Avklarat: Assassin’s Creed II
Mådde sjukt dåligt idag efter lunch, och efter att världen snurrat runt några tusen varv och jag spytt på toan på jobbet åkte jag hem och sov. Framåt kvällen när har jag blivit något fräshare satte jag mig och spelade det sista jag hade kvar på Assassin’s Creed II.
Statistiken i spelet säger att total spelad tid är 24 timmar. Förutom att det till och från blir lite väl grindigt – om man är som jag och tvångsmässigt måste ha nästan allt – så var det ett riktigt bra spel. Det som jag främst gillar är hur man inte bara sugs in i en värld utan också att det är en verklig värld. Visst, varje gata kanske inte går exakt som i verkligheten, och vissa saker är annorlunda, men i det stora hela så stämmer det. Alla stora landmarks är där och på rätt ställe. Man får uppleva kulturen och genom spelets inbyggda databas får man en snabb ”turistinformation” om varje plats man besöker. Visste till exempel inte att i Venedig finns två kyrkor med samma namn, vilket kan leda till problem vid bröllop och liknande.
Sen är huvudstoryn rätt så intressant. Lite overklig, javisst, men det finns mycket underliggande fiktion och backstory som gör den ganska matig. Små ”glitchar i matrixen” låter en även uppleva små pusselsektioner med konspirationstema utifrån en annan Assassin’s minnen. Knivigt och ett bra sätt att låta universat växa utan att huvudstoryn störs nämnvärt.
All in all: En stark rekommendation, om än något tidskrävande. Vilket i min mening dock är något positivt. Det som saknas är dock ovanstående scen (se bild), som jag photoshoppade ihop lite snabbt. Kanske i Assassin’s Creed 3?
I lönmördartagen
Mass Effect 2 får vila några sekunder, även om jag säkert kommer hoppa tillbaka till det lite då och då. I Hong Kong lade jag nämligen vantarna på både Bioshock 2 och Assassin’s Creed 2 till fördelaktigt pris. Så jag har nu börjat ta mig an den sistnämda. Har bara spelat någon timme ännu, men kort kan man ju säga en sak: Man ser hela vägen till Mariannelund!
Bara det bästa spelet någonsin
Nu är jag tillbaka efter kinavistelsen, som var mycket trevlig. Jag har ägnat de senaste dagarna till att vila upp mig och spela Mass Effect 2 likt en galning. Jag klarade det igårkväll och måste säga att det finns ingen tvekan i när jag säger att detta är det bästa spelet någonsin. Så fantastiskt är det. Visst, finns spel som var mer revolutionerande när de kom än Mass Effect 2 är nu, men det är inte vad jag talar om. Detta är ett helt fantastiskt spel, och jag kan inte se något spel som kommer slå denna upplevelse förens Mass Effect 3 landar om sisådär två år. Min hype inför spelet var enormt. Nästan ohälsosam. Spelet överträffade min hype.
Allt är fantastiskt, kort och gott. Som rollspel har de designat om det mesta omständiga som man annars tagit för givet, och resultatet är perfekt. Djupt utan att komma ivägen för upplevelsen. Jag behöver inte hålla på med micro-management av varenda liten detalj. Men ändå har jag stor kontroll. Leveling systemet funkar perfekt.
Berättandet är större och mer episkt än något hittills på konsol, men ändå nära och personligt. Halo och Uncharted kan slänga sig i väggen. Det här är bättre än film. Mycket bättre för det är jag som styr och får ta konsekvenserna utan att för den delen bli en orgie av att trycka på rätt knapp i rätt tillfälle.
Som shooter är det riktigt tight. I viss mån kanske inte riktigt lika tight som Gears of War 2, men mycket nära. Å andra sidan så är variationen enorm både i fiender, bandesign och framför allt i hur man strider. Med biotic och tech powers och squadkommandon blir resultatet en av de absolut bästa shooters jag spelat. Om spelet enbart vore shooterdelarna och vanliga fasta cut scenes hade jag tyckt det var fantastiskt.
Sedan har vi karaktärerna. Ojojoj! Även om flera av dem har en grundstereotyp så är de tillräckligt djupa för att gå utanför den och växa till levande personligheter. Även en viss geth (en robot/AI) man stöter på har personlighet, fast på sitt sätt. Favoriten är dock Tali, som återkommer från förra spelet. Egentligen är allt med Quarians (hennes ras) väldigt intressant.
Lägg till det att allt samverkar för att skapa en summa som är större än summan av de individuella delarna. Om du äger en Xbox 360 och inte skaffat detta (och föregångaren) så är det din skyldighet att gå ut och handla i detta nu. Om du inte äger en Xbox 360 men gillar spel så är detta en extremt bra anledning att köpa en. Annars finns det också på PC, men spelet mår helt klart bäst av att blåsas upp på en ordentlig TV eller varför inte en projektor, som i mitt fall.
Blir att ta ett varv till och göra andra val…och sedan ett varv till…och ett till…
Intryck från första dagen i Kina
Detta är inte spelrelaterat, men i brist på spel så vill jag skriva lite intryck från mitt besök här i Kina, som är mitt första i landet. Jag befinner mig just nu i Hong Kongs grannstad Guangzhou i södra Kina. Staden skall enligt uppgift inte vara riktigt lika modern som Shanghai och Peking men är ändå en storstad.
Idag har jag varit ute och gått i ”gamla” centrum (det finns vad jag förstår ett nytt hypermodernt centrum också) och helt enkelt tagit in vyer, druckit en varm choklad på Starbucks, och tagit lite bilder. Det stora intrycket är att ojoj de kommer ”vinna”. Det mesta är en byggarbetsplats, och det finns mycket kvar att göra med många saker som är nedgångna och slitna. Men det hålls på och fixas och donas. Och jag ser människor överallt med iPhone och samma mobiltelefoner som hemma. Jag vet att de kostar nästan lika mycket här. Många av bilarna är minst lika fina som de vi har och vad jag förstått så är de västerländska bilarna dyrare här än hemma så när någon kör förbi med en sprillans ny Audi så blir det en tankeställare.
På bilderna ovan ser ni ett köpcentrum jag var inne i. Golvet där inne var högblankpolerat och vitt. Blankare än min tv-bänk. Vart ögat än gick så var det dyra lyxmärken. På det hela taget lyxigare än NK i Stockholm. Kändes nästan fel att ha skor på sig där inne. Och det var fullt med kineser. Kina är på gång och vi kommer snart bli omsprungna och/eller uppköpta. All svensk inrikespolitik känns rätt så fjuttig när man är här. Liksom slöseri med skattepengar på Göta Kanal 3 och annat tjaffs känns rätt så idiotiskt när det finns en jätte som trampar på gasen medan vi diskuterar knivslöjdsbidrag.
Allt har en baksida.
Å andra sidan finns mycket kvar att göra här. Gamla bostäder som behöver renoveras, gator som behöver lagas och naturligtvis politiska och människorättsmässiga problem som måste åtgärdas. Risken är dock att Kina helt enkelt skiter i det. De är för stora. En sådan stadsapparat får som ett eget liv. Skulle nästan säga att Kina är världens rikaste och mäktigaste företag. Man kanske skulle investera?
Nog om det. Igår bjöds jag på mat. Extremt oljigt, flottigt och rätt så konsigt. Den ena konstiga rätten efter den andra. De mesta ganska slime-aktigt. Komage, grisfötter och allsköns olika konstiga delar av djur. Man undrar vad de gör med själva djuren! Tillslut kom lite vanlig kyckling in på snurrbordet. Som dekor låg själva ursprungsägarens huvud. Kan ju säga att även om jag provsmakade det mesta så kändes det inte så piggt att äta kyckling vid det tillfället.
Kycklinghuvud...yummy!
Imorgon blir det tidigt upp ur säng för att filma. Blir nästan 100 statister i futuristisk stadsmiljö i glas och vitt. Såg några bilder. Verkar mycket fint.
Avatar i IMAX 3D…ojojoj!
Var precis på en IMAX 3D föreställning av Avatar här i Hong Kong. Ojojoj. Fett! IMAX innebär mycket större bild och är oftast gigantiska dukar. Så även i det här fallet. Var riktigt häftigt och svindlande att se filmen på detta vis. Var ju för övrigt mer bild rent generellt då IMAX är ett högre bildformat än vanlig bio. Har tidigare sett filmen på Rigoletto i Stockholm och det gick inte av för hackor, men det här var något extra. Sen själva känslan av att sitta högst upp i ett höghus så man får svindel i en av rulltrapporna ner skadar ju inte heller.
Notera storleken på människorna längst ner i förhållande till duken.
Tyvärr fanns det bara plats ute på ena kanten, men det gick väldigt bra ändå.
Lyckligt ovetande: Varför God of War?
Jag har inte spelat God of War. Men efter att idag ha spelat det supertrista demot av Dante’s Inferno kan jag inte förstå hur God of War 3 kan vara så hypat. Vad jag förstått så skall Dante’s Inferno vara en karbonkopia av God of War 3. Och om inte Dante’s Inferno blir väldigt mycket bättre snabbt så kan jag inte förstå hur denna spelsort kan vara så efterlängtad. Hur mycket bättre kan man göra det? Dante’s Inferno hade responsiv kontrol och mjuk skärmuppdatering och helt ok animationer. Aldrig kändes det särskilt dåligt utfört annat än rent grafiskt (då främst miljöerna ser hemskt dåliga ut).
Men det var helt fruktansvärt tråkigt. Det kändes fjantigt och framför allt ostigt. Allt skulle vara så pampigt att det blev löjligt när det inte var det. Ungefär samma intryck får jag av God of War. Ett spel som tar sig själv på för stort allvar.
Så vad är det God of War gör som är skillnaden mot Dante’s Inferno som alla verkar gilla? Det verkar ju inte heller ha stämingen och det lite mer känslomässiga djupet från det tjusiga Heavenly Sword som jag faktiskt tyckte ganska mycket om. Säkert har jag fel, men God of War 3 känns totalt ointressant.
Boktipset: World War Z
MÅSTE tipsa om den bok jag fick i julklapp. Den heter World War Z: An oral history of the Zombie war. Ett måste för alla som ”gillar” zombies eller bara vill läsa en bra bok.
Boken har ett ganska speciellt sätt att berätta händelserna på. Istället för att vara en normal historia med en huvudkaraktär som heter John eller liknande och ett passande love interest så består den istället av en rad intervjuer med de människor som överlevde zombie-apokalypsen (som såklart alla vet är oundviklig, såvida inte judgement day inträffar först). Detta ger boken en oväntad realism, trots sitt ämne. Det är allt ifrån vanliga människor till högt uppsatta digniteter som talar utifrån sitt perspektiv och sina upplevelser. Bilden som målas av en värld i spillror och hur mänskligheten nästan utrotas är skrämmande men samtidigt fantasieggande.
Likt all bra sci-fi så finns naturligtvis tydliga paralleller till dagens verklighet. Exempelvis läkemedelsbolagens profitering på allmänhetens rädsla för sjukdomar såsom svininfluensan, och även skapandet av sådan rädsla. Eller som boken (parafraserat) uttrycker det: det spelar ingen roll om det funkar eller inte, om det ens behövs, alla vinner på det; makthavare, pressen, läkemedelsbolagen. Även analysen av vårt västerländska samhälle som helt omstyrt från verklig produktion till serviceyrken och konsumtion och dess konsekvenser i sammanhanget är tänkvärt.
Beställ och läs boken. Flytta sedan till Antarktis, och tänk på valarna.
Dessutom, om du är hungrig: Braaaains…
The return of the post plus Uncharted 2 rant
Hej vänner, efter en längre tid med bara enstaka post, följt av tystnad så kommer här ett nytt försök. Det var efter läsning på gamingmamas blog jag fick ändan ur vagnen och började skriva igen. Det har helt enkelt varit för mycket häftiga grejer som hänt på jobbet för att jag skall ha känt mig inspirerad nog ge energi till bloggen också. Nog med ursäkter. Julen är över, spelåret 2010 ser helt fantastiskt ut, och jag lirar Uncharted 2 för fulla muggar, tillsammans med frun. Eller snarare, jag spelar och hon sitter med tycker det är spännande. Får inte spela det själv.
Istället kommer hon och frågar om vi kan spela. Hur ofta händer det?
För övrigt måste jag säga att det spelet har den snyggaste grafiken någonsin. Speciellt snön och isen är helt fantastisk. Sitter på snöbanan ungefär i mitten av spelet och gång på gång gör det nästan ont i mig hur snyggt det är. Det är så gott som flawless. Isen har ett djup, en tjocklek. Det finns något i den. Hur det är gjort? Ingen aning. En ordentlig föruträknad version av sub-surface scattering kanske (som jag för övrigt själv kodat en variant av för jobbets räkning), vem vet? Kanske det bara är riktigt fin shader som lurar mitt öga. Hur som helst. Det är vansinne hur snyggt det är. Screenshots gör det inte rättvisa. Nedsläkt rum och projektor däremot…oh em gee! Skall se om jag kan ta några skärmdumpar nu när jag har hdmi-capture utrustning hemlånat från jobbet som visar isen i detalj. Officiella screenshotsen är inte riktigt bra för sånt.
Om de nu bara kunde se till att den oundvikliga filmen har Nathan Fillion (från Firefly – och har du inte sett den så åtgärda bums!) i huvudrollen så blir det perfekt. Nathan Fillion ÄR Nathan Drake.
”You’re not afraid of the dark, are you?”
Jag är helt tagen. Att ett licensspel kan vara så här bra. För att inte säga fantastiskt bra. Det är stämningsfullt och med bra variation och tempo utan att för den delen kännas som variation för variationens skull, som i exempelvis första halvan av Gears of War 2. Vilket spel pratar jag då om? Jo, det sprillans nya The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena.
Det är min första resa iklädd Vin Diesels karaktär Riddick, då jag inte spelat Escape from Butcher Bay till den gamla xboxen. Det spelet finns dock med på skivan, fast med upphottad grafik. Och vilken resa det är! Butcher Bay är ett för genren långt spel med väldigt mycket spelbarhet. En given 10:a när det släpptes, och idag fortfarande riktigt bra. Nya grafiken är också riktigt fin, med bra variation. Speciellt delen på slutet är ett spännande grepp med skön. Sedan är fortsättningen Dark Athena riktigt bra den med. Lite annorlunda, men fortfarande riktigt bra. Och oroa dig inte för att den biten skulle vara för kort. Den är ungefär i längd som ett normalt actionspel. Skulle säga att Killzone 2 är kortare än detta, men det är svårt att avgöra på rak arm. I vilket fall som helst: Oj vad bra det var!
Sen kan jag även rekommendera första Riddick filmen som går under namnet Pitch Black, som utspelar sig strax efter det här spelet.
Dagens spelade spel…
Idag var jag och frugan över hos några vänner och se, de hade en Playstation 2 som deras lilla dotter spelade på. Fick även själv pröva på spelet i fråga, och vad kan jag säga? Stackars barn…
När jag kom hem var jag tvungen att spela lite Mass Effect bara för att påminna mig om att det faktiskt finns spel som inte är helt horribla.
Aaahhhh! En magisk partikel till och jag dör!
Oskar Källner
NuYu
Peter
EmmyZ
Senaste Kommentarer