-
Introducerar Spelkriget.se
-
Bloggen upphör…eller?
-
Senaste kommentarer
8 Hjälp jag hinner inte med!
Det kommer för mycket bra spel! Jag hinner inte med. Jag har klarat Mass Effect 2, men starten på det försenad med nästan tre veckor. Mitt noga uttänka schema för spelvåren har totalt kastats omkull. Men inte bara på grund av förseningen. Nej, i min resa till kina plockade jag även upp Bioshock 2 och Assassin’s Creed 2 i Hong Kong till vrakpriser. Så nu sitter jag och spelar Assassin’s Creed 2 – vilket jag för övrigt gillar, trots att jag fastnar i tvångsmässig grinding även om det egentligen inte krävs av spelet. Måste köpa alla tavlor…
Hursomhelst. Spelar alltså AC2 nu. Och det kommer nog ta ett tag att komma igenom. Säkert halva mars. Sen har jag Bioshock 2 som jag nu verkligen ser fram emot efter blog-em-ups fina artikel. Hoppade dock över andra hälften då jag inte vill riskera att spoilas i inödan. So far so good. Men imorgon släpps Battlefield: Bad Company 2, som jag har förbokat för en billig penning, och det skall därmed också läggas i kön med spel att spelas.
Ja sedan så släpps ju även Final Fantasy XIII, som jag kanske inte köper vid releasen, men så småningom är det ett spel jag vill lira också. Sommarspel kanske? Nästan samtidigt släpps även ett annat JRPG med namnet Resonance of Fate. Ser ut att göra ganska många saker på ett nytt sätt och kanske är en fräsh fläkt, så det kan vara intressant. Inte för att jag tror det når upp i Lost Odysseys nivåer dock. Rent emotionellt tror jag inte FFXIII gör det heller. Sedan har vi författaren Alan Wake som skall virra runt i en kuststad nu i vår, vilket säkert kommer krocka med Splinter Cell: Conviction som jag också förhandsbokat. HJÄLP, men oj så mycket roligt!
Men före allt detta skall jag på inspelning imorgon. Reklamfilm för Comviq. Skall frysa rumpan av mig under S:t Eriksbron. Min uppgift, om någon undrar, är att sköta massa tekniska detaljer kring kameran (en Canon EOS 7D som vi byggt om med filmoptiksfattning) och med hjälp av mjukvara jag skrivit få ut okomprimerad video ur den lille rackaren. Tyvärr har jag lyckats med konststycket att tappa inte en utan TVÅ mössor på tunnelbanan så jag får klara mig med luvan på jackan, för att sedan kila iväg och köpa en någonstans.

0 En blick på början av 2010
Förra året gjorde jag i början av året en liten koll på de kommande spel som jag var intresserad av så jag tänkte jag gör en likadan övning med årets tidiga releaser i år igen. Fast den här gången tänkte jag bryta ner det över olika månader. Så låt oss börja med Januari.
Januari
Känns konstigt att säga det, men januari känns som den största spelmånaden på hela 2010 för min del. Detta av den enkla anledningen att ett spel jag är så hypad över att jag spricker släpps. Spelet jag förväntar mig skall bli det bästa spelet jag spelat, givet hur fantastiskt föregångaren är. Och nej, jag pratar inte om German Truck Simulator (13 jan). Jag pratar om spelvärldens The Empire Strikes Back: Jag pratar om Mass Effect 2 (28 jan). Med en i det närmaste episk rollista för oss sci-fi aficionadon och ett radikalt förbättrat stridsystem, härlig grafik och stabil frame-rate så tror jag game of the year 2010 släpps i första månaden. Nu kommer det – som tidig release – naturligtvis glömmas bort i förmån för spel som släpps i november då sådana listor görs, men det lutar verkligen åt succé för min egen del. Japps, nu har jag verkligen laddat upp hype-mätaren för en ordentlig besvikelse. Men med ett sådant första spel, hur skulle det kunna gå fel?

Världens största LED-ficklampa. Episkt.
Övriga januarispel må vara bra, men blir inget köp. Bayonetta (8 jan) har ju fått bra kritik och så (10/10 i senaste Level), men det är inte min spelstil, så det får vara. Darksiders (7 jan) släpps i samma veva men känns inte heller så aktuellt för min del. Sen finns det Dark Void (15 jan), som väl ser ok ut, som tävlar mot en ny svängom i Army of Two (15 jan). Inget av dessa tre spel känns som något för mig.
Februari
Nu börjar det göra ont. För jag kommer garanterat spela Mass Effect 2 hela februari och då missa en rad spel som känns spännande. Man får helt enkelt skaffa dem när det är lite lugnare på spelfronten. I slutet av månaden släpps dock Splinter Cell: Conviction (26 feb), vilket jag har förbokat mycket förmånligt på gamestop (1 krona plus två billiga spel). Vet inte hur mycket jag behöver säga om det mer än att joystiq kallar det för Badass: The game. Ser mycket lovande ut. Är det skräp så fick jag det i alla fall billigt.

Vad är det då jag kommer missa i februari och som – om de är bra – hamnar på listan över spel att köpa sen? Självklart så lockar en tur ner till rapture igen med Bioshock 2 (9 feb). Det som oroar lite här är att det är en annan studio än den som låg bakom det första spelet. Dock skall speldesignern från förra spelet, Ken Levine, åtminstone delvis har ett finger med i spelet. Dessutom, multiplayer i Bioshock. Vem vill ha det?
En annan höjdare på radarn är Aliens vs. Predator (19 feb), ett spel som jag inte kan göra annat än att hålla med xboxflickans bror Nikke om: Det ser bättre och bättre ut ju mer man får veta om det. Ta bara en titt på senaste trailern på gametrailers.com. Bara det att det har fokus på Weyland-Yutani corporation gör ju att man blir lite svettig och får högre puls. För min del kunde de dock gärna skippat Predatorn, men jag antar att han/hon/det ger lite extra krydda i spelet.
I övrigt släpps Dante’s Inferno (12 feb). Bara att hålla sig undan om man skall gå efter demot.
Mars
Nu börjar det bli lite mer fuzzy med datum i spelreleaserna. Men även här finns en rad spel med fast datum och stor vikt. Den största releasen den här månaden är troligtvis Final Fantasy XIII (9 mars). Frågan är bara om man vågar köpa det när det finns så mycket annat att spela. Det lär ju vara bra för plånboken att sitta med ett spel i de närmsta två-tre månaderna, men lite variation skadar ju inte heller. Man skulle å andra sidan kunna ha FF13 som ett spel man studsar fram och tillbaka från. Hursomhelst blir det nog ett spel jag skaffar mig i april.
Anledningen till det är troligtvis Battlefield: Bad Company 2 (4 mars). Jag köpte ettan på rea och verkligen älskade single-player kampanjen så det blev att förhandsboka även detta spel på förmånsaktigt gamestoperbjudande. Jag brukar ofta ogilla fordonsdelen i spel, men helikoptersekvensen i det spelet var helt fantastisk och jag har laddat upp den banan och kört flera gånger bara för just den grymma känslan. I övrigt var det ett rolig shooter med bra kontrol och fantastiskt ljud. Av tvåan har de hittils bara visat upp multiplayerläget som ser mycket bra ut, men jag har även denna gång stora förväntningar på single-player delen.

Hittade boken i min frus föräldrahem. Ser läskigt likt ut första Bad Company marknadsföringen.
I slutet av mars släpps helsvenska Just Cause 2 (26 mars), ett spel som jag tror kommer hamna lite i skymundan. Det ser dock bra ut, men blir nog inget för mig.
Övrigt
Andra spel som ser intressanta ut, men som inte har fast datum är Tri-Ace Resonance of Fate som utmanar självaste Final Fantasy XIII. Kommer troligtvis inte upp i samma försäljningssiffror, men till skillnad från sin konkurrent verkar den här pröva lite nya grepp för jrpg såsom att man äntligen verkar kunna spara när som helst och ett helt unikt stridssystem. Ser för övrigt väldigt bra ut.
I samband med nya filmen släpps i maj även en ny del i Prince of Persia-serien. Tyvärr så blir det inte en fortsättning på 2008 års reboot av franchiset utan istället en återgång till Sands of Time triologin med ett ”mellanspel” som utspelar sig mellan första och andra spelet. Många jublar nog, men synd tycker jag då den grafiska stilen, tempot, storyn och egentligen det mesta i senaste Prince of Persia var fantastiskt. Speciellt i DLC epilogen så gjorde de saker och ting riktigt intressanta med långa sekvenser med platformande. Gällde att ha tungan rätt i mun. Får dock hoppas att The Forgotten Sands blir bra.

Sen får man inte glömma alla Nintendo-spel, plus den hög man redan har. Min är så stor att jag inte ens orkar räkna. Jag skippar nog de flesta av dem du nämnde. Alan Wake ska dock tas upp som ett möjligt köp.
NuYus senaste blog: Machinarium – spelrecension
Känner igen mig i din situation.
Jag är dessutom en sån person som ofta tar rätt lång tid på mig att spela igenom ett spel och då är det extra mycket för mig.
Fast man skall väl inte sörja för det. Bättre med många bra spel än ingenting att spela.
Intressant det verkar där med reklamfilmen.
Peters senaste blog: Machinarium – väl värt pengarna
NuYu:
Har inget Wii och har egentligen aldrig riktigt haft ett hjärta för Nintendo. Sega Master System FTW!
Peter:
Det gick bra med filmen. Var två dagar ute i kylan. Rumpan intakt. Även kameran fungerade bra. Lite glappig sladd bara, men det är knivigt med mini-hdmi som det är på dem.
Hehe…
Så där har jag känt sedan 1997
Oskar Källners senaste blog: Tänk vad bra det är att läsa böcker
För mig är det första gången jag har en verklig backlog. För många billiga spel i hong kong helt enkelt. Så det är helt nytt för mig. Vanligtvis har jag bara ett spel rullande åt gången. Klarar det och går på nästa. Bättre ekonomi i det också då man på så sätt sprider ut spelen lite över året. Och man köper då oftare spel som gått ner något i pris.
Nästan tur att jag har kasst med pengar just nu ;-D Jag fokuserar på lite äldre spel som finns i hyllan och känner ingen press
EmmyZs senaste blog: Tävla om en av tre invites till Voddler
När jag var tonåring (under 90-talet) så var jag en utpräglad PC-gamer. Jag lirade Doom2, Quake och WarCraft2 på skolans nätverk varje dag efter skolan.
Dessutom tog jag mig igenom vartenda ett av Sierras och Lucasarts äventyrsspel, samt allt annat som var av intresse och landade i knät.
Jag hade som ambition att faktiskt spela allt som kom ut till PC-scenen. Och under många år gick det. Scenen var inte större än så.
Men mot slutet av 90-talet så blev det allt mer svåröverblickat. Det började bli riktiga pengar i spel och marknaden formligen exploderade.
Någonstans runt 1997 så gav jag upp. Jag insåg att jag fick välja ett fåtal spel som jag verkligen ville spela och försöka hinna med dom. Inte för att jag sedan gjort det.
Har fortfarande t.ex. inte spelat igenom Homeworld 2 från 2004, som jag lovat mig själv att göra.
Men jag antar att allt handlar om vilken nivå man lägger sig på. Jag var en gång i tiden en hardcore gamer, nu är jag casual, på sin höjd.
Oskar Källners senaste blog: Tänk vad bra det är att läsa böcker
Har själv Homeworld 2 liggande i källarn. I stort sett ospelat. Homeworld 1 var verkligen en upplevelse!
Hursomhelst, med Assassin’s Creed 2 avklarat börjar jag känna mig lite mer på banan. Jag hoppar helst inte på något nytt förens jag är klar med det gamla. Nu blir det Bad Company fokussering. Har ”tjuvspelat” ungefär hälften av kampanjen, för att variera lite från AC2, men nu blir det åka av!
Men jag försöker också välja spel jag verkligen vill spela. Vissa skjuts upp och spelas när de är på rea och i tider av få releaser.