Äntligen är det dags att avslöja toppen på min lista. Imorgon kommer vinnaren, men idag så är det dags för det spel som då kom tvåa. Egentligen skulle det för min del lika gärna kunnat vara delad etta. Jag har in i det sista bollat och inte kunnat bestämma mig för vilken ordning det slutligen skall bli, men efter mycket inre diskussion och ventilerande med min fru så kände jag ändå att så här blir bäst. Så det är med stor glädje och med många trumpeter jag presenterar årets näst bästa spel.

Alan Wake

Utvecklare: Remedy
Utgivare: Microsoft Game Studios
Släpptes: 14:e maj

Jag får gå tillbaka till mina naiva ungdomsår för att hitta ett spel som huggt tag i mig på det sätt och inte släppt greppet som Alan Wake gjorde. Jag spelade det i sällskap med min fru, och det blev likt en följetång där det över en rad kvällar var hon och jag i soffan och naturligtvis herr Wake på projektorn.

Från första episoden till den sista satt vi där helt fängslade. Med extramaterialet – speciellt den sista – växte spelet ännu mer, och jag var helt betagen av berättelsen, miljöerna och alla mysterier och plottwists.

Gång på gång överraskar spelet, och man vet aldrig riktigt vad man skall tro om det som händer. Det är oerhört smart berättat med flera lager och nivåer av berättande, och aldrig tas man för en idiot som spelare. Till det kommer en stor mängd väl avvägd humor mitt uppe i allvaret. Allt i perfekt avvägning så det känns fräsht och inspirerande.

Men spelet är mer än bara klassiskt berättande. Med en annorlunda och finurlig spelmekanik där ljus samspelar med vanliga vapen känns även själva spelandet väldigt roligt och unikt. Det är en skör balans mellan att ta hand om fienden rakt framför ögonen och den som just håller på att krypa upp bakom ryggen. Man får ständigt hålla uppsikt och strategiskt lysa och växla mellan sina fiender vilket förstärker känslan av utsatthet och ökar spänningen rejält. Ibland är det bättre att fly än att försöka vinna på klassikt vis.

Alan Wake bjuder även på ett av årets bästa presentation med ljuseffekter som inte har någon like i något spel idag. Stämningen som skapas med ljus i Alan Wake går nästan att ta på, så tät är den. När sedan soundtracket sätter igång med en mix av bakgrundsmusik och vanliga låtar är bilden komplett. Speciellt en specialskriven låt för spelet är riktigt klockren och det händer att jag lyssnar på den då och då utanför spelet och minns tillbaka.

Extramaterialet i form av två ytterligare episoder som släpptes detta året är även helt fantastiskt och jag ser dem som obligatoriska tillägg till spelet. Den sista episoden är ovanligt bra, full till bredden av finurliga idéer och sekvenser som verkligen tar Alan Wake-upplevelsen till nya höjder.

Jag pratar mig ofta varm om att upplevelsen av ett spel är mycket viktigare än de rent produktmässiga kvalitéer som för det mesta upptar större delen av de recensioner man läser på de flesta spelsiterna. För mig är det spelet gör med mig mycket viktigare än om någon spelmekanisk detalj inte är helt perfekt. Alan Wake är inte perfekt, men är för den skull inte dåligt rent produktmässigt. Det är en av de bästa titlarna i år på det planet för mig.

Men där Alan Wake dock skiner som mest är i totalupplevelsen, vad som händer i mig när spelmekaniken möter utforskandet av miljöerna och fogas samman genom ett vansinnigt bra berättande. För när Alan Wake har sina absolut bästa stunder finns där inget i år som kommer i närheten för mig. Inklusive årets bästa spel. Alan Wake är en unik upplevelse och det är med en hårsmån det missar förstaplatsen.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets spel. 2:a plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi och Spelvärldspareringar