Idag är det min födelsedag (Inlägg för att få gratulationer FTW!!) och jag är väl sådär lagom pigg efter gårdagens fest. Då kommer min kära dotter över och ger mig sin present och jag inser att hon är på helt rätt väg i sitt liv!
Så trots zombiespelande och annat farligt i spelväg hon är med om på daglig basis så ger hon mig alltså hemgjorda svampunderlägg! Helt suveränt! Det är nästan att man tror att hon gått i maskopi med en viss annan spelsida för att göra reklam för dessa? Et tu Brute!
Ibland får jag bara en otrolig lust att aga, kanske därför jag döpte min dotter till Saga (agaS om ni nu inte hängde med). Självklart är det något man inte får göra i verkliga livet så därför önskar jag mig möjligheten att aga dessa hemska spelkaraktärer som jag stör mig på av en eller annan anledning! Let the beating begin, because We Dare!
Tja egentligen förjänar Garcia en hurring bara för att hans namn är så oerhört töntigt. Jag kan dock vänta med att ge honom den tills jag förklarat att hans snoppskämt är oerhört tråkiga i längden och att han faktiskt ser för jävlig ut med alla sina tatueringar. Det tillsammans med hans namn gör honom förtjänt av en omgång med bältet.
Pigsy var väl ingen av de vackrare delarna i det annars så vackra Enslaved. Att han dels behövde både duscha och kanske tappa ett par kilo är väl ingen överdrift direkt. När jag sedan får höra att han istället för att göra sig presentabel för damerna väljer att bygga ihop sin perfekta kvinna av skräp, ja då vill jag bara storma fram ge honom en örfil och skrika: Manssvin!
Att upprepade gånger bli bortförd ”mot” sin vilja är bara pinsamt. Hur förbannat svårt kan det vara att inse att Bowser faktiskt kommer att röva bort henne ytterligare en gång? Det vore kanske på tiden att prinsessan skaffar sig lite beväpnade vakter? Det troliga är istället att hon egentligen älskar att vara partyts medelpunkt och att hon älskar Bowsers brinnande kärlek. Attention whore! En rak höger i solarplexus skulle vara vad Peach behöver!
”Det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig, dom är över nu. Hör ett bom bom bom som kallar på dig” Det smärtar i mitt hjärta att säga det men vår kärlekssaga är slut. Jag vill bara ruska om den mustachprydde rörmokaren med italiensk bäbisröst och undra vad i hela världen han håller på med? Han är idag inget annat än en sellout som gång på gång söker uppmärksamhet genom att vara med i samma typ av spel om och om igen. En rak höger skulle passa, eller varför inte ett skott i pannan? Kill your darlings, typ.
Jag känner mig förföljd av vissa typiska typer som alltid har en tendens att dyka upp i rollspel. När jag här om veckan läste om trötta stereotyper som Tommy på Svampriket hade skrivit kände jag att det ligger något i att spelutvecklarna alltid ska ha sina typiska typer. Jag mindes direkt en typisk personlighet som har dykt upp och förstört stämningen i ett antal spel för mig. Egentligen så är det en karaktär som fanns i ett rollspel jag spelade för länge sedan som gång på gång gör sig påmind i spel jag spelar.
Spelet var Baldur’s Gate och Aerie hette tjejen som jag ville ha i mitt party för jag hade fått höra att man kunde ligga med henne. Det visade sig tyvärr att hon var den gnälligaste och mest störda personen i hela världen. Det var tröttsamt att hela tiden få höra hennes gnäll om hennes avklippta vingar och hur synd hon tyckte om sig själv. Men det slutade alltid med att jag hade henne i mitt party och jag la alltid ner tid på att levla henne. En dag vågade jag spela ond och då kunde jag äntligen ligga med Viconia (bad girls *slurp*) så då löste jag det lilla dilemmat. Aerie – god riddance!
Tiden gick och längtan efter Baldur’s Gate avtog aldrig riktigt men så en dag fick vi ett glädjande besked. ”At Bioware, we often refer to Dragon Age Origins as the spiritual successor to Baldurs Gate” När BioWare uttryckte sig med att Dragon Age Origins skulle göras i samma anda som Baldur’s Gate och på så sätt bli dess spirituella efterföljare så kunde jag inte annat än att tro att Dragon Age Origins var det nya Baldur’s Gate. Vi vet nu att det inte riktigt stämde och jag missförstod och föll för en hype. Det var inte så farligt för visst fanns det viss stämning som gjorde Dragon Age Origins till ett suveränt rollspel. Mycket av det är tack vare gruppmedlemmarna som i viss mån går igen, och igen… om och om igen.
Precis som Tommy skrev så är det vissa stereotyper som dyker upp stöpta i samma form i alla spel. Olika spelgenrer har sina egna stereotyper. I rollspel är det förutom den klassiska ras och klass-uppsättningen också typerna som: den tuffa farliga tjejen, den snygga våpiga tjejen, den jättestora dumma men starka killen, den genomonda plågade typen. I ”nutid” så ska det till några bisexuella av varje kön och utan att inse det har utvecklarna än en gång misslyckats med att vara politiskt korrekta på riktigt. Nej detta duger inte, men det är en helt annan diskussion.
Förutom de absolut nödvändigaste stereotyperna för att göra gamers glada, så vill utvecklarna också pånyttföda vissa roller för de tror att fansen vill ha dem igen. Finns det en favorit i ett spel så kan jag lova att de kommer att dyka upp i nästa spel i samma typ av form men med nytt namn. I en serie så är det kanske inte så konstigt utan riktigt roligt att få träffa sina vänner igen, men i spel som inte finns i samma värld utan bara är i samma genre är det lite tröttsamt.
Sedan kom Dragon Age 2 och jag fick träffa Merril. Jag blev först väldigt glad då jag insåg att det var Eve Myles som gjorde rösten (big fan of Torchwood etc). Men snälla sluta gnäll! Det ska tydligen vara jättesynd om henne, men hon har faktiskt gjort något som inte är speciellt bra och med blood magic dessutom. Tycker inte synd om henne för fem öre, blir bara trött på att höra hennes gnäll. En ny Aerie och en ny Leliana, stackars Merril det kunde ha blivit så bra men jag hade redan för mycket dåliga associationer som du föll handlöst in i.
Attans vad jag gnällde nu…
Veckans speltriss handlar den här gången om alkohol. Alkohol för mig som småbarnsförälder känns väldigt mycket fest och skoj, därför har jag valt de tre roligaste partyspelen!
Inget skriker fylla och skön strupsång som Rockband 3!
Ett roligt partyspel för barnen att roa sig med, då utan alkohol är Mario Kart Wii
Det roligaste partytennisspelet (ja det är ett ord) är Sega Superstar Tennis! Game on!
Dåligt samvete när du sitter inne och spelar spel idag? Vinter, vår, sommar och höst. Det finns inget annat ställe i världen där befolkningen lider av sådan ångest för att stanna inomhus som i skandinavien. Mycket vinter, många timmar utan sol, lite värme och en natur som vi kan knata omkring i precis var och när vi vill har skapat något som är mer svenskt än jantelagen och den svenska avundsjukan – Väderångest.
Har man vuxit upp i sverige så är detta inbankat, det ligger i blodet, det är nästan omöjligt för en sverigeuppväxt att ifrågasätta detta, de flesta vet inte ens om att de har väderångest. Faktum är att när man nämner detta med väderångest så förstår folk inte varför man ifrågasätter det överhuvudtaget, det är så självklart. Det är precis som om man skulle häda om man någon gång skulle fråga varför man måste gå ut när solen skiner. För en utomlanding så är detta ibland komiskt, speciellt då folk kan bli helt bestörta när man säger att man inte bryr sig om vädret för man har annat att göra än att tina upp i solen.
Jag ifrågasätter inte att andra människor har ett behov av vackert väder, vinter som sommartid. Ni är välkomna att göra vad ni vill, men ge sjutton i att dra med mig i er ångest och tjata på mig. Det jag ifrågasätter är varför jag också måste ha väderångest enligt 99,9% av alla. Det har jag inte, jag har ångest för ert tjat! Tjatångest. Ångest för att jag måste tvångsnjuta av vädret.
Så fort solen skiner måste man ut, ut, ut, ut, ut, ut i naturen eller ut på gatorna och ut i parkerna. Man kan absolut inte sitta inne för det skulle vara… ohälsosamt? Alltså vad skulle hända? Vad tror folk? Vad har vi fått inbankat i skallen sedan vi var småbarn? D-vitamin får man i sig när man står och väntar på bussen. Det finns också D-vitamin i de flesta vitaminburkar. Så förutom hälsan (som inte påverkas nämnvärt om man inte har extrem mörk hy), vad är så farligt med att sitta inomhus någon gång? Man måste tydligen passa på! Passa på nu när det inte regnar, solen skiner och det är varmare än 15 grader!
Om jag ska vara riktigt taskig så kan jag till och med berätta om mina soldyrkande medelålders tjejkompisar som fallit offer för solgudarna och ser ut som rynkiga, skrynkliga gamla kärringar. Själv kör jag alltid 30 i ansiktet och gömmer mig under solhatt (jag är en likblek britt). Mina rynkor kommer från att jag sitter och skrattar så mycket när jag spelar spel på dagarna när solen gassar på som värst. Jag föredrar skrattrynkorna! 
Emmy är på väg att gänga sig och då passar det ju bra med ett tema i kärlekens tecken. Spelkriget kan inte så mycket om det här med kärlek men vi ska ge det ett försök.
Ilomilo är inte bara kärlek för mig, de tycker om varandra också!
Garrus är den coolaste karaktären i Mass Effect, jag älskar honom!
Ah brödrarkärlek! Fast här verkar dom hamnat i luven på varandra.
Det är en hård spelvärld. Men ibland är verkligheten hårdare. Vår kära kollega Frances har ett problem som måste lösas. I dagsläget sitter hon nämligen på en Nintendo Wii som står och dammar längst in i TV-möbeln. Den spelas inte på och den är inte ens inkopplad. På grund av att den inte används så stöter vår goda Frances på visst motstånd inför inköp av en Xbox 360 (och möjlighet att spela Mass Effect och Alan Wake).
Hon står nu inför ultimatumet – sälja Wii:n eller ingen 360. Problemet är att Frances har svårt att släppa taget om sin gamla kärlek som i alla fall förr var en hjärtevän.
Det är nu vi behöver dig! Hjälp Spelkrigets två andra delar att övertyga Frances att det är dags att släppa taget. Att Wii:n må ha fyllt ett syfte och varit till stor glädje men att det nu är dags att gå vidare. Lita på att isen håller. Få henne att inse att om det inte funkar kan hon alltid sälja 360:n och köpa sig en Wii som återigen kan stå och damma oinkopplad under TV:n.
Så var det dags för Spelkrigets första speltriss, den här veckan har vackra Emmy bestämt att vi ska vara lite på tårna, på G. Här är min tolkning på temat.
Grand Theft Auto IV börjar på G och i spelet har man alltid något på G!
Finns det någon coolare fiende på G än en Gomba? Nej precis!
Ett spel som är på G är LA Noir! 17:e maj då smäller det!
Förra veckans speltriss gick ju i färgen grönt, denna veckan har EmmyZ kört med ett färglöst tema och självklart ska vi vara med! Det var egentligen Scroll som skulle göra dagens triss men då hon är uträknad på tio med ryggsmärtor hoppar jag in och täcker upp, håll till godo.
Färglöst? säger ni, Black & White säger jag!
Snart i en Gameboy nära mig, det underbara Super Mario Land 2, färglös härlighet!
Äger denna Game & Watch själv och här handlar det färglösa om de gubbar man faktiskt styr. Hade man bara kunnat stänga av ljudet hade jag lirat varje dag på t-banan!
Att förlora i tv-spel är inget jag någonsin gör, men jag har sett och framför allt hört många som berättat om hur det är och det finns alltid en anledning till att man förlorar. Här nedanför listar jag fem bra ursäkter som du kan använda när du får pisk.
Tänk på att det är inte pojken som listar ursäkterna som du ser nedan som har vanan inne att förlora.
5. Det var inte jag som spelade, det var mitt barn
En ursäkt som kräver lite hårt arbete, först måste man skaka fram någon av motsatt kön, göra det där du vet man gör, och sen vänta ett antal år så ungen är stor nog att kunna spela. Väl där så har du en perfekt ursäkt när du förlorar, nackdelen är tyvärr att den bara fungerar när du spelar online. Väl värt att notera att ju fler barn som trycks fram, ju större är chansen att personen i andra änden faktiskt går på det hela.
4. Det är något fel på min kontroll
En klassiker, förlorar man så skyller man givetvis på materialet, lägg följande mantra på minnet: ”Det är aldrig mitt fel, alltid något annat”. Sorgligt nog ett motto som många människor använder sig av, inte bara när det gäller spel.
3. Men alltså jag har inte spelat det här spelet på länge ju!
En härlig ursäkt att använda då den du spelar mot faktiskt inte kan se om du talar sanning eller ej. Var försiktig med att använda ursäkten om du faktiskt har tagit achievements/trophies bara några timmar innan du förlorar. Den här ursäkten kan också med fördel börja användas redan innan mötet sker och sedan användas som ett hån när du faktisk, mot all förmodan, vinner.
2. Jävlar i gatan vilken tur du hade!
Förlorar jag mot, eh jag menar, förlorar du mot någon så vet man att det handlar om tur, för hur skulle du annars ha kunnat åka på så mycket smisk att du knappt vågar visa dig online igen?
1. Alltså shit det var nog inte bra att dra i sig en pava rött innan matchen!
Alla vet ju att med lite alkohol i kroppen så skärps dina sinnen och en härligt avslappnad känsla infinner sig, tyvärr gäller inte samma sak när du dragit i dig en helflaska rödvin och öppnat nästa för att bara ”smutta” på.
