Call of Duty: Black Ops
Utvecklare: Treyarch
Utgivare: Activision
Släpptes: 9:e november
För egen del har jag aldrig varit ett stort fan av Call of Duty serien. Jag spelade såklart det första Modern Warfare och gillade det, men blev också besviken över att kampanjen var så kort. Då jag inte är särskilt förtjust i att spela online var det enbart en trevlig upplevelse, men inte mycket mer. När Modern Warfare 2 kom så struntade jag helt sonika i det då kampanjen ryktades ha ungefär samma längd som det tidigare.
Men så drog hösten ihop sig, Halo Reach var en besvikelse för mig, och plötsligt såg Black Ops riktigt intressant ut. Att det även skulle komma med stöd för 3DTV var också något som lockade.
När det väl kom blev jag dock ändå väldigt positivt överraskad. Kampanjen hade en ordentlig längd, var extremt varierad, men kändes ändå förvånansvärt tydlig och klar i sitt berättande – trots hoppandet i tid och rum. Det var linjärt och nästan som en rail-shooter men tempot och känslan är i det närmaste perfekt.
När det kommer till 3D-funktionen så lämnar den ibland en hel del att önska på grund av många riktigt dåliga val i implementationen. Trots det är inlevelsen det skapar i spelet något enorm och när man kommit förbi de första banorna, som lider mest av de problem som finns, så är det helt fantastiskt. En sten slutar vara en platt polygonklump med taskig textur utan blir istället något i det närmaste verkligt. Jag ser fortfarande att det är en polygonklump, men närvaron av stenen är ändå högst påtaglig. Känn kraften mellan dig och stenen, som Yoda säger.
Black Ops är det spel i serien som satte Call of Duty tillbaka på kartan för mig. Det var polerat, snyggt och framför allt intensivt genom hela kampanjen. Flerspelarläget är säkert jättebra, men för egen del kunde jag inte bry mig mindre. Dessutom finns det mängder av helikoptrar i Black Ops vilket automatiskt höjer betyget ett halvt steg hur man än bär sig åt. I 3D är de även extra spektakulära.
Runner-up: Singularity
En verklig överraskning och ett riktigt bra spel. Trots små brister så är spelets kontroll, atmosfär och story nog för att väga upp. Det är också riktigt snyggt. Spelet har även riktigt bra tempoväxling och stor variation i hur man måste angripa olika problem. Speciellt bossfighterna skiner även lite extra starkt.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets shooter’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.



Har förstås inte testat kampanjen i Black Ops men det jag spelade imponerade inte något särskilt.
Kampanjen i Black Ops var förvånansvärt bra, men trots det tycker jag inte att den rår på kampanjerna i de båda Modern Warfare-spelen, blev mer berörd av händelserna i de spelen, i synnerhet Modern Warfare 2-kampanjen som var fantastisk (så där har du missat någonting). Multiplayern är sedan mer av samma sak, inte mycket som har hänt på den fronten vilket nog är det stora skälet till att jag inte haft något direkt sug att spela den (även om ”mer av samma sak” inte alltid är något negativt) efter de första kvällarna med det.
Singularity fortsätter att dyka upp här och var och är fortfarande ett av de mest givna köpen inom en snar framtid.
Jag har faktiskt efter jag spelat Black Ops köpt en begagnad MW2 och spelat igenom kampanjen. Den var riktigt bra, men kändes också som om det många gånger bara var ett spammande av fiender.