Gästblogg: Jag, en gamer-fru

23 juli, 2010 i Featured, Gästblogg   16 Kommentarer

J

Jag föreslog för min fru att hon skulle kunna gästblogga lite här på bloggen. Sagt och gjort, här kommer det första inlägget, av vad jag hoppas blir fler, skrivet av min fru. Låt oss kalla henne för J. Ordet är ditt J:

Öppnar mitt första Word-dokument på nästan tre månader. Känns lite läskigt men också spännande och roligt på samma gång. Anledningen är att min man kom med – det bra eller dåliga återstår att se – förslaget att jag skulle gästblogga på hans spelblogg.

Min erfarenhet av egenspelade spel kan jag utan tvekan räkna på ena handen, så på det planet kan jag inte bidra med så mycket till en spelblogg. Men trots min lilla, lilla erfarenhet av egenspelat så har jag ganska mycket erfarenhet på ett annat plan inom spelvärlden. Ett plan där jag kan vara med, bli berörd och taggad att fortsätta utan att bli störd av att kameran rör sig ”fel” eller att jag trycker på hoppa-knappen istället för skjuta-knappen. Jag har nämligen blivit en gamer-fru.

Många tycker jag är tokig som sitter och kollar på när min man spelar. Att det måste vara urtråkigt och ”a waste of time”. Men redan som barn satt jag bredvid mina syskon och såg på när de spelade TEKKEN, Colin McRae och olika sportspel på – enligt mina källor – en Playstation 1. För mig och min man har det blivit ett sätt att umgås på. Om man tar filmkväll som ett exempel, eller bio för den delen. Hur lätt är det att dela tankar och åsikter under själva pågåendet av filmen eller bion? Efteråt är jag en av de som behöver processa filmen innan åsikter kan utbytas, såklart beroende på vad för slags film det är. Med spel är det annorlunda. Mitt i spelet kan du pausa, tillsammans resonera fram lösningar på problem eller bara uttrycka sin spänning och förväntan på det som kanske kommer. Medan det händer.

Visst kan man pausa film, men det förstör upplevelsen. Spel är inte alls lika känsligt.

Dessutom kan jag ”avslöja” att jag faktiskt väljer spelen jag sitter med i, såklart på inrådan av min man som känner mig så väl och med hjälp av trailers. Exempel på spel jag suttit med i är Alan Wake, som är fantastiskt spännande och thrilleraktigt – helt i min smak. Uncharted 2 är också ett spel som min man inte fick spela utan mig bredvid i soffan. Även delar av Assassin’s Creed 1 och 2 tilltalar mig bland annat på grund av sina sjukt fina miljöer, baserade på historiska städer. Dessutom gillar jag verkligen att det är så många historiska inslag i spelet som du både kan välja men också välja bort till viss del. Sen har väl ingen missat Portal…haha, vilken humor! Går och nynnar på slutlåten lite då och då…

Jag kan även nämna att jag, liksom EmmyZ (via Gamingmama) föredrar undertexter, fast av en annan anledning: De låter mig ta en paus ifrån pluggandet. När jag ser något intressant hända på skärmen kan jag be honom ta ur hörlurarna och låta mig vara delaktig.

"Nej, nej, flaggan var åt andra hållet! Aaaargh! Gör som jag säger!"

Det finns givetvis problem som kan uppstå när ena parten i ett äktenskap är en gamer medan den andra inte är det. Men vet ni vad? Allt går att lösa genom att acceptera varandras olikheter och ge varandra utrymme (läs: fjäsk och mutor). Förresten så finns det inte mycket som slår hans lyckliga ansiktsuttryck när ett nytt spel är hemköpt eller när han har suttit en hel dag (eller natt) och spelat i sträck.

Likt ett barn på julafton.

/J



, , , , , , , , , ,

16 Kommentarer

Förstörd av TV-spel

3 juli, 2010 i Nonsens   6 Kommentarer

Jag har varit ute och rest en del i jobbet den sista tiden. Mellan jobbdagarna har det blivit lite vandrande runt i städer. Jag har då märkt hur förstörd jag är av TV-spel. Jag kan inte gå förbi en äldre byggnad utan att börja läsa av den med samma ögon som när jag spelar Assassin’s Creed. Vilken väg upp är bäst, var kan man klättra och vad det finns för utsiktspunkter?

I skrivande stund sitter jag på ett terrass-tak i Wien där vi spelar in reklam för te. Känns som man befinner sig i takjaktscenerna från Uncharted 2. Gissa vem som studerar bästa vägen över mellan hustaken? Vad skulle Nathan göra? Hur skulle Altaïr hoppa? Bäst att vara redo. Man vet ju aldrig, det kan ju dyka upp en attackhelikopter…Precis när som helst….



, , ,

6 Kommentarer

Bizarroland

1 juni, 2010 i Nonsens   2 Kommentarer

Ina borta på New Game+ skrev ett bra inlägg om bizarra recensioner. Hon tar upp ett exempel på hur en recensent totalt sågar Alan Wake eftersom man inte kan göra saker som är totalt ologiska att göra i den spelvärlden. Väl värt att läsa. Det fick mig att tänka lite vidare på alternativa sågningar av spel som skulle vara precis lika befängda.

Exempelvis så finner jag ingen större glädje i bilspel. Men skulle jag såga på samma sätt så skulle det kanske vara på sin plats med en recension av Forza 3 där jag klagar på att man inte kan gå ur bilen och skjuta sönder motståndarna, eftersom det är det naturliga att göra i verkligheten. Eller för den delen i Uncharted 2 att man inte kan gå till en affär och köpa mana-potions och levla upp sitt party. Föresten, varför finns inte ett party med fem personer i Uncharted 2? Finns det ens en öppen world-map? Nej, tänkte väl det. Dessutom så kan man inte ens gå in i alla hus man stöter på och möblera om med möbler man köper på PSN. Måste vara ett helt värdelöst spel då enligt ovanstående bizarro-logik.

Hoppa över till New Game+ och läs Inas inlägg.



, , , ,

2 Kommentarer

Going Commando

17 januari, 2010 i Analys, Featured   2 Kommentarer

Going Commando - FIlmens 1985 lever kvar i spelen

1985 släpptes en riktigt usel film. Jag vet inte hur den togs emot då, jag minns bara att när jag som yngre såg Schwarzenegger-rullen Commando så tyckte jag den var ganska overklig men hyffsat cool ändå, eftersom det var Arnold. I skön nostalgisk anda spelade jag nyss in filmen igen på vårt Windows Media Center. Den bjöd på många skratt, inte för att den var särskilt rolig, utan för hur extremt stereotyp den var. För er som inte sett filmen så kan jag inte tänka mig en bättre och roligare sammanfattning än den som ges i följande recension på IMDB:

Seeing an invincible one man army kill over 100 baddies while intercepting it with zingy one liners, that’s what it’s all about! None of this crap about an ”every man” who’s family have been taken from him blah blah blah. But the mountain of muscle from Austria dealing out justice the only way he knows how – with extreme prejudice and loads of firepower!

Man kan ju lugnt säga att actiongenren i film har kommit en bra bit sen dess. Idag är det sällan oändligt långa sekvenser där hjälten står med maskingevär utan något skydd och utan eftertanke delar ut bly från höften åt framrusande horder av hejdukar. Det görs mer subtilt och i ärlighetens namn mycket bättre idag, även om filmer även idag kan vara riktigt usla. Det bästa som filmen dock gav mig var en kommentar som min fru yttrade under denna actionfestival. Hon sa: ”Det är som ett TV-spel”.

BAM! Där satt den. En perfekt jämförelse av vårt kära spelmedium med filmmediet. För även om det finns en rad nyskapande och djupa spel så är det ändå väldigt mycket där vi befinner oss idag. På den nivå som en dussinfilm från 80-talet en gång var. För även om det rör sig om mästerverk såsom nu senast Uncharted 2 så är det väldigt mycket som känns igen. Horderna av fiendens hejdukar som bara kommer i våg efter våg, och utan någon djupare uppgift än att skjuta och sedan döden dö, därefter tona bort för att spara värdefullt konsolminne. Någon konsekvens av dödandet finns inte, efter ett tag inte ens som en blodfläck. Även filmvärldens till synes autogenererande hälsa är ju en grundpelare i såväl gameplay som berättande. I Commando blir John Matrix (Arnold) träffad, men när han tillslut möter ”slutbossen” i en stenhård man-mot-man strid med stora knivar så är skadan som bortblåst. Eller som i spelens värld: Nathan Drake klättrar i berg, slåss med monster och kastar sig ut för stup efter vad som bara verkar vara några dagar efter att ha blivit skjuten i magen.

Men visst, det är roligt att skjuta skurkar i spel, och hur skall man annars göra det om man vill ha ett roligt actionlir utan att det blir för hårt skriptat? Jag vet inte exakt hur vi skall komma ur spelens 80-tal och mogna, men jag tror det kommer ske av sig självt på samma sätt som Arnold och Jean-Claude van Damme idag bytts ut mot Jason Bourne och andra mer moderna huvudpersoner. Splinter Cell: Convictions mekanik med mark and execute och strategiska användande av senaste kända position verkar bli något som tar actiongenren till något mer sofistikerat, utan att för den delen bli samma klassiska långsam stealth som vi sett tidigare. Hur det blir när det väl släpps får vi se, men i dagsläget ser det lovande ut som ett litet steg i rätt riktning. Det mer vanliga användandet av en sk. cover-mekanik i spel är ju även något som är åt rätt håll, även om dess mest kända förespråkare – Gears of War serien – är spel som verkligen är stöpta i samma form som Commando.

Det är dags att lägga alfahannen på hyllan och lyfta fram mer mångbottnade och intressanta karaktärer, likt de vi sett mer av de senaste åren, men det vore spännande att även se nya varianter på mognare gameplay och inte bara inramningen.



, , , ,

2 Kommentarer

Snö och is från Uncharted 2

5 januari, 2010 i Allmänt   Inga Kommentarer

Kopplade upp PS3:an till en MacBook Pro 17″ via en Matrox mxo2 mini capturebox som jag lånat från jobbet över julen till en grej som aldrig blev av. Men jag fångade lite okomprimerad video över komponentsladden, vilket är orsaken till att de blev något mörka. HDMI strulade med PS3:an (funkade dock utmärkt mot 360:n. Dum hdmi-krypteringshandskakning med boxen som strular antagligen). Från videon har jag sedan tagit några skärmdumpar. Dessa är direkt ifrån spelet och visar hur vansinnigt snygg snön och isen är. Håll till godo.



,

Inga Kommentarer

The return of the post plus Uncharted 2 rant

30 december, 2009 i Blogg, Intryck   3 Kommentarer

Hej vänner, efter en längre tid med bara enstaka post, följt av tystnad så kommer här ett nytt försök. Det var efter läsning på gamingmamas blog jag fick ändan ur vagnen och började skriva igen. Det har helt enkelt varit för mycket häftiga grejer som hänt på jobbet för att jag skall ha känt mig inspirerad nog ge energi till bloggen också. Nog med ursäkter. Julen är över, spelåret 2010 ser helt fantastiskt ut, och jag lirar Uncharted 2 för fulla muggar, tillsammans med frun. Eller snarare, jag spelar och hon sitter med tycker det är spännande. Får inte spela det själv.

Istället kommer hon och frågar om vi kan spela. Hur ofta händer det?

För övrigt måste jag säga att det spelet har den snyggaste grafiken någonsin. Speciellt snön och isen är helt fantastisk. Sitter på snöbanan ungefär i mitten av spelet och gång på gång gör det nästan ont i mig hur snyggt det är. Det är så gott som flawless. Isen har ett djup, en tjocklek. Det finns något i den. Hur det är gjort? Ingen aning. En ordentlig föruträknad version av sub-surface scattering kanske (som jag för övrigt själv kodat en variant av för jobbets räkning), vem vet? Kanske det bara är riktigt fin shader som lurar mitt öga. Hur som helst. Det är vansinne hur snyggt det är. Screenshots gör det inte rättvisa. Nedsläkt rum och projektor däremot…oh em gee! Skall se om jag kan ta några skärmdumpar nu när jag har hdmi-capture utrustning hemlånat från jobbet som visar isen i detalj. Officiella screenshotsen är inte riktigt bra för sånt.

Om de nu bara kunde se till att den oundvikliga filmen har Nathan Fillion (från Firefly – och har du inte sett den så åtgärda bums!) i huvudrollen så blir det perfekt. Nathan Fillion ÄR Nathan Drake.



,

3 Kommentarer

Lite orolig för xboxens 2009

28 mars, 2009 i Analys   Inga Kommentarer

Både detta året och förra året hörde man i början av året att det inte kommer något vettigt till xboxen under hela året, medan playstation 3 skulle ha en fantastisk lineup. Förra året visade det sig bli tvärt om med senareläggning av Killzone 2 och inte särskilt imponerande försäljning av Resistance 2 medan xboxen fick en rad med starka titlar som inte hade utannonserats förens en bit in på året. Därför tog jag och säkert många med mig årets motsvarande kritik med en nypa salt. Microsoft utannonserar alltid sina spel ganska sent. Men nu börjar jag bli lite mer tveksam. Vad kommer Microsoft ha som trumfkort i år? Visst, Halo 3: ODST blir säkert bra och säljer nog som smör, men är det allt? Jag trodde mycket skulle bli klart på Game Developer’s Conference (GDC), men den har nu varit, och inget har utannonserats av substans. Det lämnar oss att vänta på E3 i början av juni. Skall helt nya spel utannonseras då för att sedan släppas i höst? Låter lite riskabelt. De stora puckarna har ju nästan alltid utannonserats tidigare och sedan visats mer av eller fått ett releasedatum på E3. Nu gapar det tomt med sådana titlar. Kommer Microsoft utannonserar något vid ett eget arrangemang?

Det kommer några fina multiplatformstitlar det är klart. Bioshock 2 däribland dem. Men något mer speciellt och exklusivt måste de ju ha? Dags att spänna musklerna lite och inte enbart hoppas att det lägre priset och att multiplatformstitlar i stort sett alltid är något bättre på 360 skall räcka. För det gör det inte.

Jag älskar min 360 och det är ingen tvekan för min del på vilken platform jag spelar multiformatspel på. Men vilket spel ser jag fram emot 2009? Jo, det är Uncharted 2 till PS3. Kom igen Microsoft. Överraska mig! Låt mig glömma att den här bloggposten ens fanns.



, , , ,

Inga Kommentarer