-
Introducerar Spelkriget.se
-
Bloggen upphör…eller?
-
Senaste kommentarer
18 Motstånd mot den mänskliga revolutionen
Såg alldeles nyss en helt fantastisk liten video som visade en väldigt liten del av första uppdraget i kommande Deus Ex: Human Revolution (och den latinska delen uttalas precis som det stavas, inget annat) tacklat på tre olika sätt. Nu har jag inte spelat hela den gamla klassikern Deus Ex, men av det lilla som visas så är mitt intryck att det är extremt hög Deus Ex-känsla som genomsyrar denna nya version – På gränsen till mer än orginalet självt.
Det jag tog med mig efter att ha sett klippet var att potentialen var extremt hög. Med tanke på vad jag sett tidigare samt att detta var bara ett tutorialuppdrag så var onekligen känslan att Mass Effect 3 och L.A. Noire har i Deus Ex: Human Revolution en potentiellt mycket seriös motståndare till titeln årets spel 2011. Hype mätare på topp.
Så långt mina känslor. Sedan hände internet.
När jag skummar igenom kommentarerna på diverse nyhetssiter som postat klippet blir jag dock bestört. Jag hade förväntat mig enhälligt att alla skulle känns ungefär lite åt samma håll som jag. Visst finns de där som likt jag hyllar det, men där finns också en rad upprörda människor som talar om ”pre-order cancelled” och konsolfördumning.
Kritiken, som i huvudsak handlade om att saker i gränssnittet hade samma positioner som knapparna på en handkontroll (OMG!), att vissa saker i världen hade HUD outlines och att det ibland bytte till tredjepersonsvy, kom främst från så kallade PC-purister. Det är inget fel i att älska sin PC. Det är ju trots allt den kraftfullaste och utan tvekan mångsidigaste spelmaskinen idag. Finns spelupplevelser på PC som man helt enkelt inte kan få på konsol. Men jag har den senaste tiden fått mer och mer känslan av att många av dessa purister verkar leva i någon slags illusion om att allt var mycket bättre förr, och all utveckling eller förändring av minsta lilla detalj i spelmekanik är av ondo.
Man skyller på konsolfördumning när det egentligen handlar om att effektivisera system som inte var särskilt bra till att börja med, utan tog ifrån helheten av spelupplevelsen genom överdrivet micro-management. Jag får känslan av att många av dem hellre vill ha en nyversion av sina gamla spel än något helt nytt. Det är som att de önskar att id softwares kommande Rage skall vara som gamla Doom och inte det egna spel som det är. Sin egna identitet. Spel idag är och skall inte vara likadana som de var på 90-talet.
Personligen tycker jag att strömlinjeformning är något positivt som lyfter fram upplevelsen på ett nytt sätt och gör det möjligt att använda sig av den fulla spelmekaniken eftersom man är befrias från överdrivet menyjagande. Låt oss kalla det förmänskligande. Precis samma sak Apple gjorde med iphone som resulterade i att alla idag kan använda en smartphone på ett kraftfullare sätt än experterna gjorde tidigare – utan ingenjörsexamen. Det var en revolution av användbarhet. Inte allt, men mycket av det som kallas konsolfördumning är just detta, förmänskligande av onödigt begränsande komplexitet.
När det kommer till Deus Ex ser jag bara ett spel med fantasiska valmöjligheter och mer frihet i första tutorialnivån än orginalet hade i sin första nivå. Och jag tvivlar inte en sekund på att det spelet kommer få se en del menyjagande också, om än moderniserat och genomtänkt för att göra det enklare att göra mer än man kunde tidigare.
Så med intressant story, varierat spelsystem med stor valfrihet och en grafisk design som blåser sockarna av mig, vad finns det att inte gilla?
8 Tankar om PSP2
Idag presenterade Sony sin nya portabla spelenhet, uppföljaren till PlayStation Portable. Ännu har den inte något namn, men den går än så länge under kodnamnet NGP.
Så vad är det då vi har? Jo det är som en PSP, troligtvis lite tunnare, större skärm och två analoga spakar. Touchskärm både fram och bak. Massa kameror, rörelsekänslighet, 3G och Wifi. Flerkärning GPU. Everything but the kitchen sink.
Den första frågan man bör ställa sig är om detta är rätt väg att gå. Med Apples olika iOS-enheter konkurrenskraftigt prissatta och med en uppskö av billiga minispel ser en stor del av den mobila spelmarknaden ganska annorlunda ut från hur Soy verkar angripa den.
Är detta då fel? Jag tror inte det. Sony har inte en chans att bräcka Apple när det gäller enkel förströelse. Med en enorm mängd App-utvecklare som gör spel för allt ifrån iPad till iPod så skulle Sony aldrig kunna nå den volym och den prisnivå som råder på Appstore.
Däremot kan de utan problem vinna de mer dedikerade äldre spelarna och de tonåringar som faktiskt vill ha bra kontroller och spel med lite mer djup i. Vi är tillräckligt många och vi är köpstarka eller har köpstarka föräldrar. För hur mycket Apple än uppgraderar sin hårdvara och får snygga spel så är iPhone hopplöst forlörad när det gäller kontroller.
Sen är det då frågan om 3DS. Jämför man hårdvaran rakt av så är känns NGP helt klart intressantare. 3DS:en må ha en 3D-skärm, men det är sekundärt om man jämför med vikten av bra kontroller. Med sina dubbla touchskärmar och dubbla analogspakar har NGP helt klart övertaget när det kommer till spelupplevelser av den lite tyngre varianten – en marknad som gäller även för 3DS.
Att sedan 3DS:n ser minst ut sagt horribel ut hjälper inte heller. Det som kommer avgöra är dock pris. 3DS börjar säljas i mars och kommer kosta runt $250. NGP förväntas släppas i japan lagom till julhandeln. Vad den kommer kosta är svårt att veta. En iPhone ligger idag runt 7000 kronor, men har bättre skärm men sämre GPU men mindre storlek och dyrare material. Den prisklassen är dock på tok för dyrt för konsumenterna. Personligen tror jag allt över $299 (vilket oundvikligen blir 2995 i sverige) är för mycket även för den mest trogna spelarskara. Speciellt om spelen även kostar en del.
VI får se hur det går, men även om jag inte är ett jättestort fan av portabelt spelande så känns Sonys NGP oändligt mycket mer intressant än Nintendo 3DS.
Vad tycker du?
0 iPhone: Auto Crisis
Måste pusha lite för ett iPhonespel en god vän till mig varit med och utvecklat. Spelet heter Auto Crisis och är en stilistisk Death Rally klon, optimerat för att spelas mobilt. Det betyder att du behöver bara ett finger, minst ett öga och en iPhone för att kunna köra. Vid första anblicken kan styrsystemet därmed kännas lite ovant för oss som är vana vid vanlig handkontroll, men ganska snart så sätter det sig och man börjar verkligen uppskatta att gå balansen mellan att svänga tvärt och få en skarp sväng i låg hastighet eller svänga brett och behålla hastigheten, men istället få en något längre sträcka. Dessutom kan man spela samtidigt som man äter. 
Personligen är min favorit att köra den Lamborginiliknande bilen i time-trail läget. Blir rätt slags stress med ghost-bilarna i kombination med den lite snabbare bilen.
Skärmdump av spelet. Klicka för större bild.
Grafiskt så imponerar spelet. Med nordisk ”IKEA-estetik” för närmast tankarna till 2008 års fantastiska orgie i stilrenhet Mirror’s Edge. De fina skuggorna och ljussättningen i kombination med vignettering och brus blir intrycket väldigt fräsht och filmiskt. Speciellt filmbruset gör mycket för att ge spelet den där extra touchen grafiskt. Jag har sett spelet i utvecklingsversion med bruset avstängt och det är som natt och dag. Texturer och den upplevda upplösningen förbättras radikalt. Hoppas man får se mer sånt på iPhone.
Vad det kostar? De tar bara sju spänn för spelet, så oavsett vad du tycker om det så är det i stort sett gratis. Så gör min vän glad, surfa över till spelets hemsida för gameplayfilmer eller för att klicka ner spelet till din iPhone.
3 Att komma till insikt
Jag satt nyss på tunnelbanan och lyssnade på soundtracket till Halo 3 samtidigt som jag läste spelnyheter från Kotaku i iphonen. Plötsligt slog det mig, likt ett starkt ljus. The insikt™
- Just nu är jag sjukt nördig.
First Person View
Håller med dig. PC-älskare klankar alltid ner på utvecklingen av spel mot konsol-hållet. Det finns färre knappar på en kontroll till konsolerna vilket betyder att spelande rationaliseras och förtydligas. Det blir färre knappar att hålla koll på, vilket underlättar spelande och gör att man kan koncentrera sig bättre på spelet. Något som endast är positivt i mina ögon.
Smoothe: ”Alltid” är kanske att överdriva. Finns många PC-älskare som kommer med välmotiverad kritik också. Men du har helt klart en point i att det handkontrollens begränsade antal knappar gör att utvecklarna måste tänka till och inte bara mappa tusen funktioner till siffertangenterna.
Spelen blev ju exempelvis intressantare när man gick från att kunna bära 10 vapen mappade till siffertangenterna (ibland flera per knapp) till att man var tvungen att välja vilka vapen att bära med för stunden.
Måtstånd = Motstånd?
Hjälp! Pinsamt!!! Fixar! Så går det när man bloggar på tåget…
(anm för framtida läsare: jag hade stavat jättefel i rubriken. Det är ändrat nu.)
Jag ser också framemot det här spelet!
Däremot håller jag inte med på punkten om att konsolfördumma egentligen är att effektivisera. Att ha ett vapen på varje siffertangent och helst gärna två/tre stycken på varje är underbart! Att tvingas välja bara två, måhända är mer realistiskt, men jag ser det ändå bara som en ursäkt för att en gamepad inte har mer knappar än den faktiskt har.
Och att 90-talsspel funkar fortfarande idag tycker jag Bulletstorm är ett lysande exempel på. Det får ändå på något sätt representera de hjärndöda fps:en som kom i Dooms kölvatten och fps:ens storhetstid innan Half Life förstörde det med en massa ointressant handling, och sen har det bara gått utför
Nu har jag inte sett så många screens från det här spelet, men jag skulle inte vilja ha xboxen färgknappar på min skärm om jag spelar på pc, samma sak som att jag inte skulle vilja ha musens knappar på skärmen när jag spelar ett konsolspel. Men om det bara var placeringen av de fyra knapparna utan någon antydning till konsol så känns ju kritiken överdriven;)
Och ja, det var mycket bättre förr, men det är ju tur att man kan spela gamla spel än idag. Datorer är ju bakåtkompatibla långt bak till 70-talet om man så vill
Det rörde sig inte om att man såg knappar vad jag förstod utan att vissa UI-element var placerade i typ plusmönster för visuell mappning mot hur det ser ut på kontrollen. Grävde inte djupare än så vad de menade.
När det gäller 0-9 vapen så är det visst kul med många vapen, men en viss begränsning i antal vapen skapar intressantare gameplay. Exemplet Bulletstorm har ju exempelvis bara tre vapen åt gången, trots att fyra skulle gå alldeles utmärkt. Fyra vapen + alt-fire är mer än nog.
Sen har jag inget problem med att låna från 90-talet. Finns massor med bra att hämta där. Men jag vill inte spela samma jaga-nyckeln-spel som jag gjorde då. Det eviga att springa längs med alla väggar och hamra mellanslag för att hitta secrets var också tröttsamt. Finns bättre sätt att göra secrets på. Ofta var det ett evigt jagande fram och tillbaka i samma miljöer för att hitta nyckeln så man kunde gå vidare. Så låna gärna det som var bra, men lämna det gamla. Därmed tycker jag inte den extrema linjäriteten i CoD är mycket bättre.
Det här är ju verkligen något som beror helt på tycke och smak. Jag är övertygad om att man kan göra ett bra spel med lite mer ”slimmade” kontroller, som fungerar bra på konsol. Det finns gott om exempel på det, Halo, inte minst.
Samtidigt tillhör jag den gamla skolan som verkligen älskar att ha vapen på varenda tangent mellan 1-9. Det kanske är lite orealistiskt, men vem bryr sig. Orsaken till varför det är så bra, är för att det ger mig som spelare en mycket större valfrihet i hur jag taktiskt vill ta mig an en situation.
Half Life tycker jag var det ultimata spelet i fråga om detta. Nästan alla fienderna hade ett vapen som de var lite extra känsliga för. Visst kunde man besegra dem med annat också. Men just den där känslan av att smidigt plocka runt i sin vapenarsenal och byta taktik, beroende på fiender och förutsättningar, det har jag ännu inte upplevt på samma sätt på konsol.
Oskar Källner bloggade nyligen: Trolljegeren
I grund och botten tror jag det handlar om att PC-spelare vill att det ska vara så svårt som möjligt att spela ”tv-spel” så att de kan känna sig som de elitister de en gång var innan spelen blev ”fördummade” och ”förenklade” så att alla kunde spela.
Att spela för en PC-elitist är att kämpa mot en dator som alltid strular, byta komponenter och sitta och LAN:a i mörka rum. Nu kan alla ta del av upplevelserna och då försöker man med alla medel få PC:n att verka häftig.
Även om jag i faller 0-9 vapen kunde ha så många var det ju ändå defakto så att man bara använde 2-3st ändå så jag köper inte argumentet riktigt.
Sedan vill jag självklart påpeka att många spel gör sig bättre på PC även idag, skulle jag orka med allt kring PC-spelande (problem, problem, problem) så skulle jag gärna spela FPS:er och strategispel på plattformen, men nej jag vill bara kunna sätta mig i soffan och spela från minut ett.
Oerhört rörigt inlägg i debatten jag vet, och alla PC älskare kommer nu hata mig mer
Familjenspel bloggade nyligen: Jag ska plocka er!
Bra med nån annan som skriver det jag tänker så jag slipper göra det själv. Komplexitet är inte samma sak som speldjup.
Som spelare behöver vi begränsas på olika vis för att utmaning ska uppstå och man har tagit bort en del begränsningar som viss komplexitet och möjliga dead ends i spel, men samtidigt har man kraftigt fördjupat begränsningarna på andra mindre synliga områden som exempelvis AI.
Kanske är balansen i begränsningarna inte perfekt i många av dagens spel, speciellt inte för de som söker större utmaningar, men sämre spel som spel räknat tycker jag inte man kan kalla det.
Fan vad trött jag börjar bli på alla dessa gnälliga PC-spelare. Först inleder de en stor jävla gnällkampanj mot Dragon Age 2, och nu verkar detsamma gälla Deus Ex. Jag hade kunnat tåla deras konstanta negativitet om den kändes motiverad, men de verkar bara vara emot all form av lättillgänglighet. PC-spelarna har gått och blivit spelvärldens drygaste fanboys.
Oskar: Fyra vapen med alt-fire borde ju räcka för de flesta behov. I Half-life använde man ju knappast alla vapen annat än när ammon var slut.
Familjenspel: Tur du har en PC-spelare nu på din blogg då
HeinzHarald: Bra att du tar upp det där med AI. Har hänt mycket där.
Tommy: Verkligen. Kommer precis från en kommentarstråd där PC-fanboys är galna över att Crysis 2 enligt dem är en konsolifiering. Deras källa är såklart en gammal läckt alpha som de piratkopierat. Suck…
Konstigt att fanboykortet alltid skall spelas ut när argumenten är slut. Kan vi inte få tycka olika utan att få det kastat i ansiktet på oss?
Det är ingen som behöver ”köpa” mina argument. Det är ingen tävling jag försöker vinna. Jag säger vad jag tycker vilket alla har rätt att säga. Men jag tycker det är lite tråkigt att få en massa stämplar hit och dit bara för att mitt tycke inte överensstämmer med andras.
Kastar man fanboykortet, vill man då få samma kort kastad tillbaka? Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Ja, lite trist med fanboykortet. Bara för att några få beter sig illa, ska då alla PC-älskare få det i ansiktet. Det är ju ungefär som att döma ut alla konsolspelare för att några beter sig illa på Xbox live.
Angående vapen. Visst, fyra vapen med alt-fire är ju nästan samma sak som åtta vanliga vapen. Och om det är smart uppbyggt så ger det stor flexibilitet. Men min erfarenhet är att det sällan blir riktigt så bra i praktiken.
Du kanske inte använde allt i Half Life, men det gjorde nog nästan jag. Just för att spara på ammo, så anpassade jag vapnen efter fienderna. Det blev ett extra strategiskt moment.
Mitt gamla favoritspel när det kommer till vapen är egentligen det första Unreal. Där hade man typ 9 vapen, med alt-fire. Det gav 18 olika kombinationer. Flexibiliteten var total.
Men jag antar att man går igång på olika saker.
Oskar Källner bloggade nyligen: Onsdagsretro – Warlords 1 1989
Nu har väl ingen hävdat att det är ALLA PC-spelare som är hysteriska fanboys heller.
Jag tycker iofs det är mycket snack om PC-spelare som grupp och inte de specifika PC-spelare som bar sig illa åt. Därför tog jag illa upp. Kanske feltolkat av mig, men så var min tolkning iaf. Är min tolkning fel ber jag om ursäkt.
Varken i bloggen eller i diskussionen i kommentarerna kan man rimligen påstå att det varit mycket snack om PC-spelare som grupp.
Och när PC-spelare som grupp har nämnts har delar av publiken pekats ut på olika vis. Är man inte någon som ryggradsmässigt slår bakut och börjar gnälla just likt en fanboy så fort det finns minsta konsolhint i ett PC-spel ska man nog inte ta åt sig.
Det de mer infekterade diskussionerna skulle behöva i mitt tycke är fokus på förståelse för fördelarna som både det traditionella och det nya kan ge, oavsett vad man som helhet personligen föredrar.
Jag har försökt hålla mig borta från Deus Ex-trailers och dylikt sedan E3 förra året, för att inte få något spoilat för mig, så jag höftar lite nu utan att varken ha sett den aktuella videon eller kommentarerna till den. Brasklapp, alltså.
Jag tror att mycket av speciellt gamla PC-spelares gnäll kommer ifrån att spelen på 90-talet/början av 2000-talet var väldigt komplexa. Huruvida de var ”onödigt” komplexa är en helt värdelös fråga att diskutera. De var vad de var. Och folk lärde sig att spela dem. Folk lärde sig komplexiteten – att kastad magi kunde kontras med kontringsmagi, och att DEN magin i sin tur kunde kontras med kontrings-kontringsmagi (för att ta ett exempel ur Baldur’s Gate 2). Det var ibland en vansinnigt hög inlärningskurva, men när man väl bemästrade systemen så var de också väldigt belönande.
Nu har det börjat bli populärt att återuppväcka gamla PC-spelserier. Baldur’s Gate (via Dragon Age), XCOM och just Deus Ex är tre exempel jag kommer på på rak arm, som alla har/kommer att släppas på konsol också. Alla ser mer eller mindre stora förändringar jämfört med sina PC-exklusiva föregångare. Deus Ex är väl, i sammanhanget, det spel som verkar se minst förändringar. Dragon Age är, jämfört med Baldur’s Gate-serien, enormt nedslimmat; XCOM har helt bytt genre, från strategi till FPS.
Men, min poäng: De tidigare spelen i respektive serie skapade en trogen fanskara som lärde sig komplexiteten i de spelen. De lärde sig att bemästra spelen, just för att/trots att spelen var så komplexa. Helt plötsligt kommer det nya versioner av spelen som inte är lika svårtillgängliga, och där mycket av den komplexiteten som de gamla fansen redan satt sig in i har skalats bort. Jag tror att det i många fall leder till en reflexmässig känsla av ”fördumning”, oavsett om så är fallet eller ej, helt enkelt för att mycket av det de/vi redan lärt sig/oss inte längre än användbart och det inte längre krävs lika mycket av spelaren för att sätta sig in i spelet.
Det intressanta var att jag, igår, tänkte på något liknande efter att jag lirat igenom ett par JRPG:er – fast där att de skulle behöva en del strömlinjeformning i stället för det envisa menygrävande som båda envisades med. I såväl FF13 som Lost Odyssey finns det en hel del grävande i menyer, under strider, i stället för att mappa olika kommandon till lediga knappar/spakar/annat på kontrollen. När jag var klar med FF13 insåg jag att jag knappt använt mig av några av spelets kraftfullaste attacker, just för att de låg gömda så långt in i menyer som jag inte hade tid att gräva i i stridens hetta. Samtidigt fanns det ingenting mappat till exempelvis Left Trigger, och då kändes det så onödigt restriktivt att gömma specialattacken/erna i menyerna.
Ercarret bloggade nyligen: Undergången i en trasig DVD
Sedan finns det ju också en hel del snack om att spel utan något ”bagage” ofta är fördummade. Där kan jag tycka att PC-spelare kan vara mer fanboyiga än vid kritik av förändringar i anrika, tidigare PC-exklusiva serier.
Men ser man tillbaka tio femton år på hur situationen såg ut med spel som fanns både på PC och dåtidens konsoler, så är dagens situation SÅ mycket bättre. Då bestod ”multiplattformsspel” huvudsakligen av monstruösa portningar från konsol till PC. Det är inte alls lika hemskt nuförtiden, även om problemet med att ett spel är bättre anpassat för en viss plattform än en annan förmodligen fortfarande drabbar PC:n mest. Jag ryser fortfarande lite när jag tänker på först The Force Unleashed på PC.