Stjärnornas Krig. Ikonen som formade min barndom även fast jag var för liten för att förstå filmerna i större grad när jag såg dem första gången. När jag lite äldre såg filmerna igen blev jag helt och totalt fast. Man skulle kunna säga att jag blev ett fan av Star Wars i dess beskärda 4:3 propotioner på VHS. Allt detta förstördes såklart i viss mån av de nya filmerna. Trots det så finns den ändå där djupt och äkta inom mig: Kärleken till den där galaxen långt, långt borta där de för det mesta pratar engelska. Det är med den andan jag närmar mig The Force Unleashed II. Med ett hopp om att kanske få återuppleva lite av den sanna Stjärnornas Krig-magin. Inte som nostalgi, utan som nytt och fräscht men ändå bekant.

Efter att vår hjälte Starkiller fick en enkelbiljett över floden Styx i förra spelet har nu självaste farbror Vader böjt sig för de monetära framgångarna för det spelet och således lyckats skapa en klon av den hemlige lärjungen för att kunna återintroducera honom i denna uppföljare. Det går inte riktigt som den mörke lorden tänkt sig – eller är det kanske en del av hans plan – och den mest lovande klonen kan inte riktigt släppa taget om minnet av den fagra Juno Eclipse. Han flyr med buller och bång och ger sig således ut på en jakt efter att hitta sin älskade Juno.

Spelet utvecklar sig ganska snart till en klassisk historia av den tappre riddaren som skall rädda prinsessan från draken. Det är lätt här att börja peka finger och klaga på tunn story, men jag känner ändå att spelet gör mer än dess ramkonstruktion. Starkiller kämpar med sina egna demoner och ovissheten kring huruvida han verkligen är en klon eller inte. På sin högst personliga resa dras han upp i större händelser, och jag tycker hans handlingar visar vad som pågår i hans inre på ett tydligt sätt. Juno är kanske ett offer för omständigheterna, men det känns onekligen inte som om hon är utan initiativ i en pressad situation.

Med detta sagt skall det tilläggas att storyn i The Force Unleashed II inte är något som är revolutionerande eller kommer stanna hos dig i år framöver. Men det är hela tiden skickligt berättat, underbart röstskådespeleri och dramatiska scener. Framför allt tycker jag att Battlestar Galactica-skådespelaren Sam Witwer gör ett utmärkt jobb som Starkiller, och lyckas leverera emotionella nyanser i sitt agerande man inte ser allt för ofta i spel. Mycket tack vare riktigt bra performance capture av både ansikten och kroppsspråk. Skall man klaga är väl Darth Vader kanske lite väl stel i ansiktet. Spelet är tyvärr aningens för kort och hade mått bra av åtminstone en värld till att besöka. Å andra sidan leder längden till att spelet har ett bra flöde och tempo.

Men nu är det inte en film utan ett spel, och därmed finns såklart frågan hur själva spelet är. Det beror dock rätt så mycket på vilken syn och förväntan man har av spelet. The Force Unleashed II handlar, likt sin föregångare, om att piska stjärt med hjälp av kraften och är därmed inte främst fokuserat på att ge ett komplicerat strids och rollspelsnivåsystem. Nej, detta är vad man skulle kunna kalla för ett casual actionspel där man har gott om utrymme att leka. Med tanke på spelets breda målgrupp tror jag det är helt rätt väg att gå, och jag har mycket roligt genom hela spelet. Är du ute efter ett stort djup mer än en rolig stund är detta dock inte ett spel främst för dig, även om viss djup finns för den som gräver lite.

Med kraften i sin arsenal skapar spelet en ganska spännande lekstuga med olika sätt att ta kål på fienderna. Till skillnad från exempelvis Dead Rising 2 så lyckas även spelet att öppna upp för just kreativt lekande med fienderna, något det spelet misslyckades fatalt med. Tyvärr finns risken att lätt fastna i att använda några få attacker som fungerar på vissa fiender och vara nöjd med det. Lite mer morot att nyttja ett bredare spektrum av attacker hade gjort spelet bra mycket mer varierat än vad det faktiskt är. Roligt, men ibland lite monotont. Speciellt när man utför samma quicktime-time-event för sjuttioelfte gången. Något som dock skiner ovanligt starkt är bossarna. De är inte jättemånga men det som levereras är bossar med flera nivåer och mycket variation. Både visuellt och spelmässigt.

Så har vi då det där med Stjärnornas Krig-känslan. Det är något som måste levereras på många plan för att fungera, och jag tycker spelet lyckas mycket bättre än de nya filmerna. Känslan finns med i allt från nivåernas design till ljudbilden. Rent tekniskt applåderar jag utvecklarna för deras fantastiska fysik- och karaktärsmotor samt det grymt bra jobb de gjort med grafikmotorn. Deras kantutjämningsystem är en fröjd för ögat och fungerar perfekt ihop med de stilrena miljöerna ombord på stjärnkryssaren ‘Salvation’. Miljöerna i sig bara osar Star Wars på ett sätt som gör att jag ryser lite lätt, och just miljöerna på stjärnkryssaren sticker ut något extra. Utvecklarna har varit smarta och valt att inte göra de vidaste och största vyerna – även om imponerande sådana finns – utan istället lagt krutet på att designa nivåer som fungerar bra med dagens hårdvara. Valet att låta de blanka, men ändå smutsiga, golven reflektera allt och inte bara spelarfiguren gör en enorm skillnad rent grafiskt mot vad man brukar se. Tekniken höjer känslan av Stjärnornas Krig. Helt klart.

Ljudbilden är som vanligt i Star Wars mycket bra, men ärligt talat, är det inte dags för en Star Wars-produkt med ett soundtrack som åtminstone låter lite annorlunda? Musiken har man hört tusen gånger, och även om den bidrar till känslan så vore det trevligt med lite nya grepp. Det är väl egentligen där rent generellt man kan hitta brister i The Force Unleashed II. Spelet gör väldigt mycket rätt när det kommer till känsla, grafik och underhållning, men kan utöver dess brilljanta fysik- och karaktärsmotor, inte direkt stoltsera med att göra något unikt och nytt. Men det är dock ett casualspel som perfekt fångar just den där mytomspunna Star Wars-känslan och ger några timmars roliga strider, grymma bossar och en bra story. Allt utan allt för stora krav.

Rekommenderas: För dig som gillar Star Wars, bra grafik och design och avslappnad spelunderhållning.
Avvakta om: Du är ute efter ett långt och speltekniskt djupt spel.

Stort tack till Activision/LucasArts som bidrog med spelet till denna recension.

Läs också:

Familjenspels recension av Star Wars: The Force Unleashed II