Nytt Windows, ny gamertag
Efter lite datastrul – min release candidate version av Windows 7 gick ut – har jag installerat om Windows 7 och blivit av med alla mina program (ye-haw) eftersom man inte kan uppgradera från en beta-version. Nu är jag delvis på banan med själva operativet och browsern. Installerar utvecklingsverktyg…suck…tar tid.
On a more happy note så har jag idag bytt gamertag. Från gamla trista FMalmer till det nu iaf lite etablerade SpelMalmer. Får hoppas att profilbilden från MGC till höger kickar in och blir perfekt också. Kan tänka mig att den i mångt och mycket kommer vara lite efter MGC-databasen för de spel jag inte spelat på länge. Lite jobbigt med spel som jag inte har kvar då och inte kan boota. Well, well, 800 ms-poäng tog de rackarna för det. Skall bli intressant att se vad som inte funkar framöver i form av gamla savegames och så. Vore lite olustigt om jag var tvungen att spela om hela Mass Effect 1 en gång till. Troligtvis så baseras allt på ett användar-id ändå så det är nog lugnt. Att spela om Mass Effect 1 och 2 är ju heller ingen direkt plåga…
Avklarat: Assassin’s Creed II

Mådde sjukt dåligt idag efter lunch, och efter att världen snurrat runt några tusen varv och jag spytt på toan på jobbet åkte jag hem och sov. Framåt kvällen när har jag blivit något fräshare satte jag mig och spelade det sista jag hade kvar på Assassin’s Creed II.
Statistiken i spelet säger att total spelad tid är 24 timmar. Förutom att det till och från blir lite väl grindigt – om man är som jag och tvångsmässigt måste ha nästan allt – så var det ett riktigt bra spel. Det som jag främst gillar är hur man inte bara sugs in i en värld utan också att det är en verklig värld. Visst, varje gata kanske inte går exakt som i verkligheten, och vissa saker är annorlunda, men i det stora hela så stämmer det. Alla stora landmarks är där och på rätt ställe. Man får uppleva kulturen och genom spelets inbyggda databas får man en snabb ”turistinformation” om varje plats man besöker. Visste till exempel inte att i Venedig finns två kyrkor med samma namn, vilket kan leda till problem vid bröllop och liknande.
Sen är huvudstoryn rätt så intressant. Lite overklig, javisst, men det finns mycket underliggande fiktion och backstory som gör den ganska matig. Små ”glitchar i matrixen” låter en även uppleva små pusselsektioner med konspirationstema utifrån en annan Assassin’s minnen. Knivigt och ett bra sätt att låta universat växa utan att huvudstoryn störs nämnvärt.
All in all: En stark rekommendation, om än något tidskrävande. Vilket i min mening dock är något positivt. Det som saknas är dock ovanstående scen (se bild), som jag photoshoppade ihop lite snabbt. Kanske i Assassin’s Creed 3?
Klättrar på vatten

Ubisoft har äntligen släppt första gameplayfilmen från det kommande Prince of Persia-spelet. Det hela ser fruktansvärt bra ut. Spelet använder sig av Anvil-motorn, som även driver de båda Assassin’s Creed spelen och det senaste Prince of Persia spelet. Det ser väldigt grafiskt polerat ut, med vad som verkar vara en väl uttänkt art-direction. Det är tyvärr inte lika dröm och sagolikt som 2008 års reboot, men ser ändå riktigt fint ut. Det som verkligen såg nice ut var hur prinsen stoppade tiden runt omkring sig och därmed kunde klättra. På vatten! Riktigt häftig visuell idé såväl som något som blir intressant ur gameplay synpunkt. Hur detta skall förklaras som möjligt ur fysikalisk synpunkt låter jag någon annan göra. För blir allting verkligen en solid bara för att tiden försvinner? Å andra sidan, kan något röra sig i rummet utan att röra sig i tiden? Finns det då inte på båda ställena samtidigt och därmed klonats? I vilket fall, min hype-faktor för det här spelet steg helt klart ett pinhål nu, från att ha tidigare varit något reserverad eftersom spelet släpps i samband med filmen nu i maj, även om de inte är direkt sammankopplade. Rushad licensspelsvarning helt enkelt.
Generellt så gillar jag mer och mer det som Ubisoft släpper ifrån sig (förutom hemsk DRM till PC). Assassin’s Creed spelen var båda riktigt trevliga (är dock inte helt klar med tvåan ännu) och kommande Splinter Cell: Conviction ser riktigt bra ut. Sen har vi spelet jag föll för från första skärmdumpen till sista ordet i epilogen. Prince of Persia från 2008. Omstarten av franchisen som tyvärr hittils bara fått en nedladdningsbar epilog. Det var verkligen en magisk spelupplevelse. Det handlade aldrig så mycket om att få in en fet kombo eller göra något riktigt svårt. Istället handlade det om flöde och känsla. Att insupa en sagovärld. Fantastiska miljöer blandat med intressant karaktärsutveckling. Elika och prinsen är så olika men ändå så lika. Allt måste inte vara hardcore.
Sedan så har vi slutet. Vilket slut! Ett av de bättre jag spelat. Vissa kanske inte gillade det, andra tyckte det var trasigt, men personligen älskade jag det. Så väldigt lite tv-spel över slutet helt enkelt. Det var annorlunda. Så jag hoppas verkligen att den från början planerade trilogin är något som blir av. Har läst någonstans att Ubisoft kan mycket väl tänka sig två parallella Prince of Persia serier. Så ännu är inte allt hopp ute.
Nya Prince of Persia, med undertiteln Forgotten Sands, blir troligtvis en mer actionbetonad upplevelse. Inte mig emot dock. Ser verkligen fram emot det. Men när man sitter och tuggar headshots – eller snarare misslyckade försök till headshots – i Battlefield: Bad Company 2:s onlineläge så händer det att man innerst inne drömmer sig tillbaka till att bara flöda fram genom akvarelltavlans sagovärld, med alltid lika trofasta Elika i handen såväl som i hjärtat…
BSG

All this has happened before. All this will happen again.
Det har blivit väldigt populärt det där med att köpa DVD-boxar med tv-serier och jag är själv skyldig till att köpa en hel del. Alla har vi våra favoriter, och även om min och frugans favoritserie, som vi bänkar oss framför varje vecka, är Grey’s Anatomy (ja, jag är kille och ser det, och ja många gånger bölar vi i kapp, so sue me) så finns det en annan serie som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det är stort, det är spännande, det är dramatiskt och det är väldigt bra. Serien i fråga är naturligtvis mastodont sci-fi:n Battlestar Galactica.
Rygga nu inte tillbaka bara för att det är sci-fi. Det må handla om rymdskepp och artificiella ”människor”, men i grunden är Battlestar Galactica ett väldigt mänskligt drama. Detta är inte Star Trek eller Star Wars. Det är skitigt och det är rått. Mänskligheten är tryckt till det yttersta med bara c:a 50 000 överlevande, i exil. Trots denna hårda premiss handlar det ofta om vanliga människor i situationer där de pressas till sin gräns, men även relationer, kärlek över gränser och en hel del existensiella frågor. Framför allt är det väldigt spännande mest hela tiden.
Det bästa är dock att det bara är fyra säsonger, samt att det var bestämt i god tid att det just skulle bli bara fyra säsonger. Detta gör att slutet är välplanerat och genomtänkt. Faktum är att från första avsnittet så finns det trådar som leder hela vägen till slutet. Dessutom är det inte något gigantiskt projekt, likt Lost med sjuttioelva säsonger. Det är precis lagom mycket helt enkelt. Rekommenderas starkt.
So say we all!
So say we all!
So say we all!
Hjälp jag hinner inte med!
Det kommer för mycket bra spel! Jag hinner inte med. Jag har klarat Mass Effect 2, men starten på det försenad med nästan tre veckor. Mitt noga uttänka schema för spelvåren har totalt kastats omkull. Men inte bara på grund av förseningen. Nej, i min resa till kina plockade jag även upp Bioshock 2 och Assassin’s Creed 2 i Hong Kong till vrakpriser. Så nu sitter jag och spelar Assassin’s Creed 2 – vilket jag för övrigt gillar, trots att jag fastnar i tvångsmässig grinding även om det egentligen inte krävs av spelet. Måste köpa alla tavlor…
Hursomhelst. Spelar alltså AC2 nu. Och det kommer nog ta ett tag att komma igenom. Säkert halva mars. Sen har jag Bioshock 2 som jag nu verkligen ser fram emot efter blog-em-ups fina artikel. Hoppade dock över andra hälften då jag inte vill riskera att spoilas i inödan. So far so good. Men imorgon släpps Battlefield: Bad Company 2, som jag har förbokat för en billig penning, och det skall därmed också läggas i kön med spel att spelas.
Ja sedan så släpps ju även Final Fantasy XIII, som jag kanske inte köper vid releasen, men så småningom är det ett spel jag vill lira också. Sommarspel kanske? Nästan samtidigt släpps även ett annat JRPG med namnet Resonance of Fate. Ser ut att göra ganska många saker på ett nytt sätt och kanske är en fräsh fläkt, så det kan vara intressant. Inte för att jag tror det når upp i Lost Odysseys nivåer dock. Rent emotionellt tror jag inte FFXIII gör det heller. Sedan har vi författaren Alan Wake som skall virra runt i en kuststad nu i vår, vilket säkert kommer krocka med Splinter Cell: Conviction som jag också förhandsbokat. HJÄLP, men oj så mycket roligt!
Men före allt detta skall jag på inspelning imorgon. Reklamfilm för Comviq. Skall frysa rumpan av mig under S:t Eriksbron. Min uppgift, om någon undrar, är att sköta massa tekniska detaljer kring kameran (en Canon EOS 7D som vi byggt om med filmoptiksfattning) och med hjälp av mjukvara jag skrivit få ut okomprimerad video ur den lille rackaren. Tyvärr har jag lyckats med konststycket att tappa inte en utan TVÅ mössor på tunnelbanan så jag får klara mig med luvan på jackan, för att sedan kila iväg och köpa en någonstans.

Tä-tä-tä-tävling! (fast inte här)
Så var det dags. I brist på något att själv ”tävla bort” så vill jag tipsa om att flitige kommentatorn Peter borta på sin blogg carrotgames bjuder upp till tävling. I potten ligger ett exemplar av Forza Motorsport 3. Vad krävs det då av dig? Tja, att göra något kreativt såklart. Tävlingsreglerna är enkla och premissen och temat är något som passar alla. Så sitt inte där och slöa! Hoppa över en stund till hans blogg och börja tävla.
Racingspel är kanske inget för mig. Har inte ens körkort – något min fru påpekar varje gång ”vi” är ute och kör (hon kör, jag åker). Men kanske man skulle tävla bara för att det är kul. Spelet kan man ju alltid ge bort till frugans brorsa om man skulle vinna. Då gäller det bara att komma på något smart…
En dålig balans
Det är mörkt och ensamt i korridorerna på USG Ishimura. Utsattheten är stor. Isaac Clarke springer panikartat. De deformerade monstren som just dödat de flesta av hans kollegor fyller hans sinne. Skall jag överleva det här? I rummet framför skymtar en uppgraderingsstation. Kanske kan jag köpa lite ammunition? Väl framme finner Isaac en intressant sak i den automatiserade affären. En ny dräkt som kan ersätta den rostiga och svettiga han har på sig. Gratis också. Varför inte byta? Väl ute ur ombytesmaskinen noterar han att dräkten är fyra nivåer starkare än den han kom i.
Jag är inte rädd längre…äsch!
De som köpte Dead Space tidigt kunde ladda ner en specialdräkt med Xbox 360 eller Playstation 3 tema helt gratis. Själv köpte jag spelet senare, men såg till att så fort spelet släpptes ladda ner gratisdräkterna ifall jag skulle skaffa spelet så småningom. Väl igång med spelet kommer jag till min första uppgraderingstation. För att se hur dräkten ser ut så byter jag direkt till min Xbox 360-temadräkt. Sweet! Upptäcker dock efter lite mer spelad tid att min nivå ett dräkt nu istället är en nivå fem dräkt. Mycket fler slots och lite annat lull-lull som gör livet mindre riskabelt på Ishimura. Problemet är att jag kan inte byta tillbaka, och är nu fast med en dräkt som gör spelet avsevärt mycket lättare under en stor del av tiden. Inte blir det bara lättare, det förändrar skräckdynamiken ganska ordentligt. Det som skulle vara ett roligt skin med annat tema blir något som i viss mån sabbar spelet. Gee, thanks!
Det jag beskrivit ovan är ett koncept som är ganska vanligt. Om man förhandsbokar spel får man ofta någon liten bonus. Det kan vara ett bättre vapen eller en bättre dräkt eller fordon. Problemet är bara att det förstör balansen i spelen. I Mass Effect 2 fick man ett stencoolt vapen som skapar ett litet svart hål som sedan exploderar. Ashäftigt. Men man får det från första början vilket initialt förstör mer än det ger. Att uppgradera och sukta efter den andra nuke-launchern vid namn ”Cain” blir liksom inte helt aktuellt när man redan har en übergun. Och när jag importerar en karaktär från ettan får jag inte bara mina val utan även några level ups, massa pengar och i vissa fall även en bonus power. Är väl roligt och smidigt, men spelet blir initialt lättare och därmed i viss mån obalanserat.
Jag börjar sakta men säkert känna en viss trötthet på denna typ av bonusmaterial. Det kan vara roligt att ha en bra bit in, men att få det från början bara förstör. Det jag istället önskar är att bonusmaterialet inte ger mig några fördelar annat än kosmetiska förändringar, alternativt att det delas ut längre fram i spelet när det blir mer välbalanserat. För som det är nu att i var och vartannat spel få fet utrustning i början av spelen när just resurser är som knappast känns helt fel. Visst, jag kan välja att inte använda dem, men i många fall har man inte riktigt något val som i fallet Dead Space ovan eller också är det ibland svårt att veta vad som är just bonusmaterial och vad som inte är det, som en uppgraderad hagelbrakare man får i Mass Effect 2.
Om man nu nödvändigtvis måste ha bonusmaterial i spelen för förhandsbokningar eller tidiga kunder så låt det vara extra upplevelseinnehåll och inte något som ger en fördel. Alternativt låt mig kämpa lite för bonusen. Gör det intressant. Och framför allt: Sabba inte balansen.
Gullighetsbalans
För att kompensera Tali-inlägget tidigare så kommer nu som utlovat något helt annat. Megan Fox rider på en eldsprutande t-rex upp för mount everest. Episkt…
(Källa)
I lönmördartagen
Mass Effect 2 får vila några sekunder, även om jag säkert kommer hoppa tillbaka till det lite då och då. I Hong Kong lade jag nämligen vantarna på både Bioshock 2 och Assassin’s Creed 2 till fördelaktigt pris. Så jag har nu börjat ta mig an den sistnämda. Har bara spelat någon timme ännu, men kort kan man ju säga en sak: Man ser hela vägen till Mariannelund!
Aaaaaw…
Stötte på den här bilden. Är precis hur söt som helst, och alla Mass Effect spelare bör ju ha Tali lite extra varmt om hjärtat. Får posta en bild på en terminator t-rex, en explosion eller nåt verktyg sen för att kompensera denna sockerchock.




Senaste Kommentarer