig om läppsynk i de sekvenser som är i motorn och mellansekvenser som behöver ha andra läpprörelser också. Blir väldigt mycket data. Inte dubbelt, men säkert inte långt ifrån. Att bara få ljudspåret och ha läppsynk som är off skulle kanske funka dock.