All this has happened before. All this will happen again.

Det har blivit väldigt populärt det där med att köpa DVD-boxar med tv-serier och jag är själv skyldig till att köpa en hel del. Alla har vi våra favoriter, och även om min och frugans favoritserie, som vi bänkar oss framför varje vecka, är Grey’s Anatomy (ja, jag är kille och ser det, och ja många gånger bölar vi i kapp, so sue me) så finns det en annan serie som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det är stort, det är spännande, det är dramatiskt och det är väldigt bra. Serien i fråga är naturligtvis mastodont sci-fi:n Battlestar Galactica.

Rygga nu inte tillbaka bara för att det är sci-fi. Det må handla om rymdskepp och artificiella ”människor”, men i grunden är Battlestar Galactica ett väldigt mänskligt drama. Detta är inte Star Trek eller Star Wars. Det är skitigt och det är rått. Mänskligheten är tryckt till det yttersta med bara c:a 50 000 överlevande, i exil. Trots denna hårda premiss handlar det ofta om vanliga människor i situationer där de pressas till sin gräns, men även relationer, kärlek över gränser och en hel del existensiella frågor. Framför allt är det väldigt spännande mest hela tiden.

Det bästa är dock att det bara är fyra säsonger, samt att det var bestämt i god tid att det just skulle bli bara fyra säsonger. Detta gör att slutet är välplanerat och genomtänkt. Faktum är att från första avsnittet så finns det trådar som leder hela vägen till slutet. Dessutom är det inte något gigantiskt projekt, likt Lost med sjuttioelva säsonger. Det är precis lagom mycket helt enkelt. Rekommenderas starkt.

So say we all!
So say we all!
So say we all!