-
Introducerar Spelkriget.se
-
Bloggen upphör…eller?
-
Senaste kommentarer
8 Årets spel. Plats 5
Så var det äntligen dags att utse årets fem bästa spel! Jag kommer nu under de närmaste fem dagarna lista just de spel som jag själv anser är årets fem bästa. Det är således en subjektiv lista, med det främsta kriteriet för att hamna på listan är hur bra totalupplevelsen är. Så ett spel kan ha en fantastisk grafik och kontroll men ändå missa listan därför att totalupplevelsen inte var bra nog. Upplevelsen är således större än direkta produktmässiga kvalitéer. Men nog om det, för det är dags att presentera årets femte bästa spel!
Final Fantasy XIII
Utvecklare: Square Enix
Utgivare: Square Enix
Släpptes: 9:e mars
Ett tåg rusar genom landskapet. Med på tåget finns en person som jag inte känner sen tidigare. Men ändå anar jag något speciellt. Hon kallar sig för Lightning, och kommer bli en av mina favoritrollfigurer någonsin. Men det vet jag inte vid detta tillfälle. Då är det främst den underbart vackra miljön som fångar mitt intresse.
Kort därefter når jag en sjö som kristalliserats mitt i vad som närmast kan beskrivas som en storm. Det är fantastiskt vackert och min haka är vid detta tillfälle fast planeterad på golvet.
Men inte bara det visuella imponerar. Ju längre jag kommer in i spelet desto mer inser jag hur fantastiskt bra stridsystemet är. Här är det inte minitiöst micromanagement som behövs utan istället ett väl uttänkt övergripande strategi kombinerat med närvaro i stunden och att snabbt reagera och anpassa sig till det som händer just nu. Det är väldigt tillfredsställande. Samtidigt akompanjeras de imponerande striderna av fantastisk stridsmusik.
Det som ändå gör att Final Fantasy XIII placerar sig så här bra på listan är dock inte i dessa mycket fina detaljer, utan hur det hela kommer samman i en historia med alltid en liten överraskning på lur. Varje karaktär man möter bär på ett mysterie som sakta med säkert nystas upp, ofta med oväntade vändningar och nya mysterier redo att nystas upp och fogas samman med det andra man vet.
När det visuella är så bländande vackert, striderna så roliga och storyn svetsar samman allt så gör det mindre att rollfigurerna ständigt gör psykoanalys på sig själva och inser att det de tidigare insåg var något de gjorde bara för att fly smärtan var något de insåg bara för att ytterligare kunna fly ifrån smärtan (pust!). För då spelets starka teman av att förlåta sig själv och andra är så viktiga och fint levererade blir sådana detaljer blir något man sätter upp som japansk känslomässig övertydlighet och sedan bara njuter av resten.
För njuter, det gör jag, och därför blir Final Fantasy XIII mitt femte bästa spel i år.
Nästan, men ändå inte…
Ett spel var bra, och gav mig stor underhållning och bjöd på flera enormt speldesignmässigt snygga nyheter och grepp, det var bara inte tillräckligt bra för att komma in här på listan. Jag känner dock ändå att det förtjänar att nämnas, då det lätt glöms bort. Spelet är Splinter Cell: Conviction.
Med hjälp av en nyskapande och fantastiskt rolig cover-mekanism och smart belöningsystem var det en fröjd att lägga sitt spelande på en mer strategisk nivå än mer flinkt tumvridande. Storyn presenterades på ett smart sätt genom projektioner i världen istället för de mer vanliga mellansekvenserna, och det blev speciellt effektivt när huvudpersonen Sams känslor projicerades på väggarna som ord.
Spelet var även väldigt snyggt, om än med lite låg upplösning. Speciellt utomhusmiljöerna, som när man går genom ett Washington efter en viss händelse. Nu är jag dock lite partisk när det gäller skuggorna i spelet, då det använder sig av en teknik delvis baserad på ett paper jag skrev för en grafikteknisk journal, men spelets skuggmodell är riktigt imponerande. Inte likt Alan Wake, men riktigt snyggt är det ändå. Vissa rollfigurer var dock gräsliga i hur de såg ut, men huvudpersonen Sam Fisher var dock riktigt snyggt gjort.
Det är dock ett spel som är över aningens för tidigt, även om ett robust tvåspelarläge finns. Dessutom så blir det snabbt irriterande att fienderna pratar så fruktansvärt mycket hela tiden, avslutandes varenda mening med ”Fisher”. I övrigt är dock röstskådespelet top-notch. Spelet är alltså bra, men når inte hela vägen fram.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets spel. 5:e plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Victoria Saade.
5 Årets rollspel
Mass Effect 2
Utvecklare: Bioware
Utgivare: EA
Släpptes: 28 januari
När det gäller rollspel finns det på det stora hela två skolor. Dels finns det de som ser rollspel som en genre som definieras av sin mekanik och hur den följer mer eller mindre de spelsystem som etablerats av vanliga penna och pappersrollspel. Den andra skolan är de som mer ser rollspel som något där man spelar en roll och ens beslut formar hur ens äventyr tar sig an med konsekvenser beroende på de val man gör, och hur spelmekaniken är utformad har mindre betydelse. Själv hör jag till den senare skolan, och väger just valen och konsekvenserna högre än spelmekaniken, och har således inte några problem med förändringar i denna.
Därmed är valet av årets rollspel nästan löjligt enkelt. Det finns bara ett spel som på ovanstående premisser blåser både sockarna och hatten av mig som spelare. Det är det helt fantastiska Mass Effect 2.
Förbättrat på i stort sett varenda punkt ifrån föregångaren och så finslipad i sin spelmekanik att jag ställer mig frågande vilket jag tycker är en roligare shooter: Gears of War eller detta. För med just rollspelsinslagen och de biotiska krafterna man kan tillämpa så är skjutandet väldigt dynamiskt och varierat.
Men det är detaljer. För det som lyfter Mass Effect 2 över all konkurrens är just rollspelandet. Hur valen man gör får konsekvens, inte bara i detta spelet utan in i framtiden till Mass Effect 3. Därmed känns varje val viktigt och varje beslut måste vägas mellan vad som är bra för stunden och vad som är nyttigt på lång sikt. Samtidigt måste jag väger in hur just min Shepards personlighet är utformad. Hon kan ju inte gå emot sin natur allt för mycket. Tillsammans får man en spelupplevelse vars motsvarighet inte finns att hitta någon annan stans än hos Bioware.
Så valet var lätt. Årets rollspel är utan tvekan Mass Effect 2.
Runner-up: Final Fantasy XIII
Det är oerhört vackert, det är ljuv musik och det är svultsigt som få spel. De linjära momenten tilltalade mig också mycket, så det finns helt enkelt inte så mycket att klaga på, utöver kanske den extrema övertydligheten i känslor då kanske.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets rollspel’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.
Richard Rasmusson 8 Årets ljud och musik
Årets ljud: Battlefield: Bad Company 2
Utvecklare: DICE
Utgivare: EA
Släpptes: 4:e mars
Våra svenska DICE har länge varit kungar på ljud och i Bad Company 2 så fortsätter de brilljera. Vapenljuden är som vanligt perfekta med hårt smatter och tyngd. Explosioner och ja, allt är i stort sett flawless. Men det är inte allt.
När många andra utvecklare bara spelar upp ljud och mixar dem så jobbar DICE lite som man jobbar med bild och olika exponeringar när det kommer till ljud. De har helt enkelt high-dynamic range även på ljudet, och anpassar sedan ”exponeringen” av ljudet så att det blir en jämn och fin ljudmix. Är det en stor explosion som går av precis jämte örat så hör du inte den lilla gräshoppan som lurar i gräset. Men när det blir lugnt och du ligger och lurar med ditt snipergevär då anpassar sig hörseln efter vad för ljud som finns och du mycket riktigt plockar upp den lille gynnarens små ljud.
Lägg till det massa bra effekter som öronpip och lågpassfiltrering och ljudbilden blir inget annat än lysande.
Årets originalmusik: Final Fantasy XIII
Utvecklare: Square-Enix
Utgivare: Square-Enix
Släpptes: 9:e mars
Final Fantasy har alltid varit kända för sin musik, och de gör oss inte besvikna den här gången heller. Det är orkestralt blandat med syntetiskt och när det är som bäst är det mycket vackert. Blandat i fin kompott där även lite sång får plats. Det passar spelet perfekt och det är inte utan att man blir lite halvmjuk i hjärtat ibland. Själva stridsmusiken är också något alldeles extra. Att man kan höra samma låt om och om igen utan att tröttna på den utan istället uppskatta den är verkligen en bedrift, och jag tycker den är osedvanligt bra i jämförelse med många andra JRPG jag spelat.
Kort och gott, riktigt bra musik till ett bra spel.
Bubblare: Årets soundtrack: Alan Wake
Som en liten bubblare dyker även Alan Wake upp med årets soundtrack. Med ett perfekt urval av låtar att avsluta varje episod samt det sköna orginalspåret The Poet and the Muse är det en fräsh och modern fläkt in i spelvärlden.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets ljud och musik’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.
Aftonstjaerna 
6 Fortsatta intryck från FF13
Har nu spelat så långt i Final Fantasy XIII att jag precis landat på Gran Pulse (vilket alla vet kommer hända så det är ingen spoiler). Rent spontant så kan jag säga att resan hit har varit fantastisk och för det mesta vacker att se på. Ingen karaktär har irriterat mig, utan jag är helt förlorad i dem – möjligtvis med undantag av Hope som det dock inte är något större fel på. Skall man säga något så har de två senaste kapitlen dock varit lite för mycket grinding och lite för lite mellansekvenser. När det dock var mellansekvenser var de stora och häftiga. Men det är bara detaljer. Detta spel är helt fantastiskt. Stegringen av svårighetsgrad och nya moment är i det närmaste perfekt för mig.
Det ena temat efter det andra har avhandlats – att förlåta sig själv och andra, ånger över osagda känslor, hur man går vidare efter att ha förlora allt. You name it! Och ännu vet man inte riktigt vartåt det barkar. Det är spännande, och saker som måste sägas har ännu inte blivit sagda. Jag älskar när spel är såhär! Och det tar till synes aldrig slut! Finns alltid en twist eller en vändning kring nästa krök. Allt packeterat i en mastodontförpackning. Vägen ner till Pulse var verkligen ett bra exempel på detta.
Nu är jag då på Gran Pulse och det är alltså nu spelet skall öppna upp, enligt rykten. Det är med viss bävan jag går ut i det där. För personligen gillar jag linjäriteten. Jag gillar att det finns en väg att gå som är bra balanserad mellan strid, njuta av miljöer och mellansekvenser. Väl avvägt för att bossen skall vara en lagom utmaning, men inte för mycket heller.
Men hur mycket grinding kommer behövas här på Pulse för att klara sig vidare? Hittils har spelet inte på något sätt varit omöjligt. Lite prövande, ibland, javisst. Var flera gånger på en viss specifik boss i kapitel tio som jag döden dog. Men det kändes aldrig övermäktigt. Istället kände man sig sporrad att försöka igen. Hur blir det nu?
För jag vill ju veta mer hur det går. Jag vill se vem som överlever, vem som offrar sig och vem som kanske sviker. Jag vill fälla en liten tår till japansk övertydlig smörighet. Jag vill veta mer om häftiga Lightning, söta Vanille, coola Sazh och mysteriska Fang. Feta monster och uppgraderingar i all ära och stridssystemet är fantastiskt, men jag vill möta slutet utan trötthet på det. Betyder Gran Pulse att jag nu måste grinda? Jag kommer svaret på den frågan ganska snart, men oj jag bävar för svaret…
11 Undvika spoilers
Jag älskar att kolla på speltrailers och klipp från kommande spel. Men på sistone har jag börjat känna att mycket av spelen blir förstörda av att man redan sett delar av dem. Liksom när jag ser en trailer så kanske jag inte fattar vad en viss dialog handlar om då den är ur sitt sammanhang, men när jag sedan spelar spelet så byggs sakta ett sammanhang och jag kan då mycket lätt förutsäga precis vad som kommer hända framöver eftersom jag har det där fragmentet av scen som jag vet kommer. Scenen i sig kanske inte var en spoiler, men det förtar lite av upplevelsen. En dialog eller bara en häftig scen man sett från i en trailer blir bara ”jaha” när man kommer fram till dem i spelet. Jag har nu äntligen kommit så långt i Final Fantasy XIII att jag tror jag inte har några klara minnesbilder om vad som komma skall. Känns skönt att äntligen beträda ett helt okänt universum.
Så nu ställs frågan: Hur skall jag klara att vänta på Mass Effect 3 utan att kolla på en enda trailer?
Förlåt om jag nu förstörde någons framtida cinematiska life-changer.
RASH 8 Frusna konsolhänder
Idag var min kära fru iväg och åt tacospaj hos några väninnor så jag passade på att spela underbara Final Fantasy XIII i massa timmar. Gisses vad de håller på med psykoanalys av sig själva i det spelet! Liksom ”nu när allt detta har hänt så inser jag hur jag bara gjort allt detta för att fly smärtan”, följt av lite explosioner, skador och prövingar och sedan en ny insikt sisådär tio minuter senare: ”nu inser jag att det jag förut insåg var bara något jag ville inse för att fly smärtan”. Ok, inte riktigt så, men inte långt ifrån. Överdrivet och lite fånigt kanske, men det är ändå på något konstigt sätt fantastiskt bra. Kan inte förstå varför, men det är det. Kanske är det budskapet att förlåtelse är något man inte kan förtjäna utan måste tas emot som slår an en sträng i mig. Inser mer och mer hur jag verkligen gillar detta spelet.
Är kärleken blind i detta fallet?
Hursomhelst, vid hustruns återvändande och spelet stängdes av insåg jag hur fruktansvärt kalla mina händer var. Behovet av värmeslingor i handkontrollen blev helt plötsligt uppenbart. Så vore inte det fantastiskt? En liten tillsats, kanske ett tight fodral till kontrollen, med eluppvärmda slingor i. Allt för att låta långa gamingsessioner bli mindre frusna. Det skulle naturligtvis kräva en sladd så inte strömmen i handkontrollen tar slut, men om det följer med en lång USB-sladd så är det löst åtminstone för PS3. Ett annat alternativ skulle vara att bara ta på sig sådana där handskar utan fingertoppar. Fast det får vara med bra grepp. En ullvante är ju inte direkt optimalt för precis spelkontroll.
För att ta en paus i spelandet och lägga ifrån sig handkontrollen ett tag är ju helt otänkbart! 
4 Nya roligare logotyper
Kände mig lite kreativ såhär i slutet av söndagen, så jag satte mig och gjorde lite pillande med logotypen/titeln på min blogg. Så efter en hel del friläggning och minimalt med kodande så slumpar den nu fram vilken logotyp den skall visa överst på sidan. Eller snarare, logotypen är den samme, men karaktären jämte varierar. Än så länge har jag lagt in nio olika spelmotiv, däribland från kända spel såsom Halo, Final Fantasy XIII och Bioshock.
Blev lite roligare så tycker jag.
Dessutom måste jag bara nämna att efter dagens session i Final Fantasy XIII så känns det verkligen som om det är det vackraste spelet jag spelat sedan 2008 års Prince of Persia. Underbar art direction där allting känns annorlunda men ändå familjärt, som en saga nästan, eller varför inte: Som en fantasi.
Uppdatering:
La till ytterligare en tionde figur nu – Legion från Mass Effect 2 – vilket gör det totala antalet till tio. För att se vilka de andra nio är klicka vidare in i inlägget eller börja ladda om sidan som en galning. Som Peter kommenterade om i en kommentar så kommer också galleriet av karaktärer fyllas på kontinuerligt så att man ofta får en ny logo att titta på.
3 Det är dags för fredagsmys!
Nu är det slut på veckan. Det är dags för fredagsmyyyyyys!
8 Hjälp jag hinner inte med!
Det kommer för mycket bra spel! Jag hinner inte med. Jag har klarat Mass Effect 2, men starten på det försenad med nästan tre veckor. Mitt noga uttänka schema för spelvåren har totalt kastats omkull. Men inte bara på grund av förseningen. Nej, i min resa till kina plockade jag även upp Bioshock 2 och Assassin’s Creed 2 i Hong Kong till vrakpriser. Så nu sitter jag och spelar Assassin’s Creed 2 – vilket jag för övrigt gillar, trots att jag fastnar i tvångsmässig grinding även om det egentligen inte krävs av spelet. Måste köpa alla tavlor…
Hursomhelst. Spelar alltså AC2 nu. Och det kommer nog ta ett tag att komma igenom. Säkert halva mars. Sen har jag Bioshock 2 som jag nu verkligen ser fram emot efter blog-em-ups fina artikel. Hoppade dock över andra hälften då jag inte vill riskera att spoilas i inödan. So far so good. Men imorgon släpps Battlefield: Bad Company 2, som jag har förbokat för en billig penning, och det skall därmed också läggas i kön med spel att spelas.
Ja sedan så släpps ju även Final Fantasy XIII, som jag kanske inte köper vid releasen, men så småningom är det ett spel jag vill lira också. Sommarspel kanske? Nästan samtidigt släpps även ett annat JRPG med namnet Resonance of Fate. Ser ut att göra ganska många saker på ett nytt sätt och kanske är en fräsh fläkt, så det kan vara intressant. Inte för att jag tror det når upp i Lost Odysseys nivåer dock. Rent emotionellt tror jag inte FFXIII gör det heller. Sedan har vi författaren Alan Wake som skall virra runt i en kuststad nu i vår, vilket säkert kommer krocka med Splinter Cell: Conviction som jag också förhandsbokat. HJÄLP, men oj så mycket roligt!
Men före allt detta skall jag på inspelning imorgon. Reklamfilm för Comviq. Skall frysa rumpan av mig under S:t Eriksbron. Min uppgift, om någon undrar, är att sköta massa tekniska detaljer kring kameran (en Canon EOS 7D som vi byggt om med filmoptiksfattning) och med hjälp av mjukvara jag skrivit få ut okomprimerad video ur den lille rackaren. Tyvärr har jag lyckats med konststycket att tappa inte en utan TVÅ mössor på tunnelbanan så jag får klara mig med luvan på jackan, för att sedan kila iväg och köpa en någonstans.
1 Bild och film från Hong Kong
Hong Kong Harbour
Idag när ni låg och sov har jag vandrat omkring i Hong Kong och mini-turistat lite. För att ändå hålla lite spel-tema på det här inlägget så postar jag två riktigt dåliga bilder tagna med iPhone från en butik jag var inne i. Ganska bra spelpriser måste jag säga (en hong kong dollar är nästan exakt en svensk krona), och Mass Effect 2 för 330 spänn är ju inte illa. Dock rapporterar frugan hemifrån att hon nu hämtat ut mitt europeiska exemplar. Yay!
Lutar däremot lite åt att köpa Assassin’s Creed 2. Den verkar vara regionsfri enligt internätet om man får tag i NTSC-versionen (vilket jag har för mig det var de hade).
Mass Effect 2 i asiatisk version. Regionsfri dock.
En suddig bild med Final Fantasy XII. 650 spänn skulle de ha för det. Yikes!
Ikväll (ligger massa timmar före er) var jag ute och filmade lite också med systemkameran. Blev ganska skakigt då jag hade en lite för zoomad lins på kameran och inget stativ, men håll till godo. Bara att ladda ner.
Hong Kong by night (QuickTime, 40 MB)
Härligt att nästan alla butiker har öppet även när klockan är över 21. Men det kan ha att göra med vilken gata och distrikt man befinner sig på.
Josefin
Oj! Det var oväntat val känner jag
Men kanske inte ändå! Bra början på din topp 5 lista!
Aftonstjaerna bloggade nyligen: Årets spel- 5-e plats
Tror det är första gången Conviction ens nämns under det här projektet. Konstigt, tror jag.
Hur som haver, ska bli spännande att se vad du väljer resten av dagarna. Jag tror inte vi kommer hålla med varandra.
NuYu bloggade nyligen: Årets spel- 5-e plats
Aftonstjaerna: Jag vet själv inte helt hur min lista skall se ut, så några fler överraskningar kan dyka upp. Jag vet vilka spel jag vill ha med, men lite osäker på ordningen.
NuYu: Faktiskt. Men det var lite utav ett spel som var bra generellt, men inte stack ut på något annat sätt än i sin speldesign. Kunde egentligen satt det på årets innovation, men jag kände att dess nyheter inte riktigt slog igenom och blev populära.
Sen tror jag nog inte heller vi kommer hålla med varandra, men det är ju charmen många gånger.
Jag orkar aldrig ta mig igenom FF13, efter ungefär 10 timmar tröttnade jag helt. Det kanske är värt att sätta sig ner och köra igenom hela då…
Jonas Andreasson bloggade nyligen: Årets spel 2010- placeringar 6-10
Oväntat med FFXIII i topp-5 känner jag spontant, men det kanske inte är så konstigt ändå med tanke på att det finns de som faktiskt tycker om spelet väldigt mycket. Mer oväntat i så fall att Conviction blev nämnt, jag gillade i och för sig vad man gjorde med Splinter Cell i detta spelet, men jag tyckte inte det var så pass bra att det kommer i närheten av de fem bästa spelen för året.
Lunandrez bloggade nyligen: Årets spel 2010- 5-e plats
Nej det gjorde det inte, men jag kände att det borde nämnas för de gjorde så mycket intressant och det var ett riktigt bra spel.
Malmer: Nej precis, jag kommer inte till din blogg för att hålla med dig, utan för att du skriver välgjorda inlägg, oftast med en annan syn på sakerna är jag själv har.
NuYu bloggade nyligen: Årets spel- 5-e plats
Det var verkligen ruskigt nära att FFXIII hamnade på min lista. Den stod och slogs med Brotherhood. Håller med om att det är ett fantastiskt spel där just styrkan ligger i grafiken och karaktärerna!