Under hela december har flera fristående spelbloggar var för sig utsett årets spel i en rad olika kategorier. Nu har jag sammanställt alltihopa och vi kan nu äntligen se vilket spel som blev årets spel. Dels i de olika kategorierna och dels totalt sett. Läs vidare för att se vem som vann årets spel enligt den svenska spelbloggosfären.

Årets spel

Varje placering i en enskild bloggs topp-fem tilldelades poäng mellan 1-5 beroende på placering, där en femteplacering gav ett poäng och en förstaplacering gav fem poäng. Poängen har sedan räknats samman på bästa melodifestivalmanér och en total topp-fem lista har skapats. Totalt befann sig 40 spel i de olika bloggarnas topp fem, men det fanns ett brett stöd för de titlar som slutligen kammade hem de fem topp-placeringarna. Speciellt i topp-tre var det jämt.

Mass Effect 2
Bioware / Electronic Arts
Med totalt 56 poäng kammade Mass Effect 2 hem titeln årets spel enligt svenska spelbloggar.

”Med några av de starkaste personligheterna som spelvärlden skådat, Bioware-patenterad dialog och en tung cyberpunksinfluerad stämning bjöd Mass Effect 2 på en fantastisk spelupplevelse som jag sent kommer glömma.” – Savepunkt

Alan Wake
Remedy / Microsoft Game Studios
Alan Wake imponerade på svenska spelbloggare mer än på övriga spelmedia och landade på andra plats med 45 poäng.

”Efter en mäktig final och två geniala expansioner fortsätter spelet att provocera och väcka nya tankar på ett fräscht och ibland genuint obehagligt sätt. Det är helt enkelt lysande.” – Munins Skärvor

Red Dead Redemption
Rockstar / Rockstar Games
Tredjeplatsen, totalt sett, gick till Rockstars Red Dead Redemption med 42 poäng.

”Släng er i väggen Billy The Kid, Wyatt Earp, Butch Cassidy och Wild Bill Hickok för den nya legenden på prärien heter numera John Marston.” – Spelgubben

Heavy Rain
Quantic Dream / Sony Computer Entertainment
Med 22 poäng kom det nyskapande spelet Heavy Rain på en fjärde plats.

”Heavy Rain är det spel som för mig visar på en framtid inom spelbranschen som är något annat än de klassiska äventyrsspelen eller förstapersonsskjutarna med sina enkla poäng med billiga effekter i form av blod och andra svulstigheter.” – Familjenspel

Battlefield: Bad Company 2
DICE / Electronic Arts
Förstapersonsskjutaren från DICE blev årets femte bästa spel med 17 poäng.

”Med sin extremt imponerande ljudmatta, de varierande banorna och en tight spelkontroll springer denna titel ifrån sina konkurrenter.” – Spelografi

Årets spel per kategori

Årets besvikelse: Med stor spridning, troligtvis mycket beroende på att besvikelse är beroende av förväntan, som är väldigt individuellt, så blev det ändå Halo Reach som kammade hem ”priset” som årets besvikelse med knapp marginal framför Fable 3 och Star Wars: The Force Unleashed 2.

Årets överraskning: Årets överraskning enligt svenska firstående spelbloggar blev i år förstapersonsskjutaren Singularity. Nästan lika bra gick det för Darksiders som kom god tvåa.

Årets trend: Som årets trend stack Zombies ut riktigt starkt utan någon riktig konkurrens.

Årets kontrovers: När det gällde årets kontrovers var bloggarna ganska överens – fast om två saker. Det blev oavgjort mellan Medal of Honors nutidskrigsskildring och den sexistiska marknadsföringen av Mafia 2.

Årets innovation: Även i denna kategori fanns stor spridning med allt från 3DTV till OnLive. Men vinnaren blev ändå, med liten marginal, Kinect, och då med hjälp av Dance Central.

Årets utvecklare: Här var det nordiskt som regerade med delad placering mellan danska Limboskaparna Playdead och svenska Markus Persson, som skapat Minecraft.

Årets rollfigur: Prärien var aningen större än rymden den här gången och Red Dead Redemptions John Marston kammade hem priset, tätt följt av Shepard från Mass Effect 2.

Årets story: Finska Remedy kammade hem priset för årets story med Alan Wake. Andraplatsen går till Biowares Mass Effect 2.

Årets grafik/design: I kombinationen av grafik och design var det oavgjort mellan storspelet Castlevania: Lords of Shadow och den minimalistiska designen i Limbo.

Årets ljud: När det gäller ljud var det väldigt polariserat. Ena hälften favoriserade ljudet i Battlefield: Bad Company 2 medan andra hälften föredrog Limbo. De få röster som kunde avgjort allt föll istället på Alan Wake.

Årets musik: Vinnare här blev Alan Wake med sitt kusliga orkestrala musikspår och sina starka låtar såsom War och Poet and the muse. På andra plats kom Red Dead Redemption.

Årets strategi: Överväldigande seger för Starcraft II gjorde Blizzard till vinnare i denna kategori. Långt efter kom Sid Meier’s Civilization 5.

Årets barnspel: Barnens bästa spel i år var Donkey Kong Country Returns till Wii. Som tvåa kom Toy Story 3.

Årets nedladdningsbara: Spelbloggarna visade stor kärlek till Limbo. Tvåa kom Super Meat Boy.

Årets bärbara: Det var stor spridning i åsikterna om årets bärbara spel, men vinnare blev Ace Attorney Investigations: Miles Edgeworth med Angry Birds och Plants vs. Zombies på delad andraplats.

Årets bilspel: Spelbloggarna föredrog intensiv action framför realism och utsåg Split/Second Velocity till årets bilspel.

Årets sportspel: Fotboll var tydligen årets sport, och Fifa 11 gick vinnande ur striden.

Årets rollspel: Med störst marginal av alla kategorier vann Mass Effect 2 årets rollspel. Final Fantasy 13 hamnade på en avlägsen andraplats.

Årets äventyr: Spelbloggarna tittade västerut för sina äventyr och valde westernspelet Red Dead Redemption som årets bästa äventyr tätt följt av Enslaved och Alan Wake på andra plats, båda spel som också letar sig västerut i USA.

Årets shooter: Svenska DICE dominerade slagfältet ordentligt med Battlefield: Bad Company 2. Call of Duty: Black Ops kom på andra plats.

Lite avslutande reflektioner…

Personligen tycker jag att årets gemensamma lista är något jag tycker känns både rimlig och representativ och jag kan stolt ställa mig bakom den och säga att jag håller med eller förstår varför i stort sett samtliga fall. Hur ofta är det man kan göra det med en lista av årets spel? Personligen tycker jag denna sammantagna lista stämmer mycket bättre med min egna bild av årets bästa spel än de listor som presenterats av Sveriges största spelpublikationer.

Det är naturligtvis en smaksak, och ingenting är mer rätt eller fel, men den initiala tanken att de fristående och oberoende personliga bloggarna kunde ses som en enhet med lite olika viljor, som tillsammans kunde utgöra en bra bild av spelsverige, ser i alla fall från mitt perspektiv ut att stämma ganska bra.

Nedanstående är som du ser ett långt inlägg. Kanske det längsta jag skrivit. Det har sin förklaring i att det är mer än en motivering till årets spel. Det är också ett utforskande av min syn på spelet och en kärleksförklaring. En sådan kan bara göras i antingen en koncentrerad kärnfull mening eller med väldigt många ord.

Mass Effect 2

Utvecklare: Bioware
Utgivare: Electronic Arts
Släpptes: 28:e januari

”What could I possibly be suggesting? I mean, a young woman gets rescued by a dashing commander who lets her join his crew and then goes off to save the galaxy? How could she possibly develop any kind of interest in him?” - Tali’Zorah vas Normandy

Med risk för att få min älskade fru jagande efter mig med Hattori Hanzōsvärd och hämnd i blick så måste jag erkänna att genom denna serie har jag utvecklat lite utav en mindre crush på besättningsmedlemen Tali’Zorah. Fast det är nog att överdriva, men jag har aldrig stött på en karaktär i ett spel som tilltalat mig så mycket. Kanske är det för att hennes kultur är så intressant eller för att det är lite mystiskt med att man inte ser hur hon egentligen ser ut. Men antagligen är det nog för att hon på många sätt påminner mig om just min fru (yay! där räddade jag nog delvis mitt äktenskap, fast det blir nog straffkommendering till diskhon en månad framöver).

Det här är just symptomatiskt för Mass Effect-serien. Oavsett vad som händer, vad man än gör och vad som än sägs så är världen uppfyllt av karaktärer som är oemotståndligt intressanta. Vid stunder kan en och annan vara lite platt och ibland kan någon vara väldigt förutsägbar, men det gör inget för genom allt så genomsyras varenda större karaktär av något mystiskt som gör dem så svåra att motstå. De har något som är svårt att åstadkomma, men som man känner igen direkt när man ser det. De har karisma.

Det är här så här jag måste närma mig Mass Effect 2. Med en kärleksförklaring. Rent tekniskt kan jag prata om spelmekanik, design och detaljer och komma fram till att de skiner alla och tillsammans skapar de årets bästa spel. Men det vore att närma sig spelet från fel vinkel för min del. Det får komma senare. För när det kommer till Mass Effect måste jag tala ifrån hjärtat först. För det är där det finns. Det är där det verkar och ruvar. På ett sätt kan man tro att det då blir immunt mot kritik, men jag tror att det är ändå så att det man tar nära sitt hjärta synar man desto mer nogrant och ser brister i. Men kärleken gör att man också kan se bortom bristerna.

Jag vet inte vad det är med just Mass Effect 2 som gör att det talar så till mitt hjärta. För dels finns där brister – om än mycket små – och visst kan man tycka att själva huvudstoryn eller slutbossen är rätt så banal, men jag tror att det finns något just i det som tilltalar mig. För när spelet på ett otroligt snyggt sätt varvar personliga uppdrag med att tvinga in en i obligatoriska uppdrag som bryter av det öppna berättandet så infinner sig ett mått av känsla att det man gör är viktigt och brådskande. En enkel grundhistoria som görs intressanta saker med inom ramberättelsen är alltid något som tilltalar mig.

Men det är såklart inte allt. För det som ändå är det som gör Mass Effect 2 oemotståndligt för mig är ändå utan tvekan själva världen. Varenda detalj, om det så är en planet, en ras eller några ord om en kontrollmetod för datorer har en historia, ett kontext och ett sammanhang. Allting hänger ihop och är sammansvetsat med korsreferenser till varandra och med sina egna små mikrovärldar inom den stora världen. Alla har sina egna agendor och motiv vilket reflekteras i handlingar som inte är direkt onda eller goda. Även huvudfienden i sig har en agenda som man ännu inte är helt säker på att den är helt igenom ondskefull. Kallt kalkylerande möjligtvis, men inte ond för ondskas skull.

Även en helt syntetisk rollfigur som Legion är inte utan en tydlig personlighet och motiv trots att den drivs av konsensus mellan logiska enheter. Med ett helt alternativt sätt att tänka är det en unik karaktär som trots att den inte borde ha någon direkt karisma är mig otroligt intressant. Speciellt mot Talis varma och passionerade livsinställning skapar den kontrast och får mig att tycka om dem båda så mycket mer.

Spelet har även gett mig en stor kärlek till min egna Shepard. Jag utsåg henne tidigare till årets rollfigur, och det är hon sannerligen värd. Med ett röstskådespel fyllt av nyanser av ironi, sarkasm och hjärta kan jag inte tänka mig någon rollfigur jag spelat som varit mig så tilltalande. Shepard hon är inte som mig, eller ens som jag skulle vilja vara, men hon har, precis som de andra rollerna i spelet en oemotståndlig karisma vare sig hon är hård eller mjuk.

Men låt oss gå tillbaka till början. När Mass Effect 2 släpptes befann jag mig i Hong Kong på en filminspelning. När ni andra fick lära känna Miranda och Jacob var jag i en filmstudio på den märkligaste inspelning jag varit på, i staden Guangzhou, inne i Kina. Men det är en annan historia. Efter en lång resa kom jag tillbaka och fick då en veckas ledigt för att återhämta mig. Denna vecka spenderades intensivt med Mass Effect 2. När jag var klar fanns bara en tanke i mitt sinne: Det här är det bästa spel jag spelat. Någonsin.

När tiden går och andra spel kommer emellan är det dock lätt att glömma dessa känslor och glömma att de faktiskt var äkta. För mig. För det är naturligtvis omöjligt att säga att ett spel är det bästa någonsin. När jag tänker på det så tror jag nog inte heller det är så att Mass Effect 2 är det bästa spelet jag spelat. Jag kommer inte på vilket det skulle vara som är konkurrenten, men det är lätt att med tidens gång förminska gamla spelupplevelser.

Men när jag känner efter i hjärtat inför att skriva den här texten och ser vad som finns där så hittar jag, ihop med minnen om the Garden of Kadesh från Homeworld, just Mass Effect 2 och en mängd små fragment som kan tyckas obetydliga i sig själv, men som för mig är små beståndsdelar som sammanfogas till att skapa en bild av årets bästa spel och kanske det bästa jag spelat någonsin. Är det objektivt? Nej verkligen inte, men det är så det känns.

Om vi för en liten stund lämnar hjärtats varma och trygga slag för att titta på själva spelet finns här även ett helt fantastiskt spel. Efter att ha renodlat och skalat bort onödigt bagage från första spelet finns nu en kärna kvar av helt fantastisk shootermekanik och rollspelande. Likt Gears of War är det en tredjepersons covershooter, men trots att Mass Effect 2 främst är ett rollspel så tycker jag det ändå överglänser Gears och de flesta genrekamrater som ett rent actionspel. För där  de flesta andra spel nöjer sig med att skjuta på fiender när de behagar titta upp ifrån sitt skydd så lägger Mass Effect 2 på flera lager av intressant speldesign med fiendernas barriärer och sköldar samt ens biotiska krafter och en rad andra specialegenskaper som man kan använda strategiskt. Det har även en squadmekanik som för en gångs skull faktiskt fungerar i praktiken.

Den stora miljövariationen och det strategiskt intressanta och varierade spelsystemet samverkar till att skapa en tredjepersonskjutare som i min mening faktiskt är roligare och mer varierande än tungviktare som Gears of War som inte har det massiva rollspelande som Mass Effect 2 bjuder på. Det som man möjligtvis kan sakna är fler stora och intressanta bossfighter. Man tycker ju att med hela galaxen som spelfält borde det finnas fler stora varelser med lysande pulserande svaga punkter i gult att skjuta på.

Men vad gör det när man får ta en Krogan genom sin rite of passage, återförena syskon, förföras av en seriemördare, försvara Tali i rätten och knäppa The Illusive Man på nosen? Vad mer kan jag säga?

Det här är mitt favoritspel på hela Citadellet. Keehla se’lai!

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets spel. 1:a plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

Mass Effect 2

Utvecklare: Bioware
Utgivare: EA
Släpptes: 28 januari

När det gäller rollspel finns det på det stora hela två skolor. Dels finns det de som ser rollspel som en genre som definieras av sin mekanik och hur den följer mer eller mindre de spelsystem som etablerats av vanliga penna och pappersrollspel. Den andra skolan är de som mer ser rollspel som något där man spelar en roll och ens beslut formar hur ens äventyr tar sig an med konsekvenser beroende på de val man gör, och hur spelmekaniken är utformad har mindre betydelse. Själv hör jag till den senare skolan, och väger just valen och konsekvenserna högre än spelmekaniken, och har således inte några problem med förändringar i denna.

Därmed är valet av årets rollspel nästan löjligt enkelt. Det finns bara ett spel som på ovanstående premisser blåser både sockarna och hatten av mig som spelare. Det är det helt fantastiska Mass Effect 2.

Förbättrat på i stort sett varenda punkt ifrån föregångaren och så finslipad i sin spelmekanik att jag ställer mig frågande vilket jag tycker är en roligare shooter: Gears of War eller detta. För med just rollspelsinslagen och de biotiska krafterna man kan tillämpa så är skjutandet väldigt dynamiskt och varierat.

Men det är detaljer. För det som lyfter Mass Effect 2 över all konkurrens är just rollspelandet. Hur valen man gör får konsekvens, inte bara i detta spelet utan in i framtiden till Mass Effect 3. Därmed känns varje val viktigt och varje beslut måste vägas mellan vad som är bra för stunden och vad som är nyttigt på lång sikt. Samtidigt måste jag väger in hur just min Shepards personlighet är utformad. Hon kan ju inte gå emot sin natur allt för mycket. Tillsammans får man en spelupplevelse vars motsvarighet inte finns att hitta någon annan stans än hos Bioware.

Så valet var lätt. Årets rollspel är utan tvekan Mass Effect 2.

Runner-up: Final Fantasy XIII

Det är oerhört vackert, det är ljuv musik och det är svultsigt som få spel. De linjära momenten tilltalade mig också mycket, så det finns helt enkelt inte så mycket att klaga på, utöver kanske den extrema övertydligheten i känslor då kanske.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets rollspel’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.

Alan Wake

Utvecklare: Remedy
Utgivare: Microsoft Game Studios
Släpptes: 14:e maj

Ingen av årets kategorier har varit så lätt att välja en vinnare i som denna, då detta är ett spel som bokstavligen lyser så mycket starkare än de andra.

För från första kapitlet genom hela spelet fram till slutet på andra nedladningsbara extraepisoden var jag stenhårt fast i berättelsen om Alan Wake. Jag kan inte komma på något spel med sådan atmosfär och intressant berättande som på ett nästan magiskt sätt håller mig trollbunden och gissande genom hela spelet. Ihop med Uncharted 2 så är det ett av två spel jag inte ens fått spela själv utan att min fru velat vara med i soffan jämte för att uppleva det tillsammans.

Det är inte heller bara berättelsen i sig som är fullständigt lysande. Det är även hur den berättas som lyfter den så högt. Med sin spelbara tillbakablickar, psykoser och plottwists vet man aldrig om det som händer är på riktigt eller om man bara är spritt språngande galen.

Alan Wake bjuder även på ett av de absolut starkaste persongallerierna i årets spelskörd. Där finns dels den plågade herr Wake själv, men underbara personer som ens agent Barry, två avdankade hårdrockare, en mysig radioröst, log-lady referensen Cynthia och såklart Dr. Hartman.

Likt alla bra berättelser är miljön en viktig del av det som händer. Här är Bright Falls perfekt och ger på dagen en skön kontrast mot de mörka äventyren om natten. Om det är någon kritik jag kan rikta mot berättandet så är det att det kunde varit något fler dagsscener mot slutet. Å andra sidan är den djupare resan in i mörkret passande med det som berättss. Men det är detaljer. För med sin spänning, sin humor och sina många lager är valet för mig solklart. Årets story drivs av energizerbatterier och heter Alan Wake.

Runner-up: Mass Effect 2

Få spel har så mycket berättande som Mass Effect 2. Få kommer ens i närheten av den kvalité som Bioware bjuder oss på genom allt detta innehåll. Det är dock inte främst huvudstoryn som sticker ut, utan det är på det mer personliga planet, i rekryterings och lojalitetsuppdragen, som Mass Effect 2 skiner som starkast. Speciellt när man får lära känna favoriter från tidigare Mass Effect lite bättre. Att världen i sig är så intressant är såklart också ett stort plus.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets story’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.

Hur väljer man bara en rollfigur när året varit fullt av så många minnesvärda karaktärer på en sån jämn nivå? Jag skulle kunna skriva långt om allt ifrån Final Fantasy 13:s coola Lightning till den minst sagt läskiga, men dock så intressanta, Dr. Emil Hartman från Alan Wake. Men det finns ändå en person som ligger mig extra varmt om hjärtat och det är ingen mindre än min kvinnliga Shepard från Mass Effect 2.

Med en perfekt balans av hänsynslöshet och omsorg om sin besättning är hon likt en Admiral Cain från Battlestar Galactica som tagit inspiration ifrån Malcolm Reynolds från Firefly. Hon är hård och tar inga fångar, men samtidigt finns det inget viktigare för henne än de kvinnor och män som tjänar som hennes besättning. Hon vet vad som är rätt och vad som är fel, och darrar inte på manschetten när det gäller. Det finns en tid för diplomati och det finns en tid att släppa en mindre taktisk nuke på väg upp i en skyskrapa. Shepard vet när och hon vet hur.

Allt detta levereras av en av de bästa röstskådespelarna som står att finna i spel idag, Jennifer Hale. Hon har dykt upp i mängder av spel, men jag tycker ändå personligen att hennes prestation i Mass Effect 2 är exceptionell. Där finns den lilla sarkasmen och de små tonlägena som gör en enorm skillnad mellan just att spela spelet som Ms. Shepard istället för Mr. Shepard. Har man inte upplevt hur det är att vara en badass female Shepard har man missat en stor del av det som gör Mass Effect 2 så lysande. Detta är inte någon träig, stel prestation eller en smäktande McDreamy. Detta är den röst Mass Effect 2 skall spelas med.

Hennes attityd, humor och inlevelse är det som gör henne till årets rollfigur. Formad av oss som spelare, men exekverad med brilljans av genierna på Bioware, levandegjord av Jennifer Hale.

Cmd. Shepard. Vi ses i Mass Effect 3. Eller för att sammanfatta det likt Wrex i Mass Effect 1:

- Shepard.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets rollfigur’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Gamingmama, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

Det var då det slog mig. Det var ju Mass Effect 2! I überlaunchtrailern var det precis samma musikstycke! Efter att ha gjort lite research så visade det sig att det är ett företag som gör just trailermusik som var upphovsmännen. Själva låten i fråga har så vitt jag vet bara använts först i Mass Effect 2-trailern och nu i nya Narniatrailern. Kan ha fel, men oavsett det så är den ju sådär fruktansvärt mastodontöverepisk* som filmtrailermusik brukar vara så vi lär få höra den igen. För lite smakprov från själva CD:n (vid namn ‘Legend’) så titta in på upphovsmännens hemsida.

* = Något för alfapet kanske, eller vad säger du Rickard?

Så nu är jag där igen. Jagande runt i galaxen på jakt efter utomjordingar med biokleptomani och deras huvudmän skördefolket. Japp, du läste rätt, jag är sedan en tid tillbaka i Mass Effect 2. Den här gången är det som Mr. Shepard av helyllevarianten. Det betyder paragon och en liten mysig romans med Tali.

Det var intressant att komma tillbaka för ett andra varv. Först kändes det i ärlighetens namn lite tråkigt, men så fort spelet kommit upp i styrfart så är det fantastiskt som vanligt. Visst, inget slår första gången då allt är ett mysterium, men det är ändå en solid upplevelse även andra gången. Dessutom har bioware uppdaterat planetscanningen så nu går det på ett jehu och är faktiskt ganska trevligt.

När man ändå är inne på Mass Effect 2 så noterade jag att det nu är definitivt att det kommer göras en film på spelet och/eller universat. Kan nog bli helt okej om de sköter sina kort rätt. Kan dock tänka mig lite muttrande från allmänheten på att Asari är blåa. Dock kom ju Mass Effect före Avatar så det är egentligen lugnt. Men det vet ju inte gemene man.

I vilket fall, även om Sheppard egentligen är kvinna så kommer hon dock troligtvis i filmen vara en man, om det nu är så att filmen handlar om just Shepard. Frågan är bara vem som skall spela honom. Vem tycker ni? Nathan Fillion (från Firefly och Dr. Horrible) är ju en skådespelare vi alla älskar, men just här passar han för en gångs skull inte alls till rollen (men till Uncharted filmen!). Så vem tycker ni att skall det bli?

This summer, Bruce Willis is Commander Shepard?

Allt är fantastiskt, kort och gott. Som rollspel har de designat om det mesta omständiga som man annars tagit för givet, och resultatet är perfekt. Djupt utan att komma ivägen för upplevelsen. Jag behöver inte hålla på med micro-management av varenda liten detalj. Men ändå har jag stor kontroll. Leveling systemet funkar perfekt.

Berättandet är större och mer episkt än något hittills på konsol, men ändå nära och personligt. Halo och Uncharted kan slänga sig i väggen. Det här är bättre än film. Mycket bättre för det är jag som styr och får ta konsekvenserna utan att för den delen bli en orgie av att trycka på rätt knapp i rätt tillfälle.

Som shooter är det riktigt tight. I viss mån kanske inte riktigt lika tight som Gears of War 2, men mycket nära. Å andra sidan så är variationen enorm både i fiender, bandesign och framför allt i hur man strider. Med biotic och tech powers och squadkommandon blir resultatet en av de absolut bästa shooters jag spelat. Om spelet enbart vore shooterdelarna och vanliga fasta cut scenes hade jag tyckt det var fantastiskt.

Sedan har vi karaktärerna. Ojojoj! Även om flera av dem har en grundstereotyp så är de tillräckligt djupa för att gå utanför den och växa till levande personligheter. Även en viss geth (en robot/AI) man stöter på har personlighet, fast på sitt sätt. Favoriten är dock Tali, som återkommer från förra spelet. Egentligen är allt med Quarians (hennes ras) väldigt intressant.

Lägg till det att allt samverkar för att skapa en summa som är större än summan av de individuella delarna. Om du äger en Xbox 360 och inte skaffat detta (och föregångaren) så är det din skyldighet att gå ut och handla i detta nu. Om du inte äger en Xbox 360 men gillar spel så är detta en extremt bra anledning att köpa en. Annars finns det också på PC, men spelet mår helt klart bäst av att blåsas upp på en ordentlig TV eller varför inte en projektor, som i mitt fall.

Blir att ta ett varv till och göra andra val…och sedan ett varv till…och ett till…

Hong Kong Harbour

Idag när ni låg och sov har jag vandrat omkring i Hong Kong och mini-turistat lite. För att ändå hålla lite spel-tema på det här inlägget så postar jag två riktigt dåliga bilder tagna med iPhone från en butik jag var inne i. Ganska bra spelpriser måste jag säga (en hong kong dollar är nästan exakt en svensk krona), och Mass Effect 2 för 330 spänn är ju inte illa. Dock rapporterar frugan hemifrån att hon nu hämtat ut mitt europeiska exemplar. Yay!

Lutar däremot lite åt att köpa Assassin’s Creed 2. Den verkar vara regionsfri enligt internätet om man får tag i NTSC-versionen (vilket jag har för mig det var de hade).

Mass Effect 2 i asiatisk version. Regionsfri dock.

En suddig bild med Final Fantasy XII. 650 spänn skulle de ha för det. Yikes!

Ikväll (ligger massa timmar före er) var jag ute och filmade lite också med systemkameran. Blev ganska skakigt då jag hade en lite för zoomad lins på kameran och inget stativ, men håll till godo. Bara att ladda ner.

Hong Kong by night (QuickTime, 40 MB)

Härligt att nästan alla butiker har öppet även när klockan är över 21. Men det kan ha att göra med vilken gata och distrikt man befinner sig på.

Min Sheppard ser något annorlunda ut, men är ändå ganska lik. Hennes namn är Jade. Vad heter din Sheppard?

PS. Detta inlägg görs fortfarande från sverige. Åker om några timmar. DS.

Nästa uppdatering är troligtvis från Kina!

Jennifer Hale spelar rollen som Cmd. Sheppard.

Destructoid har precis postat en grymt bra intervju med Jennifer Hale, bland annat känd som rösten till Commander Sheppard.

Intervjun finns i både text och ljudform men jag rekommenderar helt klart ljudversionen (youtube) då man får höra röstskådespelerskan själv tala och får fram de där extra små nyanserna. Med jämna mellanrum, som när hon säger planet så är det inte bara Jennifer Hale utan det är även min ”Jade” Sheppard som talar och alla minnen och känslor från Mass Effect kommer tillbaka. I övrigt så är hon väldigt öppen och avslappnad vilket ger en mycket bra inblick i röstskådespelandet och hur överlåten hon är till sina roller.

Hon lyfter även en väldigt viktig punkt i att det sällan är kvinnor med huvudroll lyfts fram på samma sätt som för motsvarande män. Exempelvis så får man ju bara se manliga Sheppard i varenda trailer för Mass Effect 2. Inte en enda gång lyfts kvinnliga Sheppard fram, trots att Jennifers skådespelarprestation är bättre och faktiskt i min mening det enda rätta sättet att spela Mass Effect på. Förstår inte varför man inte marknadsför spelet mer med att man kan välja karaktär. Dels för att det är en titel som tilltalar många kvinnor, som säkert många av dem vill spela som tjej, samt att som kille känner jag att skall jag kolla på en och samma rumpa i 40 timmar så känns det onekligen lite trist att glo på en snubbes.

Egentligen skulle jag personligen vilja se fler kvinnor i huvudrollen på spel. Gärna i en roll som inte involverar Bayonetta-stil med överdrivna sexuella anspelningar eller de allt för vanliga jätteboobsen och ickeexisterande midjan. Eller som till exempel Kendra i Dead Space. Liksom hela spelet har en estetik som är grundad i en form av trovärdighet och seriositet. Men tjejen har ju boobs som man bara ser att de gjorde lite större än de behövde vara. Varför? Visst, de är inte gigantiska, men det är så onödigt liksom. Kan hon inte bara få vara den hon är utan att tonårspojkarna får sitt (i fallet Dead Space: en riktig bitch)?

Faith i från Mirror's Edge. En föredömligt designad kvinnlig karaktär.

Nej skärpning! Mer karaktärer som Faith i Mirror’s Edge. Kort och gott färre nästan nakna animétjejkatter och fler verklighetstrogna karaktärer som Elena Fisher i framtidens spel, tack.

I väntan på Mass Effect 2 bjuder Bioware på inte enbart en riktigt bra så kallad developer diary utan även en minst sagt episk mustasch. Jajjemen! Den finns helt oväntat där – mitt i filmen – och dyker upp när man minst anar det. Vet aldrig om jag kommer bli densamme igen.

I trailern snackar de lite mer om spelets nya system för planetutforskning, alla möjligheter att anpassa din rustnings utseende och funktion, lite djupare porträtt av karaktärerna samt hur de olika valen styr ditt spel. Saknar dock fortfarande åtminstone ett klipp med Tant Sheppard. Farbror Sheppard är så träig både till utseende och framför allt röstskådespel. Liten minivarning: Trailern är lite lätt spoileraktig. inte allvarligt, men lite.

I vilket fall, grymt spännande med Hong Kong, även om det blir massor med jobb.

Inget Mass Effect 2 för mig på releasen.

Första recensionen har nu publicerats av Mass Effect 2. Är från Official Xbox Magazine. Betyget? Jodå, det skadade inte med fina 9.5/10. Tar man på sig laserglasögonen från the future så kan man även läsa delar av texten i de lågupplösta scans som finns och bara översköljas av lovord om karaktärerna och den emotionella tyngden i deras backstories och sidouppdrag.

Läs mer på VG247.com

Januari

Känns konstigt att säga det, men januari känns som den största spelmånaden på hela 2010 för min del. Detta av den enkla anledningen att ett spel jag är så hypad över att jag spricker släpps. Spelet jag förväntar mig skall bli det bästa spelet jag spelat, givet hur fantastiskt föregångaren är. Och nej, jag pratar inte om German Truck Simulator (13 jan). Jag pratar om spelvärldens The Empire Strikes Back: Jag pratar om Mass Effect 2 (28 jan). Med en i det närmaste episk rollista för oss sci-fi aficionadon och ett radikalt förbättrat stridsystem, härlig grafik och stabil frame-rate så tror jag game of the year 2010 släpps i första månaden. Nu kommer det – som tidig release – naturligtvis glömmas bort i förmån för spel som släpps i november då sådana listor görs, men det lutar verkligen åt succé för min egen del. Japps, nu har jag verkligen laddat upp hype-mätaren för en ordentlig besvikelse. Men med ett sådant första spel, hur skulle det kunna gå fel?

Världens största LED-ficklampa. Episkt.

Övriga januarispel må vara bra, men blir inget köp. Bayonetta (8 jan) har ju fått bra kritik och så (10/10 i senaste Level), men det är inte min spelstil, så det får vara. Darksiders (7 jan) släpps i samma veva men känns inte heller så aktuellt för min del. Sen finns det Dark Void (15 jan), som väl ser ok ut, som tävlar mot en ny svängom i Army of Two (15 jan). Inget av dessa tre spel känns som något för mig.

Februari

Nu börjar det göra ont. För jag kommer garanterat spela Mass Effect 2 hela februari och då missa en rad spel som känns spännande. Man får helt enkelt skaffa dem när det är lite lugnare på spelfronten. I slutet av månaden släpps dock Splinter Cell: Conviction (26 feb), vilket jag har förbokat mycket förmånligt på gamestop (1 krona plus två billiga spel). Vet inte hur mycket jag behöver säga om det mer än att joystiq kallar det för Badass: The game. Ser mycket lovande ut. Är det skräp så fick jag det i alla fall billigt.

Vad är det då jag kommer missa i februari och som – om de är bra – hamnar på listan över spel att köpa sen? Självklart så lockar en tur ner till rapture igen med Bioshock 2 (9 feb). Det som oroar lite här är att det är en annan studio än den som låg bakom det första spelet. Dock skall speldesignern från förra spelet, Ken Levine, åtminstone delvis har ett finger med i spelet. Dessutom, multiplayer i Bioshock. Vem vill ha det?

En annan höjdare på radarn är Aliens vs. Predator (19 feb), ett spel som jag inte kan göra annat än att hålla med xboxflickans bror Nikke om: Det ser bättre och bättre ut ju mer man får veta om det. Ta bara en titt på senaste trailern på gametrailers.com. Bara det att det har fokus på Weyland-Yutani corporation gör ju att man blir lite svettig och får högre puls. För min del kunde de dock gärna skippat Predatorn, men jag antar att han/hon/det ger lite extra krydda i spelet.

I övrigt släpps Dante’s Inferno (12 feb). Bara att hålla sig undan om man skall gå efter demot.

Mars

Nu börjar det bli lite mer fuzzy med datum i spelreleaserna. Men även här finns en rad spel med fast datum och stor vikt. Den största releasen den här månaden är troligtvis Final Fantasy XIII (9 mars). Frågan är bara om man vågar köpa det när det finns så mycket annat att spela. Det lär ju vara bra för plånboken att sitta med ett spel i de närmsta två-tre månaderna, men lite variation skadar ju inte heller. Man skulle å andra sidan kunna ha FF13 som ett spel man studsar fram och tillbaka från. Hursomhelst blir det nog ett spel jag skaffar mig i april.

Anledningen till det är troligtvis Battlefield: Bad Company 2 (4 mars). Jag köpte ettan på rea och verkligen älskade single-player kampanjen så det blev att förhandsboka även detta spel på förmånsaktigt gamestoperbjudande. Jag brukar ofta ogilla fordonsdelen i spel, men helikoptersekvensen i det spelet var helt fantastisk och jag har laddat upp den banan och kört flera gånger bara för just den grymma känslan. I övrigt var det ett rolig shooter med bra kontrol och fantastiskt ljud. Av tvåan har de hittils bara visat upp multiplayerläget som ser mycket bra ut, men jag har även denna gång stora förväntningar på single-player delen.

Hittade boken i min frus föräldrahem. Ser läskigt likt ut första Bad Company marknadsföringen.

I slutet av mars släpps helsvenska Just Cause 2 (26 mars), ett spel som jag tror kommer hamna lite i skymundan. Det ser dock bra ut, men blir nog inget för mig.

Övrigt

Andra spel som ser intressanta ut, men som inte har fast datum är Tri-Ace Resonance of Fate som utmanar självaste Final Fantasy XIII. Kommer troligtvis inte upp i samma försäljningssiffror, men till skillnad från sin konkurrent verkar den här pröva lite nya grepp för jrpg såsom att man äntligen verkar kunna spara när som helst och ett helt unikt stridssystem. Ser för övrigt väldigt bra ut.

I samband med nya filmen släpps i maj även en ny del i Prince of Persia-serien. Tyvärr så blir det inte en fortsättning på 2008 års reboot av franchiset utan istället en återgång till Sands of Time triologin med ett ”mellanspel” som utspelar sig mellan första och andra spelet. Många jublar nog, men synd tycker jag då den grafiska stilen, tempot, storyn och egentligen det mesta i senaste Prince of Persia var fantastiskt. Speciellt i DLC epilogen så gjorde de saker och ting riktigt intressanta med långa sekvenser med platformande. Gällde att ha tungan rätt i mun. Får dock hoppas att The Forgotten Sands blir bra.

Commander Shepard?

En annan spännande detalj är att spelet börjar olika om man spelar vidare på ett gammalt savegame än om man spelar från början. Det här spelet kommer bli precis hur bra som helst. Blir nog att spela lite mer Mass Effect 1 nu.

De tar även en titt på Dragon Age: Origins som faktiskt ser riktigt intressant ut det med.

Källa: Gametrailers TV

Hursomhelst. För att fira att det nu blivit officiellt (release nästa år…suck!) så har bioware släppt en konceptbild till. Den här gången från något som ser ut lite som Chora’s Den, fast med röd belysning.

Ny concept art för spelet. Klicka för att ladda ner i fetupplösning.

]]> http://spel.malmer.nu/2009/02/mass-effect-2-shepard-kia/feed/ 0