12 Med näsan i marken

I helgen tog min halvbror studenten (Grattis Karl!), och jag passade på att ta med min handkontroll till detta event. Jag var inte ensam om detta, och det blev så att på småtimmarna satt vi ett helt gäng med folk och spelade Halo 3 i splitscreen, uppdelat i fyra fina rutor. Fantastiskt att spelet ändå flyter på så bra. Så fort man dog skickade man handkontrollen vidare. So far so good. Problemet var bara det att jag var den enda i sällskapet som brukar ställa in mina kontroller till att använda det som kallas inverterad kontroll. Slutresultatet blev att jag dog mer än brukligt eftersom jag i stort sett inte kunde sikta utan att instinktivt sätta den där rackarns näsan rakt i golvet. Bara att springa runt var ett äventyr som antingen betydde näsan i backen eller i skyn. Och eftersom kontrollerna skickades runt kunde jag inte ändra varje gång. Som den gode herr Simpson skulle sagt: Doh!

Kul med spel som går att spela så många i samma soffa.

Som ”tröst” blev jag ombedd att bli normal genom att sätta mig en helg och nöta tills jag kunde köra icke-inverterat. Detta irriterade mig ganska mycket, som om det skulle vara fel att köra inverterat och som om att köra vanligt skulle vara mer logiskt. Men på vilket sätt är det mer logiskt? Det känns mest som något som blivit standard för att någon i början, kanske Bungie, valde att kalla det ena för standard och det andra för inverterat. Det kan faktiskt vara så att inverterat i stor mån kan vara mer logiskt än det som kallas standard.

Det vanligaste argumentet för standardkontrollen är att upp betyder upp och ner betyder ner. Inverterat ses som galet eftersom upp är ner och ner är upp (grisen gal i granens topp). I detta resonemang finns dock en fundamental brist. Man håller inte handkontrollen framför sig pekandes upp. Såvida man inte håller handkontrollen väldigt konstigt så är faktiskt så att det som de kallar upp är faktiskt inget annat än framåt i relation till dig själv.

Det är med detta vettiga perspektivet som inverterad kontroll helt plötsligt blir väldigt logiskt. För ser man kontrollen som något som styr huvudet, vilket den är, så replikerar den med inverterade kontroller precis så som huvudet rör sig på nacken. Detta rimmar även bra med rörelsestickan som då representerar rörelsen av din kropp i stort. Mycket mer logiskt än den så kallade standardkontrollen som då mer verkar vara en grej som på ett invecklat sätt sitter fast i hakan och nacken för upp och ned titt, men styr nacken som vanligt när man tittar åt sidan. Försök visualisera hur det skulle se ut. Dessutom stämmer det då inte med rörelsestickan, som man med det resonemanget rör uppåt för att gå framåt. Borde man inte, rent logiskt, hoppa då och gå framåt genom att klicka på den? Fruktansvärt jobbigt att spela så, och därför ser jag det bara som en onaturlig mappning av kontrollen som är standard enbart för att någon bestämde det i konsol-fps genrens barndom. Som jag ser det är det den inverterade kontrollen som egentligen har någon form av logik i sig. Den andra får jag inte ihop, såvida man inte tar fram sågen.

Sen när blev detta upp?

Naturligtvis är det upp till var och en att välja hur man vill spela, vilket är bra, men innan du bashar någon för att han eller hon spelar onaturligt med inverterad kontroll så tänk en gång till på vad som egentligen är mest logiskt. För mig som inte spelat med analogspak före jag skaffade min 360 var min första reaktion att det absolut mest intuitiva och naturliga sättet att spela var att byta till inverterad kontroll. Så kände jag då jag kom till bordet utan någon tidigare preferens åt endera hållet.

Hur spelar du? Inget är fel så länge du gör som jag. *ler*

4 Saknar Halo 3

Har funderat lite på Halo de senaste dagarna. Jag saknar en upplevelse i singleplayer som har samma episka känsla. Det var liksom något med Halo 3 som bara var storslaget. Det kändes hela tiden som att NU GÄLLER DET! Att ta ner en scarab första gången var verkligen en upplevelse. Jag kände mig så sjukt grym.

WakeMeWhenYouNeedMed

- Wake me when you need me, sa John nummer etthundrasjutton.

- Wakey, wakey, svarade Spel-Malmer

Tänk en stor spelupplevelse av bibliskt episka dimensioner. Rök, dån och dunder på stora berg. Chiefen räddar universum ännu en gång till storslagen musik. Han får verkligen dyka upp en gång till i denna konsollgeneration. Annars blir det lite trist måste jag säga.

And now to something completely different: EXO-sekvensen i Killzone 2 var en av de första fordonssekvenser i ett spel jag tyckte var riktigt roligt och inte enbart utfyllnad. Halo-warthogen i all ära, men detta var riktigt nice! Inget speciellt egentligen, men det var bara perfekt spelkontrol och bra känsla. Snygga sprickor i glaset också när man tog skada.

3 Att komma till insikt

Jag satt nyss på tunnelbanan och lyssnade på soundtracket till Halo 3 samtidigt som jag läste spelnyheter från Kotaku i iphonen. Plötsligt slog det mig, likt ett starkt ljus. The insikt™

- Just nu är jag sjukt nördig.

First Person View