Under hela december har flera fristående spelbloggar var för sig utsett årets spel i en rad olika kategorier. Nu har jag sammanställt alltihopa och vi kan nu äntligen se vilket spel som blev årets spel. Dels i de olika kategorierna och dels totalt sett. Läs vidare för att se vem som vann årets spel enligt den svenska spelbloggosfären.

Årets spel

Varje placering i en enskild bloggs topp-fem tilldelades poäng mellan 1-5 beroende på placering, där en femteplacering gav ett poäng och en förstaplacering gav fem poäng. Poängen har sedan räknats samman på bästa melodifestivalmanér och en total topp-fem lista har skapats. Totalt befann sig 40 spel i de olika bloggarnas topp fem, men det fanns ett brett stöd för de titlar som slutligen kammade hem de fem topp-placeringarna. Speciellt i topp-tre var det jämt.

Mass Effect 2
Bioware / Electronic Arts
Med totalt 56 poäng kammade Mass Effect 2 hem titeln årets spel enligt svenska spelbloggar.

”Med några av de starkaste personligheterna som spelvärlden skådat, Bioware-patenterad dialog och en tung cyberpunksinfluerad stämning bjöd Mass Effect 2 på en fantastisk spelupplevelse som jag sent kommer glömma.” – Savepunkt

Alan Wake
Remedy / Microsoft Game Studios
Alan Wake imponerade på svenska spelbloggare mer än på övriga spelmedia och landade på andra plats med 45 poäng.

”Efter en mäktig final och två geniala expansioner fortsätter spelet att provocera och väcka nya tankar på ett fräscht och ibland genuint obehagligt sätt. Det är helt enkelt lysande.” – Munins Skärvor

Red Dead Redemption
Rockstar / Rockstar Games
Tredjeplatsen, totalt sett, gick till Rockstars Red Dead Redemption med 42 poäng.

”Släng er i väggen Billy The Kid, Wyatt Earp, Butch Cassidy och Wild Bill Hickok för den nya legenden på prärien heter numera John Marston.” – Spelgubben

Heavy Rain
Quantic Dream / Sony Computer Entertainment
Med 22 poäng kom det nyskapande spelet Heavy Rain på en fjärde plats.

”Heavy Rain är det spel som för mig visar på en framtid inom spelbranschen som är något annat än de klassiska äventyrsspelen eller förstapersonsskjutarna med sina enkla poäng med billiga effekter i form av blod och andra svulstigheter.” – Familjenspel

Battlefield: Bad Company 2
DICE / Electronic Arts
Förstapersonsskjutaren från DICE blev årets femte bästa spel med 17 poäng.

”Med sin extremt imponerande ljudmatta, de varierande banorna och en tight spelkontroll springer denna titel ifrån sina konkurrenter.” – Spelografi

Årets spel per kategori

Årets besvikelse: Med stor spridning, troligtvis mycket beroende på att besvikelse är beroende av förväntan, som är väldigt individuellt, så blev det ändå Halo Reach som kammade hem ”priset” som årets besvikelse med knapp marginal framför Fable 3 och Star Wars: The Force Unleashed 2.

Årets överraskning: Årets överraskning enligt svenska firstående spelbloggar blev i år förstapersonsskjutaren Singularity. Nästan lika bra gick det för Darksiders som kom god tvåa.

Årets trend: Som årets trend stack Zombies ut riktigt starkt utan någon riktig konkurrens.

Årets kontrovers: När det gällde årets kontrovers var bloggarna ganska överens – fast om två saker. Det blev oavgjort mellan Medal of Honors nutidskrigsskildring och den sexistiska marknadsföringen av Mafia 2.

Årets innovation: Även i denna kategori fanns stor spridning med allt från 3DTV till OnLive. Men vinnaren blev ändå, med liten marginal, Kinect, och då med hjälp av Dance Central.

Årets utvecklare: Här var det nordiskt som regerade med delad placering mellan danska Limboskaparna Playdead och svenska Markus Persson, som skapat Minecraft.

Årets rollfigur: Prärien var aningen större än rymden den här gången och Red Dead Redemptions John Marston kammade hem priset, tätt följt av Shepard från Mass Effect 2.

Årets story: Finska Remedy kammade hem priset för årets story med Alan Wake. Andraplatsen går till Biowares Mass Effect 2.

Årets grafik/design: I kombinationen av grafik och design var det oavgjort mellan storspelet Castlevania: Lords of Shadow och den minimalistiska designen i Limbo.

Årets ljud: När det gäller ljud var det väldigt polariserat. Ena hälften favoriserade ljudet i Battlefield: Bad Company 2 medan andra hälften föredrog Limbo. De få röster som kunde avgjort allt föll istället på Alan Wake.

Årets musik: Vinnare här blev Alan Wake med sitt kusliga orkestrala musikspår och sina starka låtar såsom War och Poet and the muse. På andra plats kom Red Dead Redemption.

Årets strategi: Överväldigande seger för Starcraft II gjorde Blizzard till vinnare i denna kategori. Långt efter kom Sid Meier’s Civilization 5.

Årets barnspel: Barnens bästa spel i år var Donkey Kong Country Returns till Wii. Som tvåa kom Toy Story 3.

Årets nedladdningsbara: Spelbloggarna visade stor kärlek till Limbo. Tvåa kom Super Meat Boy.

Årets bärbara: Det var stor spridning i åsikterna om årets bärbara spel, men vinnare blev Ace Attorney Investigations: Miles Edgeworth med Angry Birds och Plants vs. Zombies på delad andraplats.

Årets bilspel: Spelbloggarna föredrog intensiv action framför realism och utsåg Split/Second Velocity till årets bilspel.

Årets sportspel: Fotboll var tydligen årets sport, och Fifa 11 gick vinnande ur striden.

Årets rollspel: Med störst marginal av alla kategorier vann Mass Effect 2 årets rollspel. Final Fantasy 13 hamnade på en avlägsen andraplats.

Årets äventyr: Spelbloggarna tittade västerut för sina äventyr och valde westernspelet Red Dead Redemption som årets bästa äventyr tätt följt av Enslaved och Alan Wake på andra plats, båda spel som också letar sig västerut i USA.

Årets shooter: Svenska DICE dominerade slagfältet ordentligt med Battlefield: Bad Company 2. Call of Duty: Black Ops kom på andra plats.

Lite avslutande reflektioner…

Personligen tycker jag att årets gemensamma lista är något jag tycker känns både rimlig och representativ och jag kan stolt ställa mig bakom den och säga att jag håller med eller förstår varför i stort sett samtliga fall. Hur ofta är det man kan göra det med en lista av årets spel? Personligen tycker jag denna sammantagna lista stämmer mycket bättre med min egna bild av årets bästa spel än de listor som presenterats av Sveriges största spelpublikationer.

Det är naturligtvis en smaksak, och ingenting är mer rätt eller fel, men den initiala tanken att de fristående och oberoende personliga bloggarna kunde ses som en enhet med lite olika viljor, som tillsammans kunde utgöra en bra bild av spelsverige, ser i alla fall från mitt perspektiv ut att stämma ganska bra.

Årets ljud: Battlefield: Bad Company 2

Utvecklare: DICE
Utgivare: EA
Släpptes: 4:e mars

Våra svenska DICE har länge varit kungar på ljud och i Bad Company 2 så fortsätter de brilljera. Vapenljuden är som vanligt perfekta med hårt smatter och tyngd. Explosioner och ja, allt är i stort sett flawless. Men det är inte allt.

När många andra utvecklare bara spelar upp ljud och mixar dem så jobbar DICE lite som man jobbar med bild och olika exponeringar när det kommer till ljud. De har helt enkelt high-dynamic range även på ljudet, och anpassar sedan ”exponeringen” av ljudet så att det blir en jämn och fin ljudmix. Är det en stor explosion som går av precis jämte örat så hör du inte den lilla gräshoppan som lurar i gräset. Men när det blir lugnt och du ligger och lurar med ditt snipergevär då anpassar sig hörseln efter vad för ljud som finns och du mycket riktigt plockar upp den lille gynnarens små ljud.

Lägg till det massa bra effekter som öronpip och lågpassfiltrering och ljudbilden blir inget annat än lysande.

Årets originalmusik: Final Fantasy XIII

Utvecklare: Square-Enix
Utgivare: Square-Enix
Släpptes: 9:e mars

Final Fantasy har alltid varit kända för sin musik, och de gör oss inte besvikna den här gången heller. Det är orkestralt blandat med syntetiskt och när det är som bäst är det mycket vackert. Blandat i fin kompott där även lite sång får plats. Det passar spelet perfekt och det är inte utan att man blir lite halvmjuk i hjärtat ibland. Själva stridsmusiken är också något alldeles extra. Att man kan höra samma låt om och om igen utan att tröttna på den utan istället uppskatta den är verkligen en bedrift, och jag tycker den är osedvanligt bra i jämförelse med många andra JRPG jag spelat.

Kort och gott, riktigt bra musik till ett bra spel.

Bubblare: Årets soundtrack: Alan Wake

Som en liten bubblare dyker även Alan Wake upp med årets soundtrack. Med ett perfekt urval av låtar att avsluta varje episod samt det sköna orginalspåret The Poet and the Muse är det en fräsh och modern fläkt in i spelvärlden.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets ljud och musik’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.

Nu betar jag av spel efter spel, känns nästan som om det är dags för ett inlägg med titeln ”hjälp jag hinner med”. Senast i raden var single-playerdelen av svenska Battlefield: Bad Company 2. Rent spontant så gillade jag det väldigt mycket, men kan ändå säga att jag tyckte bättre om Bad Company 1. Det var mer varierat och längre. Och helikoptersekvensen i det spelet var grymt bra. I det här spelet är kontrollerna på fordonen inte lika intuitiva. Det här var även lite för kort i min mening. Å andra sidan var det här en mer komprimerad och tightare hollywoodupplevelse, då ettan kunde bli lite tjatig till och från. Lite för mycket åka omkring med tankts på golfbanan i det spelet. Storyn i ettan var dock utan tvekan bättre, mycket eftersom det helt enkelt var mer humor i den. Att ”smilen” från Haggards granter är borta säger en hel del om tonen i nya spelet, även om en hel del skönt snack finns mellan karaktärerna. Speciellt mot slutet. Dock saknar jag i tvåan att de inte [minispoiler för ettan]förklarar vad de gjorde av allt guld de så lägligt fick med sig i slutet av ettan. Kom igen! Man kör inte iväg med en lastbil med guld utan att ens vara lite putt på att man blev av med det eller åtminstone referera till att ”man har ju i alla fall allt det där guldet”[/spoiler slut]. Det kunde man åtminstone ha fått se något av. Därmed inte sagt att storyn är dålig. Kommer lätt spela igenom spelet igen.

Sammantaget så gillade jag verkligen spelet. Grafiskt så är det bra, men inte fantastiskt. De stora vyerna är dock helt fantastiska, likaså atmosfäreffekterna med rök, dimma och sand. Blir häftig känsla att kriga när man inte ser särskilt långt varierat med strider där man verkligen ser långt. Nära inpå är grafiken inte lika imponerande. Ljusmodellen är väl godkänd, men kunde helt klart arbetats lite mer på. Är främst djungeln som nära inpå ser lite platt ut. En annan shader på löven hade inte skadat. Typ någon form av fusk-subsurface scattering eller bara lite mer liv i dem genom någon enkel spekularitet. Vad vet jag. Lite platt ser det allt ut.

Men det är en köprekommendation. Multiplayern är också riktigt bra, även om jag är fruktansvärt dålig. Efterlyser fortfarande ett handikappsystem så att jag som är ganska kass kan spela med folk på min friendlist som är grymma utan att det blir helt obalanserat. Kan inte förstå att det inte finns. Är spelvärlden så fruktansvärt tävlingsinriktad? Det är ju löjligt att alla måste jämföra sina e-penisar i den grad att man inte verkar vilja ha ett system där alla kan spela mot alla. Om man vill tävla så spela då matcher med enbart nollhandikappare!

Januari

Känns konstigt att säga det, men januari känns som den största spelmånaden på hela 2010 för min del. Detta av den enkla anledningen att ett spel jag är så hypad över att jag spricker släpps. Spelet jag förväntar mig skall bli det bästa spelet jag spelat, givet hur fantastiskt föregångaren är. Och nej, jag pratar inte om German Truck Simulator (13 jan). Jag pratar om spelvärldens The Empire Strikes Back: Jag pratar om Mass Effect 2 (28 jan). Med en i det närmaste episk rollista för oss sci-fi aficionadon och ett radikalt förbättrat stridsystem, härlig grafik och stabil frame-rate så tror jag game of the year 2010 släpps i första månaden. Nu kommer det – som tidig release – naturligtvis glömmas bort i förmån för spel som släpps i november då sådana listor görs, men det lutar verkligen åt succé för min egen del. Japps, nu har jag verkligen laddat upp hype-mätaren för en ordentlig besvikelse. Men med ett sådant första spel, hur skulle det kunna gå fel?

Världens största LED-ficklampa. Episkt.

Övriga januarispel må vara bra, men blir inget köp. Bayonetta (8 jan) har ju fått bra kritik och så (10/10 i senaste Level), men det är inte min spelstil, så det får vara. Darksiders (7 jan) släpps i samma veva men känns inte heller så aktuellt för min del. Sen finns det Dark Void (15 jan), som väl ser ok ut, som tävlar mot en ny svängom i Army of Two (15 jan). Inget av dessa tre spel känns som något för mig.

Februari

Nu börjar det göra ont. För jag kommer garanterat spela Mass Effect 2 hela februari och då missa en rad spel som känns spännande. Man får helt enkelt skaffa dem när det är lite lugnare på spelfronten. I slutet av månaden släpps dock Splinter Cell: Conviction (26 feb), vilket jag har förbokat mycket förmånligt på gamestop (1 krona plus två billiga spel). Vet inte hur mycket jag behöver säga om det mer än att joystiq kallar det för Badass: The game. Ser mycket lovande ut. Är det skräp så fick jag det i alla fall billigt.

Vad är det då jag kommer missa i februari och som – om de är bra – hamnar på listan över spel att köpa sen? Självklart så lockar en tur ner till rapture igen med Bioshock 2 (9 feb). Det som oroar lite här är att det är en annan studio än den som låg bakom det första spelet. Dock skall speldesignern från förra spelet, Ken Levine, åtminstone delvis har ett finger med i spelet. Dessutom, multiplayer i Bioshock. Vem vill ha det?

En annan höjdare på radarn är Aliens vs. Predator (19 feb), ett spel som jag inte kan göra annat än att hålla med xboxflickans bror Nikke om: Det ser bättre och bättre ut ju mer man får veta om det. Ta bara en titt på senaste trailern på gametrailers.com. Bara det att det har fokus på Weyland-Yutani corporation gör ju att man blir lite svettig och får högre puls. För min del kunde de dock gärna skippat Predatorn, men jag antar att han/hon/det ger lite extra krydda i spelet.

I övrigt släpps Dante’s Inferno (12 feb). Bara att hålla sig undan om man skall gå efter demot.

Mars

Nu börjar det bli lite mer fuzzy med datum i spelreleaserna. Men även här finns en rad spel med fast datum och stor vikt. Den största releasen den här månaden är troligtvis Final Fantasy XIII (9 mars). Frågan är bara om man vågar köpa det när det finns så mycket annat att spela. Det lär ju vara bra för plånboken att sitta med ett spel i de närmsta två-tre månaderna, men lite variation skadar ju inte heller. Man skulle å andra sidan kunna ha FF13 som ett spel man studsar fram och tillbaka från. Hursomhelst blir det nog ett spel jag skaffar mig i april.

Anledningen till det är troligtvis Battlefield: Bad Company 2 (4 mars). Jag köpte ettan på rea och verkligen älskade single-player kampanjen så det blev att förhandsboka även detta spel på förmånsaktigt gamestoperbjudande. Jag brukar ofta ogilla fordonsdelen i spel, men helikoptersekvensen i det spelet var helt fantastisk och jag har laddat upp den banan och kört flera gånger bara för just den grymma känslan. I övrigt var det ett rolig shooter med bra kontrol och fantastiskt ljud. Av tvåan har de hittils bara visat upp multiplayerläget som ser mycket bra ut, men jag har även denna gång stora förväntningar på single-player delen.

Hittade boken i min frus föräldrahem. Ser läskigt likt ut första Bad Company marknadsföringen.

I slutet av mars släpps helsvenska Just Cause 2 (26 mars), ett spel som jag tror kommer hamna lite i skymundan. Det ser dock bra ut, men blir nog inget för mig.

Övrigt

Andra spel som ser intressanta ut, men som inte har fast datum är Tri-Ace Resonance of Fate som utmanar självaste Final Fantasy XIII. Kommer troligtvis inte upp i samma försäljningssiffror, men till skillnad från sin konkurrent verkar den här pröva lite nya grepp för jrpg såsom att man äntligen verkar kunna spara när som helst och ett helt unikt stridssystem. Ser för övrigt väldigt bra ut.

I samband med nya filmen släpps i maj även en ny del i Prince of Persia-serien. Tyvärr så blir det inte en fortsättning på 2008 års reboot av franchiset utan istället en återgång till Sands of Time triologin med ett ”mellanspel” som utspelar sig mellan första och andra spelet. Många jublar nog, men synd tycker jag då den grafiska stilen, tempot, storyn och egentligen det mesta i senaste Prince of Persia var fantastiskt. Speciellt i DLC epilogen så gjorde de saker och ting riktigt intressanta med långa sekvenser med platformande. Gällde att ha tungan rätt i mun. Får dock hoppas att The Forgotten Sands blir bra.