-
Introducerar Spelkriget.se
-
Bloggen upphör…eller?
-
Senaste kommentarer
17 Varför är de så rädda?
De senaste dagarna har det rasat en vild debatt i spelcommunityt om tjejer och spel. Jag har dels inte haft möjlighet att ge mig in i debatten aktivt och dels är jag inte särskilt erfaren att debattera frågan som ändå är rätt så infekterad. Men jag känner ändå att jag måste dra mitt strå till stacken, så här är mitt inlägg i debatten.
I det stora hela har debatten kretsat kring frågor som har sin upprinnelse i att vissa män har svårt att inse och acceptera att tjejer också spelar spel och att om det sker så rör det sig inte bara om spel såsom The Sims. Vissa har även hävdat att tjejer skulle vara sämre speljournalister än män! Befängt så det är inte klokt. De bästa svenska spelbloggarna är ju drivna av just tjejer (shout-out till EmmyZ, NewGame+, Victoria Saade, Xboxflickan, Ariez, mfl). Hur de får detta att gå ihop vet jag inte.
Frågan man ställer sig är vad dessa män är så rädda för. Om fler tjejer syns och hörs och formar spelmedia blir det som händer att målgruppen av potentiella spelare ökar. Med ökad målgrupp ökar försäljningen och det gynnar även ouppfostrade fjortonåriga forumtroll (som tragiskt nog i verkligheten är över tjugo år).
Det som verkar skrämma många är tanken att med fler kvinnliga spelare blir alla spel i framtiden likt The Sims och Farmville. Det bygger på den felaktiga tanken att tjejer inte vill spela actionspel. Problemet med det resonemanget är att massor med tjejer spelar just sådana så kallade hardcorespel, och detta trots att de flesta av dessa spel utvecklas och marknadsförs med intentionen att göra spel för en stereotypisk grupp unga män. Men tänk om det fanns fler spel med starka kvinnor i huvudrollen och en marknadsföring som inte var sexistisk. Vad skulle hända då?
Om man leker med tanken att inga tjejer spelade så kallade hardcorespel (vilket naturligtvis inte är sant, men vissa verkar tro det), och man med hjälp av små förändringar i innehåll, marknadsföring och framför allt attityder lyckades få lika många tjejer som killar att spela den typen av spel. Då skulle det betyda en dubblering av intäckterna och därmed en dubblering av spelbudgetarna för den typen av spel. Jag kan inte se hur det skulle vara en negativ sak. Nu spelar många tjejer hardcorespel, men det finns ju verkligen möjlighet att växa marknaden där. Och där spelar spelmedia en stor roll.
En stor del av debatten har handlat om tjejers dåliga representation i spelmedia. Jag anser att om tjejer fick mer inflytande där skulle det dels leda till mer varierade och därmed bättre tidningar men också till fler kvinnliga läsare och i slutändan fler kvinnliga spelare.
Så tillbaka till frågan. Om fler tjejer blev lockade att spela spel. Vad skulle hända då? Jag tror på astronomiska vinster för spelutgivarna och faktiskt även bättre kvalité på spelen. Alla vet ju att Mass Effect-serien är ungefär trettio gånger bättre som kvinnlig Shepard. Dessutom får vi fler kvinnor lyckliga av alla headshots de placerar i oss lyckliga mäns virtuella pannor.
Alla vinner. Så varför är de så rädda?
Update: Bonusmaterial i kommentarerna.
15 Upplevelsen och produkten
Hur skall man värdera ett spel egentligen? Jag har precis klarat Alan Wake, och kände under hela resan och efter det att eftertexten rullat att jag precis spelat ett bland de bästa spel jag någonsin spelat. Men ändå inte. Allt beroende på vilken grund man skall värdera spel på och vart man vill att mediet skall ta vägen. Det är denna fråga om värdering och framtidssyn som denna artikel skall behandla.
Jag har mer och mer börjat inse hur fundamentalt felriktad den mesta så kallade ”speljournalistiken” är jämfört med mycket av min spelsmak. Jag ser gång på gång hur mina upplevelser av spel inte stämmer överens med vad som skrivs, och ofta sågas eller hyllas spel på grunder som jag inte kan relatera till. Det mesta verkar värderas utifrån hur många features ett spel har och hur välimplementerade dessa är. Det talas spelbalans och valfrihet. Allt är saker som behöver vara bra och som är viktiga för ett bra spel. Men är det allt? I trailern för People Can Flys kommande förstapersonsskjutare Bulletstorm förklaras att man är strandad på en livsfarlig planet med mutanter och då är det självklart ”time to break out out the awesome” varvid galna vapen och förstapersonssparkar tar vid – allt till kritikerkårens hyllningskör. Men vad hände med eftertänksamheten? Den intellektuella stimulansen? Skall det enda vi får på den vägen vara pussel och problemlösning?
Bulletstorm. Känns väldigt moget...
Tack och lov är så inte fallet då det finns en rad moderna storspel med mer djup än så, men tyvärr så recenseras och bedöms spel i stort sett alltid främst utifrån ett produktperspektiv. Även berättande bryts ner på ett tekniskt plan och blir en kort fråga om hur bra storyn var. Sällan talas det om totalupplevelsen. Nej, istället är det lite låg texturupplösning eller – Gud bevare oss väl – inte har full 720p upplösning. Som om det är det viktigaste. Det är väl hur det slutligen upplevs som spelar någon roll. Pixars Wall-E på DVD har lägre upplösning än nästan alla spel idag, men ser ändå bättre ut än allt i spelväg.
Med den ständiga produktifiering av bedömningarna av vad som är ett bra spel och fokuseringen på enkla maskulina teman såsom stora – underförstått coola – vapen och högteknologiska machomän så verkar mer och mer leda till ett scenario likt det som lyfts fram av Chris Hecker i Alice Bonasios excellenta artikel Better than film i den mycket trevliga publikationen Escapist Magazine. Han menar där att spel löper en avsevärd risk att landa i en situation där det som produceras kan jämföras med seriealbum. Att även om det finns verk som står ut så är det mesta ganska likriktat och skräddarsytt för en ganska snäv nördpublik. Nu är jag inte den som har något emot nördkultur – tvärt om – men jämför man med film finns där en helt annan bredd. Eller med Chris egna ord: ”I like space marines, but, as I tell my six year old, you can’t eat only candy all the time or you’ll die”. Jag tror personligen att spelmedia är en stor orsak till att just detta sker.
Ibland blir det bara för mycket. Detta är inte underhållning.
Recensionerna och artiklarna handlar mer om produkten spel, och när någon recenserar spelet utifrån en annan synvinkel som exempelvis när Tove Bengtsson i SvD sänkte betyget på God of War 3 på grund av dess sexistiska och hemska kvinnosyn samt dess brutalitet så blev det ramaskri bland många spelare. Dessutom är det anmärkningsvärt att hon var i stort sett den enda som lyfte detta faktum bland världens spelrecensenter. Inte ens vid en direkt fråga verkar exempelvis Gamereactor se det som ett problem. Något liknande hände när Sam Sundberg recenserade Gears of War 2 i samma publikation som Tove och gav det en tvåa i betyg på grund av dess ytliga och barnsliga machoframtoning. Även jag själv reagerade på recensionen och ogillade den. Nu i efterhand vill jag dock ge en eloge och ursäkt till Sam för att han vågade skriva som han gjorde och jag måste säga att hans förhållandevis korta recension är troligtvis en av de bättre recensionerna av det spelet. Eller snarare en av de få recensionerna av spelets mening och innehåll och inte dess produktmässiga kvalité.
Tillbaka till Alan Wake. Hur skall då detta, och alla andra, spel bedömmas? Ser man på spelet ur ett produktperspektiv landar man någonstans där Eurogamer.net eller Gamereactors recensioner landat. Läser man texterna handlar de mest om de tekniska detaljerna. Hur spelets stridsystem är uppbyggt och fungerar, kontrollens beskaffenhet och en teknisk nedbrytning av berättelsen och hur den bild de hade av spelet innan inte införlivas. Visst, det är helt ok att inte gilla ett spel, men det är lite tråkigt när recensionerna mer blir produktrecensioner än innehållsrecensioner, även om jag naturligtvis vill att en recension även innehåller ord om spelets tekniska kvalitéer. Men i slutändan är det ändå upplevelsen som räknas.
En mer givande och intelligent upplevelse.
Så nu sitter jag här med ett spel som jag personligen inte haft en spelupplevelse tidigare som liknar den, trots att så mycket i spelet är bekant mark. Ett spel som utan tvekan jag har en upplevelse av som var starkare än allt jag spelat som släpptes under 2009, inklusive Uncharted 2, och som toppar det mesta i år. Ett spel som fått mig att tänka och fundera på ett sätt jag inte gjort sedan Bioshocks bästa stunder. Ett spel som också har ett helt nyskapande och fantastiskt stridssystem. Ett spel där att bara gå omkring på en diner eller polisstation i fullt dagsljus och bara vara är en upplevelse. Ett spel med den där lilla extra magiska känslan, men som har några minimala tekniska skavanker, lite låg fiendevariation och är ganska linjärt. Vad skall man välja att gå på? Punktlistan på några mindre lyckade funktioner och detaljer eller hur upplevelsen lämnar mig totalt hänförd, intellektuellt stimulerad och extremt hungrig efter mer.
Finns det ens ett val?
Kan ju tillägga också att det finns inget fel att gilla The Sims och Farmville. Inte min typ av spel dock. Men jag gillar inte GTA4 heller, sådeså.
Jag tycker att det var ett bra inlägg, men det var synd att det inte var längre.
Det kändes som att du var inne på ett intressant spår, men det kändes som att texten tog slut innan du hunnit utforska det särskilt mycket. Det var lite synd.
Men det var ju bara synd för att det var intressant.
Ojoj. Här är man borta ifrån internet i två dagar och det blåser storm i bloggosfären. Jag har inte ännu hunnit uppdatera mig i alla de andra bloggarna/forumen.
Men ett mycket bra inlägg av dig.
Jag tycker det är ganska tragisk (men tyvärr nödvändigt) att vi år 2010 ens behöver ha dessa diskussioner över saker som egentligen borde vara helt självklara. Men vi är kanske inte tillräckligt många som tycker det.
Henke (spelgubben) bloggade nyligen: Level 100- Framtidsförhoppningar
En tanke att de bästa spelbloggarna är skrivna av kvinnor kan ju ha att göra med att dom inte ges möjligheten att skriva för någon tidning och därför huserar i bloggsfären istället.
Ett mycket välskrivet och bra inlägg!
Familjenspel bloggade nyligen: Dragon Age feber!
Jag har nog besökt andra internetplatser än dig. För jag har inte sett så mycket debatt eller rädsla, utan en ganska ensidig förståelse för att kvinnor har lika mycket i spelvärlden att göra som män. Vilket förstås är bra, men inte mycket till debatt
Sebastian Magnusson bloggade nyligen: Teaser från Call of Duty- Black Ops avslöjar lite från flerspelarläget
Ercarret: Kan utveckla här i en kommentar.
EXKLUSIVT BONUSMATERIAL:
Jag tror att just anledningen till att spelen skulle bli bättre är att det just skulle öppnas upp för lite nya tankar. Om man gör allting mot en och samma demografi hela tiden kommer det tillslut bli likriktat. Men om gruppen breddas så måste man tänka nytt. Så istället för ”stridsbehå” och ”alfamales” kanske man råkar komma på att det varken är smidigt eller smickrande med de kläderna och att det är tråkigt att vara samma hårlösa karaktär i alla spel.
Av bara farten.
Kanske spelutvecklare äntligen läser lite Henrik Wann Jensen om hur man gör en snygg hårshader. Numera ser det oftast bedrövligt ut.
Allt av bara farten att försöka tilltala fler spelare.
Kanske man kommer på att en huvudkaraktär kan vara en svag snubbe som växer över sin svaghet till stora verk. Kanske man kommer på att en tjej inte behöver visa magen för att kunna piska monster.
Kanske skulle man även tilltala grupper av nya män som haft svårt för estetiken och uttrycken i dagens spel.
Jag vet inte vad som skulle kunna hända. Bara spekulerar. Men en sak är säker. Någon skulle tjäna snuskigt mycket med pengar.
Det jag tycker är mest befängt är att kvinnor skulle vara sämre skribenter då de i regel kanske inte spelat lika mycket som män har (vilket självfallet varierar från person till person). Visst ska man skriva en lång krönika om spelens historia och vill lägga in egna tankar och åsikter om spelen kanske det kan vara bra att ha spelat i flera år bakåt i tiden. Men även en total novis inom genren (menar verkligen inte att alla tjejer skulle vara totalt nya, gäller även män) kan mycket väl komma med intressanta och tänkvärda texter utifrån sina erfarenheter av spelmediat.
Gwellmyn bloggade nyligen: Spelklassiker Musik 68 – Western
Spel-Malmer, nu är jag nöjd.
Sebastian: Att ens diskussionen uppstod från början är väl ett tecken på rädsla från män. Att det ens är en diskussion är ganska tydligt. Att många tjejer upplever spelarklimatet som fientligt är också ganska tydligt. Det är naturligtvis ingen man som säger det rakt ut att de är rädda för att tjejerna kommer förstöra spelen, men jag tycker nog det är ganska tydligt när man läser vissa kommentarer här och där. Debatten/diskussionen är större än senaste dagars uppståndelse. Men visst. Det har inte varit särskilt mycket hårda ord den här gången. Egentligen är inlägget ovan menat som ett inlägg i denna större debatt. Mitt misstag om jag fokusserat lite för mycket på det nära. Men debatten och problemen finns där hela tiden. Ibland kommer de bara upp till ytan.
Men debatt tycker jag nog ändå det varit. Dels mellan olika åsikter, men även inom ”konsensusgruppen” så har lösningar och problem diskuterats. All debatt behöver inte innebära pajkastning.
Du är en av de viktigaste stöttepelarna jag, som spelande tjej, har i den här frågan. Du och dina vettigheter!
Jag vill bara applådera till ett vettigt och välskrivet inlägg + kommentarer 
Ina (NG+) bloggade nyligen: Jag är tjej
Jag tycker att det är bra att du skrev ditt inlägg. Det kändes lite konstigt under gårdagen, eftersom det nästan enbart var tjejer som skrev om det (och ännu underligare, att det var just de få killarnas inlägg som startade jättedebatterna).
Under dagen har det kommit flera mäns åsikter – dina, mina, Eurogamer-Tobys, tex. – vilket ger debatten lite mera tyngd. Inte för att tjejer inte kan ha vettiga åsikter, utan för att visa att det faktiskt är någonting som killar också bryr sig om.
Med det sagt, givetvis kudos till killarna på RadioGamer och Svampriket (samt Elin) som var tidigt ute med att belysa frågan.
Att det finns kvinnor som spelar tv-spel kan väl inte längre anses ovanligt? Inom spelindustrin från min sida ser man kvinnor varje dag som spelar tv-spel och är aktiva, men sen bor jag ju i hjärtat av spelvärlden.
Att vara nörd, gamer etc blir ju bara mer och mer acceptabelt både enskilt och i sociala sammanhang, de som inte tror att det finns tjejer där ute som spelar tv-spel, bor antingen under en sten eller inte letar tillräckligt. Sedan så finns det ju kvinnor som på något sätt anser sig stolta för att de är kvinnliga gamers, vilket i mina ögon är konstigt nog.
Att killar sedan hänger över dem som drägg så fort de visar ansiktet är ju en annan fråga, ack så förstår jag ifall man som kvinna vill vara anonym.
Christoffer Radsby bloggade nyligen: Crackdown 2
Mycket bra framfört Malmer, håller med dig i allt.
Victoria bloggade nyligen: Ljuset i tunneln kan vara ett tåg
Ja, jag hoppas också på mer intressanta kvinnliga spelkaraktärer framför över. Jag föredrar personligen Jade (från Beyond Good and Evil) tusen gånger om än testosteronstinna muskelmonster som t.ex. Marcus Fenix (från Gears of War serien)
Sedan är jag nog mest förvånad över de extremt infantila kommentarer och påhopp som våra kvinnliga gamers får stå ut med, både i LIVE och i bloggosfären.
Trodde vi hade kommit längre än så.
Oskar Källner bloggade nyligen: Jecht i FFX – Bästa bossmusiken någonsin
Ja man kan undra vad folk är så rädda för.. men så har det alltid varit och man kan ju undra när det kommer ta slut… om det kommer ta slut..
kvinnor ska inte läsa för det är skadligt för deras hjärnor.
kvinnor ska inte jobba för dem ska vara hemma med barn.
kvinnor ska inte rösta för dom är inte upplysta
kvinnor ska inte spela för dom spelar bara fjantspel..
kom igen nu va….
Kloka åsikter, jag uppskattar verkligen att du tog dig tid att kommentera frågan. Precis som Ercarret skriver känns det skönt att även killar vågar tycka till och stötta oss tjejer
Angelica Norgren bloggade nyligen: Energidryck i massor – del 2
jag sätter mig hellre en fredag kväll och spela COD än the Sims! Så är det bara