Varför är de så rädda?
De senaste dagarna har det rasat en vild debatt i spelcommunityt om tjejer och spel. Jag har dels inte haft möjlighet att ge mig in i debatten aktivt och dels är jag inte särskilt erfaren att debattera frågan som ändå är rätt så infekterad. Men jag känner ändå att jag måste dra mitt strå till stacken, så här är mitt inlägg i debatten.
I det stora hela har debatten kretsat kring frågor som har sin upprinnelse i att vissa män har svårt att inse och acceptera att tjejer också spelar spel och att om det sker så rör det sig inte bara om spel såsom The Sims. Vissa har även hävdat att tjejer skulle vara sämre speljournalister än män! Befängt så det är inte klokt. De bästa svenska spelbloggarna är ju drivna av just tjejer (shout-out till EmmyZ, NewGame+, Victoria Saade, Xboxflickan, Ariez, mfl). Hur de får detta att gå ihop vet jag inte.
Frågan man ställer sig är vad dessa män är så rädda för. Om fler tjejer syns och hörs och formar spelmedia blir det som händer att målgruppen av potentiella spelare ökar. Med ökad målgrupp ökar försäljningen och det gynnar även ouppfostrade fjortonåriga forumtroll (som tragiskt nog i verkligheten är över tjugo år).
Det som verkar skrämma många är tanken att med fler kvinnliga spelare blir alla spel i framtiden likt The Sims och Farmville. Det bygger på den felaktiga tanken att tjejer inte vill spela actionspel. Problemet med det resonemanget är att massor med tjejer spelar just sådana så kallade hardcorespel, och detta trots att de flesta av dessa spel utvecklas och marknadsförs med intentionen att göra spel för en stereotypisk grupp unga män. Men tänk om det fanns fler spel med starka kvinnor i huvudrollen och en marknadsföring som inte var sexistisk. Vad skulle hända då?
Om man leker med tanken att inga tjejer spelade så kallade hardcorespel (vilket naturligtvis inte är sant, men vissa verkar tro det), och man med hjälp av små förändringar i innehåll, marknadsföring och framför allt attityder lyckades få lika många tjejer som killar att spela den typen av spel. Då skulle det betyda en dubblering av intäckterna och därmed en dubblering av spelbudgetarna för den typen av spel. Jag kan inte se hur det skulle vara en negativ sak. Nu spelar många tjejer hardcorespel, men det finns ju verkligen möjlighet att växa marknaden där. Och där spelar spelmedia en stor roll.
En stor del av debatten har handlat om tjejers dåliga representation i spelmedia. Jag anser att om tjejer fick mer inflytande där skulle det dels leda till mer varierade och därmed bättre tidningar men också till fler kvinnliga läsare och i slutändan fler kvinnliga spelare.
Så tillbaka till frågan. Om fler tjejer blev lockade att spela spel. Vad skulle hända då? Jag tror på astronomiska vinster för spelutgivarna och faktiskt även bättre kvalité på spelen. Alla vet ju att Mass Effect-serien är ungefär trettio gånger bättre som kvinnlig Shepard. Dessutom får vi fler kvinnor lyckliga av alla headshots de placerar i oss lyckliga mäns virtuella pannor.
Alla vinner. Så varför är de så rädda?
Update: Bonusmaterial i kommentarerna.
Aaaaaw…
Stötte på den här bilden. Är precis hur söt som helst, och alla Mass Effect spelare bör ju ha Tali lite extra varmt om hjärtat. Får posta en bild på en terminator t-rex, en explosion eller nåt verktyg sen för att kompensera denna sockerchock.
Bara det bästa spelet någonsin
Nu är jag tillbaka efter kinavistelsen, som var mycket trevlig. Jag har ägnat de senaste dagarna till att vila upp mig och spela Mass Effect 2 likt en galning. Jag klarade det igårkväll och måste säga att det finns ingen tvekan i när jag säger att detta är det bästa spelet någonsin. Så fantastiskt är det. Visst, finns spel som var mer revolutionerande när de kom än Mass Effect 2 är nu, men det är inte vad jag talar om. Detta är ett helt fantastiskt spel, och jag kan inte se något spel som kommer slå denna upplevelse förens Mass Effect 3 landar om sisådär två år. Min hype inför spelet var enormt. Nästan ohälsosam. Spelet överträffade min hype.
Allt är fantastiskt, kort och gott. Som rollspel har de designat om det mesta omständiga som man annars tagit för givet, och resultatet är perfekt. Djupt utan att komma ivägen för upplevelsen. Jag behöver inte hålla på med micro-management av varenda liten detalj. Men ändå har jag stor kontroll. Leveling systemet funkar perfekt.
Berättandet är större och mer episkt än något hittills på konsol, men ändå nära och personligt. Halo och Uncharted kan slänga sig i väggen. Det här är bättre än film. Mycket bättre för det är jag som styr och får ta konsekvenserna utan att för den delen bli en orgie av att trycka på rätt knapp i rätt tillfälle.
Som shooter är det riktigt tight. I viss mån kanske inte riktigt lika tight som Gears of War 2, men mycket nära. Å andra sidan så är variationen enorm både i fiender, bandesign och framför allt i hur man strider. Med biotic och tech powers och squadkommandon blir resultatet en av de absolut bästa shooters jag spelat. Om spelet enbart vore shooterdelarna och vanliga fasta cut scenes hade jag tyckt det var fantastiskt.
Sedan har vi karaktärerna. Ojojoj! Även om flera av dem har en grundstereotyp så är de tillräckligt djupa för att gå utanför den och växa till levande personligheter. Även en viss geth (en robot/AI) man stöter på har personlighet, fast på sitt sätt. Favoriten är dock Tali, som återkommer från förra spelet. Egentligen är allt med Quarians (hennes ras) väldigt intressant.
Lägg till det att allt samverkar för att skapa en summa som är större än summan av de individuella delarna. Om du äger en Xbox 360 och inte skaffat detta (och föregångaren) så är det din skyldighet att gå ut och handla i detta nu. Om du inte äger en Xbox 360 men gillar spel så är detta en extremt bra anledning att köpa en. Annars finns det också på PC, men spelet mår helt klart bäst av att blåsas upp på en ordentlig TV eller varför inte en projektor, som i mitt fall.
Blir att ta ett varv till och göra andra val…och sedan ett varv till…och ett till…
Min Sheppard. Äntligen på bild.
Äntligen är hon med på bild! Bioware har lagt upp några screenshots på sin site med kvinnliga Sheppard.
Min Sheppard ser något annorlunda ut, men är ändå ganska lik. Hennes namn är Jade. Vad heter din Sheppard?
PS. Detta inlägg görs fortfarande från sverige. Åker om några timmar. DS.
Jennifer Hale är grym
Jennifer Hale spelar rollen som Cmd. Sheppard.
Destructoid har precis postat en grymt bra intervju med Jennifer Hale, bland annat känd som rösten till Commander Sheppard.
Intervjun finns i både text och ljudform men jag rekommenderar helt klart ljudversionen (youtube) då man får höra röstskådespelerskan själv tala och får fram de där extra små nyanserna. Med jämna mellanrum, som när hon säger planet så är det inte bara Jennifer Hale utan det är även min ”Jade” Sheppard som talar och alla minnen och känslor från Mass Effect kommer tillbaka. I övrigt så är hon väldigt öppen och avslappnad vilket ger en mycket bra inblick i röstskådespelandet och hur överlåten hon är till sina roller.
Hon lyfter även en väldigt viktig punkt i att det sällan är kvinnor med huvudroll lyfts fram på samma sätt som för motsvarande män. Exempelvis så får man ju bara se manliga Sheppard i varenda trailer för Mass Effect 2. Inte en enda gång lyfts kvinnliga Sheppard fram, trots att Jennifers skådespelarprestation är bättre och faktiskt i min mening det enda rätta sättet att spela Mass Effect på. Förstår inte varför man inte marknadsför spelet mer med att man kan välja karaktär. Dels för att det är en titel som tilltalar många kvinnor, som säkert många av dem vill spela som tjej, samt att som kille känner jag att skall jag kolla på en och samma rumpa i 40 timmar så känns det onekligen lite trist att glo på en snubbes.
Egentligen skulle jag personligen vilja se fler kvinnor i huvudrollen på spel. Gärna i en roll som inte involverar Bayonetta-stil med överdrivna sexuella anspelningar eller de allt för vanliga jätteboobsen och ickeexisterande midjan. Eller som till exempel Kendra i Dead Space. Liksom hela spelet har en estetik som är grundad i en form av trovärdighet och seriositet. Men tjejen har ju boobs som man bara ser att de gjorde lite större än de behövde vara. Varför? Visst, de är inte gigantiska, men det är så onödigt liksom. Kan hon inte bara få vara den hon är utan att tonårspojkarna får sitt (i fallet Dead Space: en riktig bitch)?
Faith i från Mirror's Edge. En föredömligt designad kvinnlig karaktär.
Nej skärpning! Mer karaktärer som Faith i Mirror’s Edge. Kort och gott färre nästan nakna animétjejkatter och fler verklighetstrogna karaktärer som Elena Fisher i framtidens spel, tack.
En blick på början av 2010
Förra året gjorde jag i början av året en liten koll på de kommande spel som jag var intresserad av så jag tänkte jag gör en likadan övning med årets tidiga releaser i år igen. Fast den här gången tänkte jag bryta ner det över olika månader. Så låt oss börja med Januari.
Januari
Känns konstigt att säga det, men januari känns som den största spelmånaden på hela 2010 för min del. Detta av den enkla anledningen att ett spel jag är så hypad över att jag spricker släpps. Spelet jag förväntar mig skall bli det bästa spelet jag spelat, givet hur fantastiskt föregångaren är. Och nej, jag pratar inte om German Truck Simulator (13 jan). Jag pratar om spelvärldens The Empire Strikes Back: Jag pratar om Mass Effect 2 (28 jan). Med en i det närmaste episk rollista för oss sci-fi aficionadon och ett radikalt förbättrat stridsystem, härlig grafik och stabil frame-rate så tror jag game of the year 2010 släpps i första månaden. Nu kommer det – som tidig release – naturligtvis glömmas bort i förmån för spel som släpps i november då sådana listor görs, men det lutar verkligen åt succé för min egen del. Japps, nu har jag verkligen laddat upp hype-mätaren för en ordentlig besvikelse. Men med ett sådant första spel, hur skulle det kunna gå fel?
Världens största LED-ficklampa. Episkt.
Övriga januarispel må vara bra, men blir inget köp. Bayonetta (8 jan) har ju fått bra kritik och så (10/10 i senaste Level), men det är inte min spelstil, så det får vara. Darksiders (7 jan) släpps i samma veva men känns inte heller så aktuellt för min del. Sen finns det Dark Void (15 jan), som väl ser ok ut, som tävlar mot en ny svängom i Army of Two (15 jan). Inget av dessa tre spel känns som något för mig.
Februari
Nu börjar det göra ont. För jag kommer garanterat spela Mass Effect 2 hela februari och då missa en rad spel som känns spännande. Man får helt enkelt skaffa dem när det är lite lugnare på spelfronten. I slutet av månaden släpps dock Splinter Cell: Conviction (26 feb), vilket jag har förbokat mycket förmånligt på gamestop (1 krona plus två billiga spel). Vet inte hur mycket jag behöver säga om det mer än att joystiq kallar det för Badass: The game. Ser mycket lovande ut. Är det skräp så fick jag det i alla fall billigt.
Vad är det då jag kommer missa i februari och som – om de är bra – hamnar på listan över spel att köpa sen? Självklart så lockar en tur ner till rapture igen med Bioshock 2 (9 feb). Det som oroar lite här är att det är en annan studio än den som låg bakom det första spelet. Dock skall speldesignern från förra spelet, Ken Levine, åtminstone delvis har ett finger med i spelet. Dessutom, multiplayer i Bioshock. Vem vill ha det?
En annan höjdare på radarn är Aliens vs. Predator (19 feb), ett spel som jag inte kan göra annat än att hålla med xboxflickans bror Nikke om: Det ser bättre och bättre ut ju mer man får veta om det. Ta bara en titt på senaste trailern på gametrailers.com. Bara det att det har fokus på Weyland-Yutani corporation gör ju att man blir lite svettig och får högre puls. För min del kunde de dock gärna skippat Predatorn, men jag antar att han/hon/det ger lite extra krydda i spelet.
I övrigt släpps Dante’s Inferno (12 feb). Bara att hålla sig undan om man skall gå efter demot.
Mars
Nu börjar det bli lite mer fuzzy med datum i spelreleaserna. Men även här finns en rad spel med fast datum och stor vikt. Den största releasen den här månaden är troligtvis Final Fantasy XIII (9 mars). Frågan är bara om man vågar köpa det när det finns så mycket annat att spela. Det lär ju vara bra för plånboken att sitta med ett spel i de närmsta två-tre månaderna, men lite variation skadar ju inte heller. Man skulle å andra sidan kunna ha FF13 som ett spel man studsar fram och tillbaka från. Hursomhelst blir det nog ett spel jag skaffar mig i april.
Anledningen till det är troligtvis Battlefield: Bad Company 2 (4 mars). Jag köpte ettan på rea och verkligen älskade single-player kampanjen så det blev att förhandsboka även detta spel på förmånsaktigt gamestoperbjudande. Jag brukar ofta ogilla fordonsdelen i spel, men helikoptersekvensen i det spelet var helt fantastisk och jag har laddat upp den banan och kört flera gånger bara för just den grymma känslan. I övrigt var det ett rolig shooter med bra kontrol och fantastiskt ljud. Av tvåan har de hittils bara visat upp multiplayerläget som ser mycket bra ut, men jag har även denna gång stora förväntningar på single-player delen.
Hittade boken i min frus föräldrahem. Ser läskigt likt ut första Bad Company marknadsföringen.
I slutet av mars släpps helsvenska Just Cause 2 (26 mars), ett spel som jag tror kommer hamna lite i skymundan. Det ser dock bra ut, men blir nog inget för mig.
Övrigt
Andra spel som ser intressanta ut, men som inte har fast datum är Tri-Ace Resonance of Fate som utmanar självaste Final Fantasy XIII. Kommer troligtvis inte upp i samma försäljningssiffror, men till skillnad från sin konkurrent verkar den här pröva lite nya grepp för jrpg såsom att man äntligen verkar kunna spara när som helst och ett helt unikt stridssystem. Ser för övrigt väldigt bra ut.
I samband med nya filmen släpps i maj även en ny del i Prince of Persia-serien. Tyvärr så blir det inte en fortsättning på 2008 års reboot av franchiset utan istället en återgång till Sands of Time triologin med ett ”mellanspel” som utspelar sig mellan första och andra spelet. Många jublar nog, men synd tycker jag då den grafiska stilen, tempot, storyn och egentligen det mesta i senaste Prince of Persia var fantastiskt. Speciellt i DLC epilogen så gjorde de saker och ting riktigt intressanta med långa sekvenser med platformande. Gällde att ha tungan rätt i mun. Får dock hoppas att The Forgotten Sands blir bra.
Joel Dinegrim
Senaste Kommentarer