Det här året har i mångt och mycket varit ett mognadens år. Den här konsolgenerationen sitter stabilt nu och det är en stadig ström av förbättringar och mognad när det gäller ren teknik såsom deferred shading, ssao och gud vet vad. Vi har även sett två nya rörelsekontroller introduceras på marknaden, varav åtminstone en är en innovation och teknisk bragd som heter duga.
Men för min egna del så har rörelsekontrollerna inte spelat så stor roll. Däremot är det i år vi för första gången fått stifta bekantskap med 3D-teknologi för hemmabruk. I somras kom de första 3DTV-apparaterna och priserna har nu sakta med säkert sjunkit i takt med att standarder har etablerats och spel lanserats och utannonserats. Nästa år är året då 3DTV kommer på allvar, och Sony kommer se till att nästan allt från deras stall kommer i 3D-versioner, och jag tror även att tredjepartstillverkare hänger på nu med när årets storsäljare Call of Duty: Black Ops även hade stöd för 3D.
Nästa år kommer mängden av titlar. Men det var i år 3D dök upp i bred front för hemmabruk.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets innovation’: Aftonstjaerna, BitGarden, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.
Jag fortsätter vara kritisk till 3D och hävdar att det inte alls är så fantastiskt som många andra får det att verka. Jag har visserligen bara testat på Gran Turismo 5 i 3D, samt Tron: Legacy-spelet så smått, men det är inget som imponerar på mig något särskilt. Knappast något som motiverar mig till köpet av en 3DTV. Jag vill ha ut så mycket mer av 3D än det jag har sett, både när det gäller spel och film, men det används allt för ofta bara för att, utan att egentligen tillföra särskilt mycket till filmen/spelet. Så, innovation (som det förstås är) till trots är det inget jag själv ser någon framtid för om inte utvecklarna gör någonting bra utav det.
Jag tycker att 3D är skithäftigt. Men, jag undrar om jag verkligen skulle palla att spela en massa spel i 3D. Blir inte upplevelsen så stor att det är svårt att ta in? Och blir man inte konstig i skallen?
Häftigt, ja. Men orkar man? =)
Jag fortsätter väl att säga samma sak som i tidigare bloggar jag besökt idag. Jag tycker 3D i spel är ashäftigt, dock inte helt intressant ännu. Mest intressant just nu är 3DS med sin 3d-utan-glasögon, synd på den lilla skärmen och den föråldrade grafiken bara. Men hur som helst så har det hänt väldigt mycket inom detta i år och om något år kommer tekniken att vara mycket mer utvecklad!
Håller med Mattias. Tycker inte det är helt intressant ännu, utan jag längtar efter 3ds
. Nu ska jag inte säga mer då jag inte provat 3D i hemmet. Den dagen jag gör det så kan jag mycket väl ändra uppfattning. Så har det varit för mig måååånga gånger.
Däremot så väntar jag med spänning för att se vilka titlar som kommer att utveckla i 3D och huruvida detta är här för att stanna.