Så var det dags att dra igång den allra första delen av årets spel-utnämningarna. Varje dag fram till julafton kommer ett eller flera spel och spelrelaterade vinnare utses av svenska spelbloggar i en för dagen given kategori. Först ut är två utnämnningar. Dels en besvikelse – ett spel jag hoppades mycket på men som inte levererade nog – och dels årets överraskning – ett spel jag var lite tveksam inför men som överraskade mig med att vara bättre än jag väntat. Men nog om det. Let’s get this show on the road!
Årets besvikelse: Enslaved: Odyssey to the West
Utvecklare: Ninja Theory
Utgivare: Namco Bandai
Släpptes: 8:e oktober
Det skulle bli spelberättelsen som skulle få alla andra spelberättelser att skämmas. Åtminstone skulle det visa att spel kan ha ett starkt narrativ och djupa karaktärer som får en att bry sig. Det såg lovande ut också. Med Heavenly Sword-utvecklaren Ninja Theory bakom sig fanns potentialen helt klart där. Det är svårt att glömma karaktärer som Nariko och Kai. Förväntan var därmed ganska hög. Skärmavbildningarna som gavs ut initialt såg också riktigt spännande ut, med ett postapokalyptiskt New York där naturen tagit över och lämnat allt i en härlig, nästan skimrande, grönska.
Men så väl blev det aldrig. När spelet väl kom så satte de första kapitlen upp en premiss som var väldigt intressant men som ju mer spelet fortskred fick mindre och mindre roll och slutligen kändes allt som om man bara fick massa order från spelets kvinnliga protagonist Trip. Där fanns minimalt med fördjupning i karaktärerna och allt som byggdes upp under de första scenerna i spelet fick sitt crescendo i en kort liten scen där ett beslut tas som senare i spelet blir totalt konsekvenslöst.
Inte heller grafiken imponerade någon nämnvärt. I början såg staden spännande ut, men ganska snart blev det klart att samma texturer och tre övermättade färger upprepades gång på gång på gång. Dessutom var det ganska lågupplösta texturer. Men början var ändå riktigt bra. Värre blev det längre fram. Det blev mer av samma färger fast med en liten mer ton av brun, och miljöerna såg sämre och sämre ut och samspelet mellan Trip och spelar alter-egot Monkey mindre och mindre betydelsefullt och fokuserat. Ansiktena och framför allt ögonen var dock riktigt fina.
Därmed inte sagt att spelet var dåligt. Det var bara inte särskilt bra. Det var helt ok, och konstigt nog ett spel som jag ändå kan rekommendera. Men givet premissen och utvecklarens förra spel så misslyckades spelet att leverera både på det narrativa och det visuella planet, vilket var just det som spelet var mest fokuserat på. Jag blev besviken, och kan inte förstå hur detta spel blivit så prisat av många bedömmare. Det är bra, men det är extremt långt ifrån ett mästerverk, och storyn är en av de sämre i år.
Runner up: Halo: Reach.
Förhandstittarna talade om det ultimata Halo med bra historia, snygg grafik med lite mörkare ton än tidigare Halo-spel. Förväntan låg på topp. Istället blev det visserligen ett roligt spel med bra känsla i kontrollen men med en totalt menlös historia där man inte fick någon emotionell investering i någon av rollfigurerna eller vad som hände. Grafiken såg visserligen något bättre ut än tidigare spel, men såvärst mörkare och med mer seriös ton var det inte. Istället kändes det som om varenda förhandstitt man läst där de talade om den mörkare tonen var en rak kalkylering av det pressmaterial som Bungie skickat ut innan. På sina håll, såsom i dagsscenerna i New Alexandria, var även både den tekniska och designmässiga nivån skrämmande låg för ett sådant högbudgetspel. Dålig framerate hjälpte inte heller. Som tur var så var dock spelandet mycket roligt, vilket såklart räddade spelet.
Årets överraskning: Singularity
Utvecklare: Raven Software
Utgivare: Activision
Släpptes: 25:e juni
Raven Software är kända för att göra solida, helt ok, spel men som inte heller sticker ut någon nämnvärt. Singularity hade dock försenats gång på gång, och det var inte lite utav att man rynkade lite på näsan. Det kändes faktiskt mest som ett spel som bara skulle ha en gimmick och sedan inte ha mer än så.
Det jag fick var istället en spännande shooter med riktigt bra kontroll och fantastiska sköna vapen – speciellt rolig var Seekern. Tidsmanupilationen, det som bara skulle vara en gimmick, öppnar upp för riktigt roliga attackkombinationer som även uppmuntrades med hjälp av achievements. Kombinerat med en bra variation och riktigt roliga bossar blev Singularity det första actionspelet på mycket länge jag faktiskt körde igenom två gånger på raken just för att det var så roligt.
Att berättelsen, om än lite träigt berättad med ologiska audiologs, kändes även spännande, och med mystiska meddelanden ritade på väggarna fick man gissa hela vägen till slutet hur det låg till. Miljöerna och grafiken var även riktigt snygg, och att se världen kollapsa runt omkring en när den åldrades i snabbfart var riktigt imponerande. Visst fanns där skavanker som ibland lite lågupplösta texturer och små detaljer, men det var småsaker när resten var förvånansvärt riktigt magnifikt. Inget som vinner några priser dock, men det var fin ljussättning och en stor variation i miljöerna.
Allt som allt blev Singularity det spelet som kom utan större hype och överraskade mig mest under året.
Runner up: Bioshock 2
Det kunde så lätt blivit helt fel. Bioshock var sån fräsh fläkt att uppföljaren, gjord av ett annat team, lätt kunde blivit mer av detsamma och inget mer. Nu blev det mer av detsamma, fast bättre. Spelbarheten var mycket högre och även som storyn inte innehöll det första spelets omskakande plottwist så var tempot här mycket bättre och den övergripande berättelsen mycket starkare och med ett mycket tydligare moment av konsekvens av ens handlingar. Det var inte utan att man blev lite berörd på slutet faktiskt. Mer så än i föregångaren.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets besvikelse och överraskning’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Gamingmama, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.
Ja du vet att jag inte håller med dig om årets besvikelse
Tror nog allt du lider av hypefebern när det kommer till Enslaved 
Halo Reach håller jag helt med om dock.
Singularity ska jag köpa idag, det måste jag testa, ett spel som valdes bort i bland mängden spel
Ett riktigt trevligt initiativ tycker jag med den här bloggkalendern.
Skall bli kul att följa alla och se vad de olika tycker.
Hypefeber ja! Det måste vara det.
Enslaved var ju helt lysande.
Men smaken är verkligen olika. Klarade Singularity för någon dag sedan. Var inte alls imponerad. Även om det hade sina positiva sidor så var t.ex. Halo Reach mycket bättre.
Så smaken är som sagt verkligen olika.
Peter: Tack. Inför nästa år skall det funderas på hur man skall få till att ännu fler kan vara med utan att det blir ohanterbart.
Oskar, Familjen: Jag må ha varit hypad inför Enslaved. Min fru visste knappt inget om det innan. Kan ju säga att hon är bra mycket mer kritisk till spelet än jag är. Så det handlar inte om hypefeber. Snarare olika smak. Men det är lite lustigt att familjen sätter det som årets överraskning och jag som besvikelse när vi i övrigt, vad jag upplevt, har en ganska lik spelsmak.
När det gäller Singularity så är det ju grymt roligt och mycket trevligare än reach i min mening.
” När spelet väl kom så satte de första kapitlen upp en premiss som var väldigt intressant men som ju mer spelet fortskred fick mindre och mindre roll och slutligen kändes allt som om man bara fick massa order från spelets kvinnliga protagonist Trip.”
Detta kunde jag själv ha skrivit, exakt så kände jag också. Fast jag hade ändå roligt när jag spelade och i min bok är gameplay >> story, så ingen massiv besvikelse för mig.
Kan inte uttala mig om Enslaved ännu eftersom jag fortfarande inte spelat det. Håller dock med om att Singularity var riktigt riktigt bra, ja, överraskande bra!
Jag satt och velade om jag skulle beställa Singularity häromdagen, men bestämde mig för att jag inte riktigt har råd att lägga mer pengar på spel just nu (det gällde AC:Brotherhood och Black Ops också). Men så småningom, säkert.
Enslaved har jag lite svårt att klassa som en besvikelse, dock. Jag förstår vad du menar i din kritik av spelet, även om jag inte håller med om allt, men för mig så dök det spelet också bara upp lite ur det blå. Det släpptes – jaha? – och en demoversion släpptes. Det var en ganska dålig och intetsägande demoversion. Så jag hoppade det spelet, och det var först när jag såg den på reabacken som jag tog chansen. Det är just därför jag har så svårt att se det som en ”besvikelse”. Det hjälper säkert om man varit bevandrad i utvecklarens tidigare spel (som jag inte varit), men för mig så var spelet – om något – en underdog.
Ercarret: För mig var Enslaved något jag haft ögonen på en längre tid. Var inget som poppade upp från ingenstans. Så för mig blev det en besvikelse när det inte levde upp till den berättarmässiga nivån som sattes i Heavenly Sword.
Singularity ligger med på väldigt mångas överrasknings-lista. Det är nästan så att t.o.m. en som vanligtvis inte spelar mycket FPS blir sugen.
Enslaved kommer bli spännande att spela när jag skaffar det. Jag lär ju inte bli besviken, då mina förväntningar är ganska låga. Jag blev ju inte alls imponerad av Heavy Rain som skulle ha så ”fantastisk” berättelse… så vi får se!
Vet inte riktigt vem som är spindeln i nätet på det här samarbetet mellan olika spelbloggar men det vore roligt om det fanns en sida där men en sammanställningen. Jag förstår att ni antagligen vill ha trafik till bloggarna men det vore skönt att inte behöver öppna 21 tabbar med olika bloggar.
Samuel: Spindeln i nätet är jag, och en sammanställning av allting kommer längre fram. Inte helt bestämt mig för om jag gör den en gång i veckan eller om jag väntar tills allt är klart. Men det kommer inte bli en lång jättetext med alla inlägg i, mer utav en liten sammanfattning och en vinnare överlag. Sen kan tilläggas att alla dagar är inte alla bloggar med, så ibland blir det färre flikar att öppna.
En tanke med initiativet är även att besökare av en blogg skall uppptäcka de andra bloggarna som de kanske inte kände till.
Och du ska stor cred för både idé och genomförande Malmer!
Sedan förstår jag att Enslaved var en besvikelse för dig, ur ditt perspektiv. Rent objektivt kan jag hålla med dig. Men det påverkar inte min upplevelse. Och där har jag överseende med dess mindre polerade aspekter.
Sedan gav du ju själv Enslaved 8/10 om jag inte missminner mig. Så dåligt kan det ändå inte varit.
Vad gäller Singularity så har jag en hel del att kommentera. Jag tror jag ändå får skriva en recension av det för att få med allt.
Men låt oss säga att hypen antagligen slog i baklås åt andra hållet här. Just för att jag hört på flera håll att det var så bra, så blev jag besviken. För jag har spelat FPS enda sedan genrén uppfans i och med Wolfenstein 3D. Och jag fann inget speciellt med Singularity. Det var kul, och det var kompetent utfört. Men det var inte mer än okey.
Tycker Bioshock 2 inte förtjänar sin plats. För mig kändes det spelet som upprepning av det första, fast sämre. Tråkigare miljöer, inte samma wow-känsla som det första. Hade passat mer som ett expansionspaket!
Singularity ska kikas in, fått en del uppmärksamhet idag.
Kul att Halo: Reach hamnar på listor lite varstans, antagligen som storbesvikelsen eller som runner-up. Det är minst sagt välförtjänt, haha.
Jag hade tänkt att skrika ut varför Enslaved är så fantastiskt. För mig är det helt fantastiskt, men i all ärlighetens namn så såg jag inte fram emot det. Jag till och med avfärdade det innan det släpptes, bah var ordet och inställningen till det, och antagligen därför det är så bra för mig.
Kan enbart beklaga ditt missnöje med spelet och konstatera att vi har olika åsikter där. Finns ingen anledning till att försöka förändra din åsikt, för man måste även minnas ditt egna inlägg:
http://spel.malmer.nu/2010/10/lat-ingen-stjala-din-spelupplevelse/
Bra och intressanta punkter kring både besvikelsen och överraskningen =)
Intressant att se Enslaved som besvikelsen, trodde man skulle få se det uteslutande bland överraskningarna om spelet skulle dyka upp i dagens kategori. Trots det du säger är jag pepp på att få testa på spelet efter allt gott man också har fått höra om det.
Singularity har man ju talat om gång på gång idag efter att alla har listat det som överraskningen, finns väl inte mycket mer att säga om det. Vad jag tycker är kul är att du har listat Bioshock 2 som runner-up, yay! Det må inte ha varit precis lika bra som ettan och inte ha samma wow-faktor, men ack så bra det också var ändå. Fick mig bara att älska Bioshock-spelen mycket mer, och trots att nästa spel inte utspelar sig i Rapture kan jag inte göra annat än att längta till det.