Fortsatta intryck från FF13
Har nu spelat så långt i Final Fantasy XIII att jag precis landat på Gran Pulse (vilket alla vet kommer hända så det är ingen spoiler). Rent spontant så kan jag säga att resan hit har varit fantastisk och för det mesta vacker att se på. Ingen karaktär har irriterat mig, utan jag är helt förlorad i dem – möjligtvis med undantag av Hope som det dock inte är något större fel på. Skall man säga något så har de två senaste kapitlen dock varit lite för mycket grinding och lite för lite mellansekvenser. När det dock var mellansekvenser var de stora och häftiga. Men det är bara detaljer. Detta spel är helt fantastiskt. Stegringen av svårighetsgrad och nya moment är i det närmaste perfekt för mig.
Det ena temat efter det andra har avhandlats – att förlåta sig själv och andra, ånger över osagda känslor, hur man går vidare efter att ha förlora allt. You name it! Och ännu vet man inte riktigt vartåt det barkar. Det är spännande, och saker som måste sägas har ännu inte blivit sagda. Jag älskar när spel är såhär! Och det tar till synes aldrig slut! Finns alltid en twist eller en vändning kring nästa krök. Allt packeterat i en mastodontförpackning. Vägen ner till Pulse var verkligen ett bra exempel på detta.
Nu är jag då på Gran Pulse och det är alltså nu spelet skall öppna upp, enligt rykten. Det är med viss bävan jag går ut i det där. För personligen gillar jag linjäriteten. Jag gillar att det finns en väg att gå som är bra balanserad mellan strid, njuta av miljöer och mellansekvenser. Väl avvägt för att bossen skall vara en lagom utmaning, men inte för mycket heller.
Men hur mycket grinding kommer behövas här på Pulse för att klara sig vidare? Hittils har spelet inte på något sätt varit omöjligt. Lite prövande, ibland, javisst. Var flera gånger på en viss specifik boss i kapitel tio som jag döden dog. Men det kändes aldrig övermäktigt. Istället kände man sig sporrad att försöka igen. Hur blir det nu?
För jag vill ju veta mer hur det går. Jag vill se vem som överlever, vem som offrar sig och vem som kanske sviker. Jag vill fälla en liten tår till japansk övertydlig smörighet. Jag vill veta mer om häftiga Lightning, söta Vanille, coola Sazh och mysteriska Fang. Feta monster och uppgraderingar i all ära och stridssystemet är fantastiskt, men jag vill möta slutet utan trötthet på det. Betyder Gran Pulse att jag nu måste grinda? Jag kommer svaret på den frågan ganska snart, men oj jag bävar för svaret…
Undvika spoilers
Jag älskar att kolla på speltrailers och klipp från kommande spel. Men på sistone har jag börjat känna att mycket av spelen blir förstörda av att man redan sett delar av dem. Liksom när jag ser en trailer så kanske jag inte fattar vad en viss dialog handlar om då den är ur sitt sammanhang, men när jag sedan spelar spelet så byggs sakta ett sammanhang och jag kan då mycket lätt förutsäga precis vad som kommer hända framöver eftersom jag har det där fragmentet av scen som jag vet kommer. Scenen i sig kanske inte var en spoiler, men det förtar lite av upplevelsen. En dialog eller bara en häftig scen man sett från i en trailer blir bara ”jaha” när man kommer fram till dem i spelet. Jag har nu äntligen kommit så långt i Final Fantasy XIII att jag tror jag inte har några klara minnesbilder om vad som komma skall. Känns skönt att äntligen beträda ett helt okänt universum.
Så nu ställs frågan: Hur skall jag klara att vänta på Mass Effect 3 utan att kolla på en enda trailer?
Förlåt om jag nu förstörde någons framtida cinematiska life-changer.
Frusna konsolhänder
Idag var min kära fru iväg och åt tacospaj hos några väninnor så jag passade på att spela underbara Final Fantasy XIII i massa timmar. Gisses vad de håller på med psykoanalys av sig själva i det spelet! Liksom ”nu när allt detta har hänt så inser jag hur jag bara gjort allt detta för att fly smärtan”, följt av lite explosioner, skador och prövingar och sedan en ny insikt sisådär tio minuter senare: ”nu inser jag att det jag förut insåg var bara något jag ville inse för att fly smärtan”. Ok, inte riktigt så, men inte långt ifrån. Överdrivet och lite fånigt kanske, men det är ändå på något konstigt sätt fantastiskt bra. Kan inte förstå varför, men det är det. Kanske är det budskapet att förlåtelse är något man inte kan förtjäna utan måste tas emot som slår an en sträng i mig. Inser mer och mer hur jag verkligen gillar detta spelet.
Är kärleken blind i detta fallet?
Hursomhelst, vid hustruns återvändande och spelet stängdes av insåg jag hur fruktansvärt kalla mina händer var. Behovet av värmeslingor i handkontrollen blev helt plötsligt uppenbart. Så vore inte det fantastiskt? En liten tillsats, kanske ett tight fodral till kontrollen, med eluppvärmda slingor i. Allt för att låta långa gamingsessioner bli mindre frusna. Det skulle naturligtvis kräva en sladd så inte strömmen i handkontrollen tar slut, men om det följer med en lång USB-sladd så är det löst åtminstone för PS3. Ett annat alternativ skulle vara att bara ta på sig sådana där handskar utan fingertoppar. Fast det får vara med bra grepp. En ullvante är ju inte direkt optimalt för precis spelkontroll.
För att ta en paus i spelandet och lägga ifrån sig handkontrollen ett tag är ju helt otänkbart! 
Nya roligare logotyper
Kände mig lite kreativ såhär i slutet av söndagen, så jag satte mig och gjorde lite pillande med logotypen/titeln på min blogg. Så efter en hel del friläggning och minimalt med kodande så slumpar den nu fram vilken logotyp den skall visa överst på sidan. Eller snarare, logotypen är den samme, men karaktären jämte varierar. Än så länge har jag lagt in nio olika spelmotiv, däribland från kända spel såsom Halo, Final Fantasy XIII och Bioshock.
Blev lite roligare så tycker jag.
Dessutom måste jag bara nämna att efter dagens session i Final Fantasy XIII så känns det verkligen som om det är det vackraste spelet jag spelat sedan 2008 års Prince of Persia. Underbar art direction där allting känns annorlunda men ändå familjärt, som en saga nästan, eller varför inte: Som en fantasi.
Uppdatering:
La till ytterligare en tionde figur nu – Legion från Mass Effect 2 – vilket gör det totala antalet till tio. För att se vilka de andra nio är klicka vidare in i inlägget eller börja ladda om sidan som en galning. Som Peter kommenterade om i en kommentar så kommer också galleriet av karaktärer fyllas på kontinuerligt så att man ofta får en ny logo att titta på.
Det är dags för fredagsmys!
Nu är det slut på veckan. Det är dags för fredagsmyyyyyys!
Hjälp jag hinner inte med!
Det kommer för mycket bra spel! Jag hinner inte med. Jag har klarat Mass Effect 2, men starten på det försenad med nästan tre veckor. Mitt noga uttänka schema för spelvåren har totalt kastats omkull. Men inte bara på grund av förseningen. Nej, i min resa till kina plockade jag även upp Bioshock 2 och Assassin’s Creed 2 i Hong Kong till vrakpriser. Så nu sitter jag och spelar Assassin’s Creed 2 – vilket jag för övrigt gillar, trots att jag fastnar i tvångsmässig grinding även om det egentligen inte krävs av spelet. Måste köpa alla tavlor…
Hursomhelst. Spelar alltså AC2 nu. Och det kommer nog ta ett tag att komma igenom. Säkert halva mars. Sen har jag Bioshock 2 som jag nu verkligen ser fram emot efter blog-em-ups fina artikel. Hoppade dock över andra hälften då jag inte vill riskera att spoilas i inödan. So far so good. Men imorgon släpps Battlefield: Bad Company 2, som jag har förbokat för en billig penning, och det skall därmed också läggas i kön med spel att spelas.
Ja sedan så släpps ju även Final Fantasy XIII, som jag kanske inte köper vid releasen, men så småningom är det ett spel jag vill lira också. Sommarspel kanske? Nästan samtidigt släpps även ett annat JRPG med namnet Resonance of Fate. Ser ut att göra ganska många saker på ett nytt sätt och kanske är en fräsh fläkt, så det kan vara intressant. Inte för att jag tror det når upp i Lost Odysseys nivåer dock. Rent emotionellt tror jag inte FFXIII gör det heller. Sedan har vi författaren Alan Wake som skall virra runt i en kuststad nu i vår, vilket säkert kommer krocka med Splinter Cell: Conviction som jag också förhandsbokat. HJÄLP, men oj så mycket roligt!
Men före allt detta skall jag på inspelning imorgon. Reklamfilm för Comviq. Skall frysa rumpan av mig under S:t Eriksbron. Min uppgift, om någon undrar, är att sköta massa tekniska detaljer kring kameran (en Canon EOS 7D som vi byggt om med filmoptiksfattning) och med hjälp av mjukvara jag skrivit få ut okomprimerad video ur den lille rackaren. Tyvärr har jag lyckats med konststycket att tappa inte en utan TVÅ mössor på tunnelbanan så jag får klara mig med luvan på jackan, för att sedan kila iväg och köpa en någonstans.
Bild och film från Hong Kong
Hong Kong Harbour
Idag när ni låg och sov har jag vandrat omkring i Hong Kong och mini-turistat lite. För att ändå hålla lite spel-tema på det här inlägget så postar jag två riktigt dåliga bilder tagna med iPhone från en butik jag var inne i. Ganska bra spelpriser måste jag säga (en hong kong dollar är nästan exakt en svensk krona), och Mass Effect 2 för 330 spänn är ju inte illa. Dock rapporterar frugan hemifrån att hon nu hämtat ut mitt europeiska exemplar. Yay!
Lutar däremot lite åt att köpa Assassin’s Creed 2. Den verkar vara regionsfri enligt internätet om man får tag i NTSC-versionen (vilket jag har för mig det var de hade).
Mass Effect 2 i asiatisk version. Regionsfri dock.
En suddig bild med Final Fantasy XII. 650 spänn skulle de ha för det. Yikes!
Ikväll (ligger massa timmar före er) var jag ute och filmade lite också med systemkameran. Blev ganska skakigt då jag hade en lite för zoomad lins på kameran och inget stativ, men håll till godo. Bara att ladda ner.
Hong Kong by night (QuickTime, 40 MB)
Härligt att nästan alla butiker har öppet även när klockan är över 21. Men det kan ha att göra med vilken gata och distrikt man befinner sig på.
En blick på början av 2010
Förra året gjorde jag i början av året en liten koll på de kommande spel som jag var intresserad av så jag tänkte jag gör en likadan övning med årets tidiga releaser i år igen. Fast den här gången tänkte jag bryta ner det över olika månader. Så låt oss börja med Januari.
Januari
Känns konstigt att säga det, men januari känns som den största spelmånaden på hela 2010 för min del. Detta av den enkla anledningen att ett spel jag är så hypad över att jag spricker släpps. Spelet jag förväntar mig skall bli det bästa spelet jag spelat, givet hur fantastiskt föregångaren är. Och nej, jag pratar inte om German Truck Simulator (13 jan). Jag pratar om spelvärldens The Empire Strikes Back: Jag pratar om Mass Effect 2 (28 jan). Med en i det närmaste episk rollista för oss sci-fi aficionadon och ett radikalt förbättrat stridsystem, härlig grafik och stabil frame-rate så tror jag game of the year 2010 släpps i första månaden. Nu kommer det – som tidig release – naturligtvis glömmas bort i förmån för spel som släpps i november då sådana listor görs, men det lutar verkligen åt succé för min egen del. Japps, nu har jag verkligen laddat upp hype-mätaren för en ordentlig besvikelse. Men med ett sådant första spel, hur skulle det kunna gå fel?
Världens största LED-ficklampa. Episkt.
Övriga januarispel må vara bra, men blir inget köp. Bayonetta (8 jan) har ju fått bra kritik och så (10/10 i senaste Level), men det är inte min spelstil, så det får vara. Darksiders (7 jan) släpps i samma veva men känns inte heller så aktuellt för min del. Sen finns det Dark Void (15 jan), som väl ser ok ut, som tävlar mot en ny svängom i Army of Two (15 jan). Inget av dessa tre spel känns som något för mig.
Februari
Nu börjar det göra ont. För jag kommer garanterat spela Mass Effect 2 hela februari och då missa en rad spel som känns spännande. Man får helt enkelt skaffa dem när det är lite lugnare på spelfronten. I slutet av månaden släpps dock Splinter Cell: Conviction (26 feb), vilket jag har förbokat mycket förmånligt på gamestop (1 krona plus två billiga spel). Vet inte hur mycket jag behöver säga om det mer än att joystiq kallar det för Badass: The game. Ser mycket lovande ut. Är det skräp så fick jag det i alla fall billigt.
Vad är det då jag kommer missa i februari och som – om de är bra – hamnar på listan över spel att köpa sen? Självklart så lockar en tur ner till rapture igen med Bioshock 2 (9 feb). Det som oroar lite här är att det är en annan studio än den som låg bakom det första spelet. Dock skall speldesignern från förra spelet, Ken Levine, åtminstone delvis har ett finger med i spelet. Dessutom, multiplayer i Bioshock. Vem vill ha det?
En annan höjdare på radarn är Aliens vs. Predator (19 feb), ett spel som jag inte kan göra annat än att hålla med xboxflickans bror Nikke om: Det ser bättre och bättre ut ju mer man får veta om det. Ta bara en titt på senaste trailern på gametrailers.com. Bara det att det har fokus på Weyland-Yutani corporation gör ju att man blir lite svettig och får högre puls. För min del kunde de dock gärna skippat Predatorn, men jag antar att han/hon/det ger lite extra krydda i spelet.
I övrigt släpps Dante’s Inferno (12 feb). Bara att hålla sig undan om man skall gå efter demot.
Mars
Nu börjar det bli lite mer fuzzy med datum i spelreleaserna. Men även här finns en rad spel med fast datum och stor vikt. Den största releasen den här månaden är troligtvis Final Fantasy XIII (9 mars). Frågan är bara om man vågar köpa det när det finns så mycket annat att spela. Det lär ju vara bra för plånboken att sitta med ett spel i de närmsta två-tre månaderna, men lite variation skadar ju inte heller. Man skulle å andra sidan kunna ha FF13 som ett spel man studsar fram och tillbaka från. Hursomhelst blir det nog ett spel jag skaffar mig i april.
Anledningen till det är troligtvis Battlefield: Bad Company 2 (4 mars). Jag köpte ettan på rea och verkligen älskade single-player kampanjen så det blev att förhandsboka även detta spel på förmånsaktigt gamestoperbjudande. Jag brukar ofta ogilla fordonsdelen i spel, men helikoptersekvensen i det spelet var helt fantastisk och jag har laddat upp den banan och kört flera gånger bara för just den grymma känslan. I övrigt var det ett rolig shooter med bra kontrol och fantastiskt ljud. Av tvåan har de hittils bara visat upp multiplayerläget som ser mycket bra ut, men jag har även denna gång stora förväntningar på single-player delen.
Hittade boken i min frus föräldrahem. Ser läskigt likt ut första Bad Company marknadsföringen.
I slutet av mars släpps helsvenska Just Cause 2 (26 mars), ett spel som jag tror kommer hamna lite i skymundan. Det ser dock bra ut, men blir nog inget för mig.
Övrigt
Andra spel som ser intressanta ut, men som inte har fast datum är Tri-Ace Resonance of Fate som utmanar självaste Final Fantasy XIII. Kommer troligtvis inte upp i samma försäljningssiffror, men till skillnad från sin konkurrent verkar den här pröva lite nya grepp för jrpg såsom att man äntligen verkar kunna spara när som helst och ett helt unikt stridssystem. Ser för övrigt väldigt bra ut.
I samband med nya filmen släpps i maj även en ny del i Prince of Persia-serien. Tyvärr så blir det inte en fortsättning på 2008 års reboot av franchiset utan istället en återgång till Sands of Time triologin med ett ”mellanspel” som utspelar sig mellan första och andra spelet. Många jublar nog, men synd tycker jag då den grafiska stilen, tempot, storyn och egentligen det mesta i senaste Prince of Persia var fantastiskt. Speciellt i DLC epilogen så gjorde de saker och ting riktigt intressanta med långa sekvenser med platformande. Gällde att ha tungan rätt i mun. Får dock hoppas att The Forgotten Sands blir bra.
Joel Dinegrim
Senaste Kommentarer