In space no one can hear you scream var taglinen till 1979 års stilbildande och ikoniska film Alien, regisserad av Ridley Scott. Mängder av spel har därefter låtit sig inspireras av filmen och dess uppföljare. Även uttrycket i sig har blivit en klassiker och används titt som tätt i olika sammanhang.
När skräckspelet Dead Space släpptes under hösten 2008 var referenserna till Ridley Scotts verk tydliga, något som också uppmärksammades i mängder av recensioner som just använde den så välkända meningen om rymdens benhårda tystnad och utsatthet, även om spelet tittar mer åt lättsamma zombieteman än filmens sexuella undertoner och våldtäktsparalleller.
Dead Space är en hybrid mellan action och skräckspel, där hur läskigt det är naturligtvis skiftar från person till person. Själv upplevde jag det som läskigt först, men vande mig efter ett tag vid hur spelet försökte skrämma mig. I väntan på uppföljaren, som släpps nu i slutet av januari, började jag därmed fundera kring det där med fruktan.
För att skrämmas lite är en sak. Det går snabbt över. Men var finns spelet som fyller mig med stark irrationell fruktan och får mig att göra konstiga ting som är helt ologiska men för mig ter sig helt rationella? Det finns troligtvis inte något sådant spel, och om det fanns är det ju tveksamt om man vill spela det.
Fruktan är en stark känsla, och det är ofta vi misstar fruktan för att vara något annat. Fruktan kommer ofta subtilt och med löften om trygghet och skydd från det okända. Det är ofta fruktan som omedvetet driver oss in i gräl och på nationell nivå in i krig. Det är fruktan som ligger bakom många av de dåliga beslut vi tycker vid tillfället att vi tar på fullständigt rationell grund.
I fruktan för det onda tar vi till medel som i slutändan skadar det vi ville skydda från början. Medicinen blir värre än sjukdomen. Fruktan förleder oss gång på gång.
”Fear’s a powerful thing
It’ll turn your heart black you can trust
It’ll take your God filled soul
Fill it with devils and dust”
- Devils and Dust, B. Springsteen
Hur skulle spelet som spelade på de känslorna se ut? Kanske likt Bioshock vaggar det oss in i en trygghet om hur spelets verklighet ser ut för att sedan krossa illusionen och visa konsekvenserna av våra handlingar gjorda i fruktan. Ett spel som bedrar oss så att när vi i fruktan att inte få uppleva allt spelar spelet som ett spel och inte som en upplevelse får ta konsekvenserna av det handlandet. Att i våra försök att vinna (spel)världen istället förlorar den och i förlusten får oss en upplevelse utöver det vanliga.
Det kanske inte fungerar alls, men det vore ett spännande experiment.
Hur skulle nästa Medal of Honor eller Call of Duty se ut om det istället för ren action visade oss krigets baksida. Hur fruktan leder oss dit och hur fruktan tar över mer och mer i en individ för att slutligen bryta ner det som en gång var en idealistisk och hoppfull ung man till att bli en man med sår och ångest. Som lånar mer inspiration från Born on the fourth of July och Deer Hunter än från Commando, som idag.
Har du några exempel på fruktan i spel? Finns det något spel som spelar på känslor av fruktan utan att för den delen vara ren skräck?
Respekt att citera The Boss <3
Tänker direkt på LIMBO som exempel, men när det kommer till riktig fruktan, utan att handla om skräck tänker jag tillbaka på min barndom, då spel som t.ex Ghost n Goblins verkligen visade på fruktan. Dog man, så var man död, lixom! Man hade en (ja, eller i bästa fall tre) chanser på sig! Annars var det bara att börja om från början. Det var värre förr, att dö
Något jag fruktar väldigt mycket som inte har med just spel att göra är allt som handlar om folk som tar religion på alldeles för stort allvar. Lite det som faktiskt var Dead Space storyn
Läskigt som fan!
Har lyssnat mycket på Springsteen de senaste veckorna så det kändes liksom naturligt.
Du har helt klart en poäng i det där med rädsla för att dö. Lite som man kan känna i ett JRPG också med närmaste sparpunkt två timmar åt vardera håll.
Jag kände lite samma sak som dig vad gäller Dead Space, och många andra skräckspel jag spelat. Tvåan verkar för övrigt mycket äckligare, men jag tror det blir något liknande i känsloväg längre fram ändå.
Jag har inte spelat alltför många läskiga spel, men ett jag tror kan vara riktigt obehagligt är Amnesia, där enbart gameplay-videon får mig på helspänn.
Skulle gärna se ett krigsspel likt det du efterfrågar. Det vore mycket mer intressant än det som finns nu.
Jag har inte spelat det själv, men man har ju hört att det svenska Amnesia – the dark descent, ska vara ett riktigt bra skräckspel som jobbar mer på det psykologiska planet än med monster.
Hehe.. Nu tipsade vi om samma spel samtidigt. Bra, då har ryktet nått fler öron. Testa Amnesia.
Får ladda ner demot över steam och se om min MacBook Air orkar med det. Den är ju 1.4 GHz, fast en snabb processor överlag ändå. Och grafikkortet är ju ganska kompetent också.
För mig är fruktan just den där smygande känslan i maggropen som du beskriver. De upplevde jag nog som starkast när jag var en liten pöjk och spelade de åh så blockiga men riktigt stämningstäta Alone In The Dark. Där hade utvecklarna verkligen lyckats med att skapa en atmosfär som hela tiden tryckte, kommer speciellt ihåg köket i det första spelet. Huh!
Ja! Alone in the Dark var ett störtskönt spel. Kommer fortfarande ihåg den där läskiga kaktusen.
Ett annat spel som faktiskt skrämde mig ibland (jag var ganska ung när jag spelade det) var Ultima Underworld.
UU var ett banbrytande RPG, och faktiskt det första spelet med riktig 3D grafik. (Några månader innan Wolfenstein 3D.)
Jag tycker Dead Space borde satsa mer på det du beskriver, och dumpa alla billiga pop-up scares man kör med nu.
Fatal Frame var ett spel jag blev skrämd av. Att plötsligt ett spöka uppenbarade sig framför näsan på mig fick mig livräd. Efter det fruktade jag verkligen nästa spök-encounter. Ush!
Mina ”mammainstinkter” sätter igång så fort det är barn med i spel, jag kan känna fruktan för att det ska hända dom något… fruktan för att spelutvecklarna ska vara sjuka och döda de små…
Som i Deadspace t.ex. är det läskigaste de förvridna barnen, eller småsystrarna i Bioshock. Men även spel som inte har några direkta skräckelement kan trigga sådana känslor på grund av just ”utsatta” barn…