2 Läst: Deus Ex: Icarus Effect

icarus

Med boken Deus Ex: Icarus Effect avklarad är det såklart dags för lite intryck. Till att börja med så är jag fortsatt riktigt peppad inför Deus Ex: Human Revolution, och jag kan nog säga att boken har både styrkt och förminskat förväntan vilket resulterar i vad som skulle kunna kallas för peppbalans.

Boken är inget mästerverk, men den funkar och den är spännande. Jag hade helt klart svårt att lägga ner boken, vilket i kombination med en allvarlig morgontankspriddhet ledde till ett missat flyg. Gott betyg om något. Det är egentligen först framåt slutet som det inte riktigt håller. Men resan är det viktiga, och då är det perfekt lättsmält sci-fi. Alltså ingen Peter F. Hamilton med femtielva huvudrollsinnehavare utan lite mer rakt på och inte så subtilt.

Jag gillar ganska direkt den kvinnliga huvudrollsinnehavaren, med den manliga diton känns lite för stereotyp, något som också gäller i stort sett samtliga skurkar. Och det är egentligen först här i skurkgalleriet det börjar kännas lite unket. När man sedan blandar in termer som Illuminati och New World Order blir det lite väl övertydligt. Jag gillar konspirationsteorier, men jag tycker det görs lite för rakt på här och inte tillräckligt nedtonat.

När boken kommer till sin slutgiltiga konklusion så sitter jag dock ändå med ett gillande, om inte på läpparna så ändå i sinnet. Allt som hänt i boken får sig ett ganska snyggt avslut ändå, även om jag inte gillade slutscenerna som var väldigt mycket action och inte så mycket faktisk handling eller stora avslöjanden.

Det var naturligtvis även lite kul att boken då och då nuddar vid personer och händelser man redan nu vet att spelet kommer behandla. Att få extra bakgrund är naturligtvis godis för förväntansmätaren.

Själva spelet, Deus Ex: Human Revolution, släpps den 26 augusti. Vill ha!

2 Hype i bokform

DeusExIcarusEffect

Idag dök den upp på posten. I ett brunt paket med nästan lika brunröd adlibrislogga på var nu äntligen boken min. Prologen till det spel med den absolut bästa speltaglinen i mannaminne. Jag talar såklart om Deus Ex: Icarus Effect.

Spelet, Deus Ex: Human Revolution, släpps i augusti och jag är löjligt taggad inför det spelsläppet. Måtte nu bara spelet bli bra. Med boken i mitt mentalabagage – som är första gången jag köper en spelbok innan jag spelat spelet – skulle jag inte bli förvånad om jag gillar spelet lite mer än jag skulle gjort innan. Det finns ju en slags emotionell investering då.

Men det gör mig inget. För jag vill verkligen gilla Deus Ex: Human Revolution. Inget spel sen Prince of Persia (2008) har fångat mitt intresse så med sin art-direction. Dessutom känns universat och spelmekaniken klockren.

Och boken? Jag provläste de första kapitlen via Kindle-appen och givet det så måste jag säga att den är åtminstone bättre skriven än Mass Effect-böckerna, och jag blev ordentligt sugen efter de få korta kapitlen.

Taglinen då? Frasen som får mig att dallra av förväntan är såklart: It’s not the end of the world but you can see it from here. Skulle Deus Ex vara ett dåligt spel känns det nog ändå lite som att jordens undergång kom ett litet, men ändå mätbärt, steg närmare.

18 Motstånd mot den mänskliga revolutionen

DeusEx

Såg alldeles nyss en helt fantastisk liten video som visade en väldigt liten del av första uppdraget i kommande Deus Ex: Human Revolution (och den latinska delen uttalas precis som det stavas, inget annat) tacklat på tre olika sätt. Nu har jag inte spelat hela den gamla klassikern Deus Ex, men av det lilla som visas så är mitt intryck att det är extremt hög Deus Ex-känsla som genomsyrar denna nya version – På gränsen till mer än orginalet självt.

Det jag tog med mig efter att ha sett klippet var att potentialen var extremt hög. Med tanke på vad jag sett tidigare samt att detta var bara ett tutorialuppdrag så var onekligen känslan att Mass Effect 3 och L.A. Noire har i Deus Ex: Human Revolution en potentiellt mycket seriös motståndare till titeln årets spel 2011. Hype mätare på topp.

Så långt mina känslor. Sedan hände internet.

När jag skummar igenom kommentarerna på diverse nyhetssiter som postat klippet blir jag dock bestört. Jag hade förväntat mig enhälligt att alla skulle känns ungefär lite åt samma håll som jag. Visst finns de där som likt jag hyllar det, men där finns också en rad upprörda människor som talar om ”pre-order cancelled” och konsolfördumning.

Kritiken, som i huvudsak handlade om att saker i gränssnittet hade samma positioner som knapparna på en handkontroll (OMG!), att vissa saker i världen hade HUD outlines och att det ibland bytte till tredjepersonsvy, kom främst från så kallade PC-purister. Det är inget fel i att älska sin PC. Det är ju trots allt den kraftfullaste och utan tvekan mångsidigaste spelmaskinen idag. Finns spelupplevelser på PC som man helt enkelt inte kan få på konsol. Men jag har den senaste tiden fått mer och mer känslan av att många av dessa purister verkar leva i någon slags illusion om att allt var mycket bättre förr, och all utveckling eller förändring av minsta lilla detalj i spelmekanik är av ondo.

Man skyller på konsolfördumning när det egentligen handlar om att effektivisera system som inte var särskilt bra till att börja med, utan tog ifrån helheten av spelupplevelsen genom överdrivet micro-management. Jag får känslan av att många av dem hellre vill ha en nyversion av sina gamla spel än något helt nytt. Det är som att de önskar att id softwares kommande Rage skall vara som gamla Doom och inte det egna spel som det är. Sin egna identitet. Spel idag är och skall inte vara likadana som de var på 90-talet.

Personligen tycker jag att strömlinjeformning är något positivt som lyfter fram upplevelsen på ett nytt sätt och gör det möjligt att använda sig av den fulla spelmekaniken eftersom man är befrias från överdrivet menyjagande. Låt oss kalla det förmänskligande. Precis samma sak Apple gjorde med iphone som resulterade i att alla idag kan använda en smartphone på ett kraftfullare sätt än experterna gjorde tidigare – utan ingenjörsexamen. Det var en revolution av användbarhet. Inte allt, men mycket av det som kallas konsolfördumning är  just detta, förmänskligande av onödigt begränsande komplexitet.

När det kommer till Deus Ex ser jag bara ett spel med fantasiska valmöjligheter och mer frihet i första tutorialnivån än orginalet hade i sin första nivå. Och jag tvivlar inte en sekund på att det spelet kommer få se en del menyjagande också, om än moderniserat och genomtänkt för att göra det enklare att göra mer än man kunde tidigare.

Så med intressant story, varierat spelsystem med stor valfrihet och en grafisk design som blåser sockarna av mig, vad finns det att inte gilla?

3 Spelen efter nyår. Del 2 av 3

DeusExHumanRevolution

Deus Ex: Human Revolution

När: Tidigt 2011. Troligtvis någon gång i februari.

Vem: Eidos Montreal utvecklar och Square Enix är utgivare.

Varför: En distinkt grafisk stil, starka Blade Runner vibbar och ett varierat och konsekvensfullt spelande. Vad finns där att inte gilla? Storyn verkar bli riktigt intressant och hela temat i sig skriker efter ett köp. En futuristisk thriller med små slängar av Mass Effect och lägg till ett helt underbart soundtrack att dömma av trailers och jag är helt såld.

Varför inte: With great power comes great responsibility. Med all valfrihet finns risken att varje enskild del är undermålig och inte så skarp som den borde vara. Striderna i första Mass Effect är ett exempel på detta. Kan utvecklaren leva upp till de högt ställda förväntningarna? Jag tror många är oroliga att det blir för förenklat för att passa konsolspelare. Vad jag läst verkar det inte bli fallet, utan min oro ligger nog snarare i att det kanske blir lite för komplext med allt för mycket jagande i menyerna.

Dragon Age 2

När: 11 Mars 2011

Vem: Bioware utvecklar och EA är utgivare.

Varför: Bioware. Det hade kanske räckt för min del att säga det, men det finns mer som talar för den här titeln. De verkar verkligen ha tagit det som var trasigt i förra spelets konsolversion och satt manken till att fixa det. Dessutom ser karaktärer och framför allt de tidigare oslipade karaktärsanimationerna mycket bättre ut. Att dialogsystemet får det lite effektivare och snygga dialoghjulssystemet från Mass Effect är också en välkommen förändring. Dessutom så snackar ens hjälte, vilket är ett stor lyft. Det förra spelet kändes väldigt obekvämt med bristen på eget tal i flera situationer.

Varför inte: Menyerna och striderna var hemska i till konsol förra spelet. Striderna tillät inte nog kontroll men hade kvar all komplexitet från PC-versionen. Menyerna gjorde det svårt att hitta vad som vad nytt och koppla quest notes till specifika quests. Förhoppningsvis har de fixat så att det är roligare strider och effektivare menyer. Förra spelet hade även på tok för många strider som var likadana. Lite mer variation och inte så långa evighetsgångar med våg efter våg av fiender vore bra. Om det återkommer så är det det risk för lite sura miner från mitt håll.

8 ”It’s not the end of the world, but you can see it from here”

Deus Ex: Human Revolution

Stål och glas.

Likt en futuristisk men ändå med samtida spegling av den högteknologiska och skitiga supermetropolen känner jag igen mig från mitt besök i Hong Kong i januari. Suktandes efter Mass Effect 2 läste jag skimrande recensioner och tröstade mig med att jag befann mig på en av de häftigaste platserna på jorden; verklighetens motsvarighet till Blade Runner. Nu får jag på ett sätt återvända.

Guld och svart.

Färgtoner där ljuset och skuggorna får djup och ett eget liv. Varmt och inbjudande, men ändå sterilt och opersonligt. I drömmen ser vi en fallande ikarus. Färgerna reflekterar Herbert James Drapers dödsklagan över Ikarus. Du har valet och makten att nå en nivå ingen människa tidigare har nått. Du kan förbättra din intelligens, du kan bli snabbare, starkare och bättre. Men hur högt skall du flyga? Det här är egentligen inte din värld.

Makt och pengar.

När övervakningssamhället blir mer och mer skrämmande för att vi skall känna oss trygga och politiker, banker och multinationella företag knyter mer och mer makt till sig känns teman av missbrukad och känslokall makt på något sätt nästan ruggigt aktuellt. Fiktionens år är 2027. Men när den vanliga människans makt krymper undrar man om inte framtidens dystopi ligger närmre än så.

Vi ser på när besluten tas längre och längre ifrån vår verklighet. När demokratin tillslut nästan blir en illusion. I fiktionens värld finns det inget jag älskar mer. Jag borde älska det i verkligheten, men det är värre att titta ut från akvariet än titta in i det. Vi lever inte i slutet på allt. Men kanske kan vi skymta det vid horisonten.

Deus Ex: Human Revolution. Släpps tidigt 2011. Ny gameplaytrailer ute nu. Hypen kunde omöjligen vara större.

Läs också familjenspels inlägg.

3 Ryktesskapande: Deus Ex i 3D

DXHR

Häromkvällen, efter att ha tappat hakan jag vet inte hur många gånger efter att ha spelat Call of Duty: Black Ops i 3D, så twittrade jag iväg följande lilla tweet till producenten av Deus Ex: Human Revolution, det spel jag ser fram emot mest under nästa år.

SpelMalmer:
@DavidAnfossi Stereoscopic 3D in Deus Ex would be totally awesome. TriOviz maybe?

Trodde egentligen inte jag skulle få ett svar, så döm av min förvåning när följande svar dyker upp på morgonen efter:

DavidAnfossi:
@SpelMalmer Why not!

Nu är det långt ifrån en bekräftelse, men det är åtminstone en hint om att det skulle kunna hända. Jag har svårt att tänka mig något häftigare i spelväg än att gå runt i en Blade Runneriansk framtidsvärld i stereoskopisk 3D. Så för att kanske få en liten förtydligen skickade jag följande tweet som svar:

SpelMalmer:
@DavidAnfossi Oooh…is that a not-confirmed-but-maybe-rumour for 3dtv-support in Deus Ex: Human Revolution?

Vi får se om ett svar dyker upp. Det som oroar lite är ju dock att vid E3 sa han att det var ”för sent” att lägga in stöd för 3D, Move och Kinect. Vi får se hur det utvecklar sig. Oavsett så ser Deus Ex: Human Revolution ut att bli något alldeles extra, men i 3D…wow!

10 Do androids dream of human revolution?

Deus Ex City

Vi slappnar av, tar fram chipsen, och känner oss som är hemma på ödelagda månbaser fulla med hellspawns. Vi käkar zombienazister till frukost. Postapokalyptiska ruiner är vår svenssonsemester. Vi plaskar runt i undervattensstäder varje kväll och djungeln kan vi bättre än fantomen själv.

Men äntligen kommer det ett spel med klassiskt hårdkokt cyberpunktema. Det var länge sen sist nu.

Deus Ex: Human Revolution ser ut att göra allting helt rätt. Den mörka högteknologiska världen blandas med det skitiga gatulivet i en stad där extrem kapitalism råder. I början av året var jag i Hong Kong med jobbet, och man kände sig verkligen som om man gick runt i den på temat oöverträffade filmen Blade Runner (som jag för övrigt nördat ner mig totalt i under sommaren. Total gottning i kommentatorspår och flera timmars extramaterial). När jag ser Deus Ex: Human Revolution får jag samma vibbar, även om jag hade önskat lite mer kontrast och olika färger i gatulivets neonmyller. Annars sätter ljussättningen,  teknologin och musik stämningen perfekt.

Det enda som saknas är ett ensligt saxofonsolo och en origami-enhörning.

[Gameplaytrailer]