-
Introducerar Spelkriget.se
-
Bloggen upphör…eller?
-
Senaste kommentarer
3 Handikappa mig online
Jag är kass i onlinespel. Riktigt dålig. Varför? Jag spelar knappt online och när jag försöker så är jag så usel att jag drar ner nivån väldigt på den grupp jag spelar med/mot. Balansen blir förstörd. Trodde det skulle bli kul med firefight i ODST, men sen får jag reda på att det saknar matchmaking. Jaha, så då skall man spela med folk på sin friendlist, vilket betyder att jag kommer vara överlägset sämst, eller snarare underlägset. Det hade väl varit ok om man inte delat på en pool med liv. Liksom vem kommer få skulden och hur kul är det att spela med klantskallen som alltid dör.
Jag kanske inbillar mig, men ändå är det en känsla jag har, och med en växande spelmarknad med fler nya spelare tror jag fler känner likadant. Många med jobb och familj har inte heller tid att finslipa sina skills till perfektion.
Som ganska ny konsolspelare ser jag onlinespelande som något som blir mer och mer svåråtkomligt. Hur skall jag ha någon chans i Modern Warfare 2 mot alla som spelat CoD4 varje kväll i två år? Skall jag köpa det krävs en matig enspelarkampanj.
I golf har de dock hittat lösningen till roligt samspelande mellan olika skill-levels: det kallas handikapp.
Tänk om jag som usel spelare får börja med ett högt handikapp på kanske 100, med mer skada i mina skott, mer ammo innan reload, högre hälsa och mer autoaim. När jag blir bättre och vinner matcher så sänks min handikap med några pinnhål och automatiskt blir det svårare. Fast jag kan när min handikapp ligger runt 50 fortfarande ha kul med mina usla vänner som precis skaffat en konsol och trevar ut med sina nya 100.
Valet skall naturligt finnas att köra utan handikapp, men om det fanns skulle jag och säkert många fler tycka det var mindre läskigt att ge sig ut i onlinekriget. Jag ser nästan handikapp som ett måste för att spelmarknaden skall kunna bli riktigt mainstream.
Ett alternativ för att ändå få låghandikapparen att känna sig ”l33t” är att ha ett poängsystem där man får mer poäng för sina kill om man kör med låg handikap. Då kanske nybörjaren gjorde många kills men förlorade på poäng. Då blir liksom själva spelsessionen jämn och rolig för alla, men den sanna vinnaren är ändå den som egentligen är bäst.
Nu är frågan vilket storspel som blir först. Kanske Bad Company 2? Halo Reach? Eller kommer det dröja flera år till innan vi halvcasualspelare får vara med och ha roligt med Modern Warfare?
Eller finns det redan överallt och jag missat det?




Håller helhjärtat med. Man behöver en morot i form av en story eller extra content.
Andra lockas tydligen av att hamna på scoreboards eller helt enkelt av nöjet att äga andra. Jag är nog inte tävlingsinriktad nog för att drivas av det.
Vad kul att du kommenterar. Är alltid roligt att veta att folk läser det man skriver, om de så bara kommenterar med ett kort ”bra” eller ”fy”.
Hursomhelst, scoreboards och tävling kan säkert vara lockande för endel, men det finns inget som säger att inte en singleplayerupplevelse kan ha det också. Achievements/gamerscore är ju delvis det. Jag tycker åtminstone det är kul att gå in och jämföra achivements med folk på min friendlist på enskilda spel.
Sen kan inte min tävlingsinstinkt ens i närheten uppväga min upptäckarlust!
Schyst analys!
Hittade precis till din blogg och här fanns mycket trevlig läsning. Precis som du så älskar jag att analysera de narrativa strukturerna i såväl film som spel.
Jag känner igen det där du skriver om upptäckarlust. Jag har spelat ungefär 4 månader World of Warcraft i mitt liv. Utspretade en månad här och en månad där. För annars riskerar det att ta över ens liv.
Men det som driver mig, även i WOW är inte att powerlevla så fort som möjligt, eller få tag i värsta supervapnen och utrustningen, eller komma med i någon aktiv guild o.s.v. Precis som för dig så är min upptäckarlust mycket starkare än min tävlingsinstinkt.
Jag vill vandra mellan ruinerna och städerna, genom mörka skogar och över branta ruiner. Jag vill känna magin i luften och höra NPCs berätta intressanta historier i vilka jag kan få vara med och delta.
Där ligger ju också den största svagheten med ett spel som Wow. Världen är statisk. Även om jag dräper självaste The Lich King, så är han tillbaka inom 5 minuter för att bli klubbad av nästa gäng av äventyrare.
Då är spel som Elder Scrolls: Morrowind fortfarande ett snäpp vassare…
Kul blogg som sagt! Keep up the good work.
/Oskar
Trevligt att du hittat hit och lika trevligt med de matiga och bra kommentarerna. Just nu är jag lite trött efter en lång dag, så mer än så här orkar jag tyvärr inte skriva. Men tack.
Jag hittade hit när jag sökte efter information om Auto Crisis. Jag är nämligen också kompis med några av skaparna, känner så väl Nisse som bröderna Widell. (Har faktiskt Rickards elvisp hemma i byrålådan just nu…
/Oskar
Oskar Källners senaste blog: Spel jag har klarat
[...] Länkar: Spel-Malmer Emergent Stories [...]
Jag kan definitivt skriva under på ovanstående. Jag har väldigt lite av tävlingsådra inom mig. Åtminstone mot andra människor. Tävlar hellre mot mig själv.
Sen är story och karaktärer A & O i min bok. Emergent stories är kul för stunden, precis som du påpekar. Men en riktigt bra story lever kvar. Jag minns fortfarande inledande minuterna i Bioshock. Jag kommer inte ihåg ett jota från min senaste Call of Duty-session, annat än att jag antagligen förlorade.
Och så är jag kanske lite för självisk. Min spelupplevelse är min. Jag vill inte dela den med någon. MIN. Inte DIN. Det är en väldigt personlig sak, om det fungerar bra.
Fredrik bloggade nyligen: Våga vägra grupprunka